Clotilda skrev 2010-12-20 19:24:26 följande:
Jag har inte läst igenom tråden men tänkte bara berätta lite om hur vi har tänkt. Vi har aldrig velat att de ska bli så att jag som mamma sitter och ammar medan pappan "sköter markservicen" (som det står i skrämmande många böcker). Vi är två föräldrar med delat ansvar och vi vill att det ska vara så i praktiken också, inte bara i teorin. När det gäller anknytning så har jag känt efter att jag tror på att det är bra att begränsa matningen till oss två föräldrar den första tiden, för att senare kunna utöka också det, men att det ska vara bra för bebisen att bara få mat från EN förälder är ju bara en teori - precis som det mesta annat som har med utvecklingspsykologi att göra. Det är teorier och man får välja vad man tror på. Jag tror på att det bästa för oss som familj är om vi är tre från början, inte en mamma och ett barn i symbios som bor med en hemhjälp. =)
Vi har därför valt att inte amma. Ska kanske tillägga att jag heller aldrig haft någon önskan om att amma, så jag känner inte att jag ger upp något. På BB vill jag prova att amma, men eftersom man har sett att barnet utvecklar olika sugtekniker beroende på bröst/flaska/napp så kommer jag välja att amma med amningsnapp under den korta perioden. Nappflaska kommer ju bli det som gäller i framtiden.
Råmjölken vet man ju är jättebra för bebisen så jag kommer börja med att pumpa för att sedan gå över till ersättning. Råmjölk producerar man ju inte så himla länge (typ en vecka) och sen får vi ju se hur det känns att pumpa. Om det funkar utmärkt med det är det ju smidigt att fortsätta på det spåret också, men jag ser en viss risk att jag kommer bli tvungen att pumpa hela dagarna och då går jag hellre över på ersättning.
Jag har valt att inte prata så brett om hur vi kommer göra. När folk frågar så svarar jag såklart som det är, men det har mötts med väldigt skiljda reaktioner och jag blir ärligt talat väldigt trött på att försvara mig. Jag tror absolut att det sätt vi väljer att göra det här på är det bästa för oss och jag skulle aldrig drömma om att lägga mig i hur andra gör, därför blir det jobbigt att vara tvungen att förklara sig.
Jaja, hur som helst... det kräver en mer avancerad sugteknik från barnet för att kunna amma och om man blandar amning med flaskmatning finns det risk för att bebisen kommer föredra det som inte är lika svårt - alltså att suga på flaskan. Min teori är då att amningsnappen är ett bra alternativ eftersom det blir ungefär samma teknik. Sen är det väl som det mesta när det gäller småbarn - alla är olika, också vi som föräldrar, och man får följa med strömmen lite och prova sig fram vad som fungerar för just våran lilla familjekonstallation.
Lycka till med allt!
Fast i ärlighetens namn är det ju just vad som står i böckerna och behöver inte överensstämma med verkligheten. För oss fungerade till exempel amningen jättebra efter att vi kommit hem, sonen åt fort och sov resten av tiden och jag och min man kunde ägna oss åt både varandra, sonen och hushållsarbetet. I och för sig var vi så OTROLIGT trötta den där första tiden att vi lämnade en hel del av hushållsarbetet därhän.
Råmjölken producerar man ju ganska kort tid, för mig rann den riktiga mjölken till efter tre dagar. Och tuttarna var så sprängfyllda att jag ville amma.
Risken finns ju att du får pumpa ur ganska länge, allt mindre och mindre, för att motverka stas och stockningar.
Du säger att ni ska "go with the flow", men för att göra det tycker jag att ni verkar ha bestämt er för ganska mycket.
Spädbarn är rätt speciella och det är inte bara så bara. Jag vet barn som har vägrat att suga när amningsnappen är på, eller som inte kan utan, eller som vägrar flaska (en kompis fick testa de flesta som finns på marknaden innan hon hittade en sort som hennes tjej godtog) - min son ammade bara liggande första tiden!
