BF september 2011

det kan ju även vara typ njursten. det fick jag en gång och det gjorde så ont att jag nästan svimmade. Då har man ju så ont att man inte riktigt kan lokalisera varifrån smärtan kommer ifrån.

När jag hade smärtföreläsning sa föreläsaren att njursten är den värsta smärtan, värre än att föda barn och värre än cancer.
Känns skönt att ha överlevt njursten, då överlever jag med största sannorlikhet även förlossningen...

Vi kommer också fråga om könet, mest för att vi är så nyfikna. Det spelar ingen roll vad det bli, men det blir lättare att köpa saker om man vet vad det blir. Det finns väldigt dåligt med könsneutrala kläder tycker jag... Får vi inte reda på det på RUL kommer vi nog inte göra extra, så viktigt är det inte...

Drygt en vecka kvar till RUL (6/4), ska bli så roligt att se vad som döljer sig där inne...

Tror på en son, men har sen igår fått för mig att det kanske är en tjej ändå... Gaaah, tur att det inte är så fasansfullt lång tid kvar innan jag vet! Om det ny syns...

nä jag känner mig inte orolig, bestämde mig tidigt i graviditeten för att det inte var någon idé att oroa sig. Visst har jag också oroat mig vissa dagar, men i det stora hela känner jag väldigt starkt att detta är ett friskt barn som kommer komma ut utan problem och sedan leva ett långt och lyckligt liv... De dagar jag oroar mig så försöker jag resonera med mig själv att jag ändå inget kan göra... glädjs jag inte nu när jag jag då börja grädjas

Det finns inget som tyder på att det skulle vara något fel på barnet och även om allt ser bra ut på RUL så kan det vara något fel på barnet, det kan dö, det kan få en CP-skada osv osv. Skulle jag oroa mig för allt jag vet kan hända så skulle jag inte ha tid att glädjas.

De flesta graviditeter går faktiskt bra.. detta är en av dem, det bara måste vara det...

Jag är nog inte en person som oroar mig så värst mycket, jag är väldigt realistisk, är medveten om alla risker. Men väljer att glädjas ändå.

jag fick också en konstig känsla i livmodern idag när jag satt på tåget, det stramade liksom till och livmodern blev hård. Men jag antar att det var en sammandragning. Inte för att jag har haft något sådant förut (första grav och allt) men först blev jag lite orolig, men antar att det inte kan vara något annat, för det gick över på bara några sekunder.
 

Fy kantarellkisse, allas vår mardröm, jag får ont i hjärtat av att läsa ditt inlägg. Styrkekramar till er

Missmarilyn: jag känner inte heller bebisen, är i v 17 nu, har inte räknat med att känna något förrän v 20, men nu när "alla" andra känner så blir man ju lite fundersam... Ska på RUL på onsdag så efter det vet jag om allt står rätt till. Men det hade ju varit skönt att vetat innan...

Jag tror också att många inbillar sig att de känner barnet, så klart inte alla... I en annan tråd jag var med i var det en kvinna som mycket tydligt kände sitt barn sparka och vid RUL så fastställdes att barnet varit dött i flera veckor. Hon var omföderska...

RUL på onsdag, skönt att helger alltid brukar gå fort sen en heldag i skolan på måndag och så en tisdag att sysselsätta mig... :-P kl 11 på onsdag är det dags... Wiiie

Min mage har exploderat de senaste dagarna, nu når livmoderskanten upp till naveln när jag ligger ner. Är det verkligen normalt, jag är i v 17+4?

Tror även att jag ev börjat känna av bebisen lite, men kan inte säga helt säkert. Känner ibland av lite oregelbundet darr inifrån... Kan vara annat också förstås, längtar tills jag känner riktiga sparkar... 3 dagar kvar till RUL