BF september 2011

Hoppar in här! Hyffsat nyplussad, BIM imorgon och beräknad 29/9.

Jag försöker att hålla mig cool inför det här med risk för missfall. Har än så länge inte råkat ut för ett och har en underbar 3-åring här hemma. Har många vänner som aldrig fått missfall och har flera barn, så det är ju fullt möjligt att slippa. Jag lever på som vanligt (självklart med åtanke om vad jag stoppar i mig). Har inte dragit ner något på träning eller slutat med mina besök till naprapaten. Var där igår, tänkte tanken en gång "Undrar om TENS-maskinen kan störa?" osv.. men slog bort det med idén om att om bönan vill stanna så får det vara en stark en, som klarar livet riktigt bra utanför magen. Dessutom var det i nacke och axlar han höll på, inte längre ner på ryggen.

Jag måste vara knäpp som går och längtar efter att må illa. Måste vara för att man vill ha ett bevis på att man är gravid.  Kommer ångra mig gruvligt att jag sagt det när illamåendet kommer

Det enda jag känner nu är att brösten ömmar och är större. That's it typ. Ja, det kan hugga till om jag reser mig snabbt eller så, men inte mycket känningar i magen annars. Trött är jag inte än, kommer väl så småningom...

Jag har fått dille på salta kex. Skulle kunna äta det hela dagarna!!

Känner inte så mycket mer annars. Lite svag växtvärk i magen, inte lika ömma bröst. Men jag försöker njuta innan illamåendet tar sig. Med förra kom det i v. 7 så jag har ungefär 2 veckor kvar på mig

Jag mår så jävla illa! Postafen hjälper inte ett dugg. Kräks gör jag nu också, det lättar i ca en kvart efteråt sen är det tillbaka till det förbannade illamåendet. Dygnet runt! Ska till bm idag och höra om det finns andra alternativ. Jag är dessutom laktosintolerant och blir gasig i magen av Postafen, det står att man ska rådfråga sin läkare innan man tar Postafen om man är det så jag får väl höra vad bm säger om det med.

Men jag står inte ut längre. Det har bara gått en vecka med illamående så jag har ju minst 4-6 veckor kvar!

Var hos BM idag på hälsosamtal och fick Lergigan Comp utskrivet. Ska köpa det imorgon och hoppas att det biter bättre på illamåendet. Men jag fick en välbehövlig paus nu under eftermiddagen, illamåendet var som bortblåst, blev nästan nojjig att allt bara lagt av! Men nu börjar det smyga sig tillbaka, urk.....

Hur blir man gruppmedlem förresten??

Precis så var det för mig med. Det funkade i några dagar men inget mer. Fick också Lergigan utskrivet idag, men kommer inte iväg till något apotek förrän imorgon. Urk!!!

Jag har tagit en av min sons vita t-shirts och skrivit STOREBROR stort över hela tröjan. Tänkte att han får ha den på sig och berätta själv för mormor, morfar och mostrar att mamma har en bebis i magen.
Sambons föräldrar vet redan då han försade sig häromveckan. De flesta av mina vänner vet nu. Att vi väntat med mina föräldrar är mest för att vi träffar de så sällan.
Kommer även få berätta för kollegorna på jobbet på onsdag. Finns inte en chans i världen att jag lyckas hålla nåt pokoerfejs med det här hemska illamåendet och springandet för att krama toastolen. Bläh!

Min son blev 3 år i december. Vi har pratat mycket om bebis med honom redan innan, frågat om han vill att mamma och pappa ska ha en bebis till och han har sagt ja varje gång. Jag har en vän som har en nyfödd som han har träffat och han fattar nog mer än vad vi tror för igår när de hälsade på så pekade han på deras 3-månaders och sade att mamma ska också ha en bebis och den ligger i mammas mage. Han är överlycklig och ler hela tiden när vi pratar om det. Tror det bara kan vara nyttigt att han får vara med från början, till och med fick vara med och "bestämma".

Vi tänker inte ta reda på vad det blir för kön, så det hade inte spelat någon roll att vänta för den sakens skull. Visst, missfallsrisken finns ju kvar men samtidigt så tror jag att det kan vara bra att han vet vad som händer om jag skulle få missfall och bli väldigt ledsen osv. Jag vill inte hålla igen med mina känslor inför min son, tycker det är viktigt att alla i familjen får vara delaktiga och att man förmedlar sina känslor bara.