Snälla hjälp

Hej!
Jag förstår att det här är svårt att hantera. Det låter som om er son reagerar mer än de flesta på separatioen från er när han ska vara på dagis.
Nu är han ju inte så stor och han har inte heller haft mer än 3 månader på sig att vänja sig.
Det jag tycker ni ska göra är att ta ett ordentligt samtal med personalen på dagis och höra vad de tror. Tycker de att han inte verkar må bra på dagis och har han svårare än andra lika små barn att anpassa sig. Som du kanske vet är det inte ovanligt att så här små barn reagerar kraftigt  på den första riktiga separationen från mamma och pappa. Frågan är om er son reagerar starkare och /eller kanske är känsligare än andra barn.
Det faktum att han inte går kan på sitt sätt bidra till hans övergivenhet. Han har ju på det sättet ingen egen riktig kontroll. Han kan inte springa efter mamma. Det kan göra honom lite extra utsatt .
Hur länge är han på dagis? Är det varje dag? Hur fungerade invänjningen?
Fundera tillsammans med dagispersonalen om det är något ni kan göra för att göra situationen bättre för honom.
Om de tycker att er son har det besvärligare  och de har svårt att hitta utvägar kan det vara bra att kontakta en barnpsykolog, via Barnavårdscentralen.
Jag tror inte att man kan vabba i den här situationen, men kan ni förkorta dagarna för honom på dagis så kan det nog underlätta för honom. Därutöver tycker jag ändå att ni ska uthärda ett tag till. Han kanske bara behöver lite längre invänjning än andra barn.
MVH
Margit