• Anonym (orolig)

    Snälla hjälp

    Jag har en son på snart 16 månader. Han började på förskolan när han var 13 månader. Det är nu tre månader sedan och han skriker som en stucken gris när vi lämnar honom. Jag har kommit till en gräns när jag som förälder börjar undra om detta är rätt. Ska jag utsätta mitt barn för detta? Får han bestående men av detta? Ska jag byta dagis? Ska jag sluta jobba? Vad ska jag göra?

    Här kommer lite mera fakta:

    Redan efter första gången som han blev lämnad har han varje gång vi kommit till dagis igen blivit hysterisk, och så fort han sett någon av fröknarna har han fattat att nu tar dom mig ifrån mamma. Alltså har han ingen trygghet i dom utan ser dom som syndabockar. Det finns dock en fröken som han fattat tycke för, men när hon går på rast blir han jätte ledsen och gråter massor. Han gråter enligt fröknarna från och till under dagen han är där. Han vill upp i den ena fröknens famn och tar sig ínte tid till att komma till ro för att leka. Nämnas kan att han ej går ännu pga att han är överrörlig och kommer behöva mera tid på sig. Hemma, efter dagis kan han få för sig att de som kommer och hälsar på oss ska ta honom. Han förknippar vissa möten med andra människor som att bli lämnad på dagis. Eller att någon ska ta honom. Han grinar om än jag är med honom på dagis, för han väntar bara på att jag ska fara. Puhh....... Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Vad ska jag göra?
    Ska jag kontakta barnpsykolog? Ska jag ta lediigt från jobbet en period? Kan man få VAB för detta?

    Tacksam för svar!!

  • Svar på tråden Snälla hjälp
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Jag förstår att det här är svårt att hantera. Det låter som om er son reagerar mer än de flesta på separatioen från er när han ska vara på dagis.
    Nu är han ju inte så stor och han har inte heller haft mer än 3 månader på sig att vänja sig.
    Det jag tycker ni ska göra är att ta ett ordentligt samtal med personalen på dagis och höra vad de tror. Tycker de att han inte verkar må bra på dagis och har han svårare än andra lika små barn att anpassa sig. Som du kanske vet är det inte ovanligt att så här små barn reagerar kraftigt  på den första riktiga separationen från mamma och pappa. Frågan är om er son reagerar starkare och /eller kanske är känsligare än andra barn.
    Det faktum att han inte går kan på sitt sätt bidra till hans övergivenhet. Han har ju på det sättet ingen egen riktig kontroll. Han kan inte springa efter mamma. Det kan göra honom lite extra utsatt .
    Hur länge är han på dagis? Är det varje dag? Hur fungerade invänjningen?
    Fundera tillsammans med dagispersonalen om det är något ni kan göra för att göra situationen bättre för honom.
    Om de tycker att er son har det besvärligare  och de har svårt att hitta utvägar kan det vara bra att kontakta en barnpsykolog, via Barnavårdscentralen.
    Jag tror inte att man kan vabba i den här situationen, men kan ni förkorta dagarna för honom på dagis så kan det nog underlätta för honom. Därutöver tycker jag ändå att ni ska uthärda ett tag till. Han kanske bara behöver lite längre invänjning än andra barn.
    MVH
    Margit 

Svar på tråden Snälla hjälp