BF september 2011

Jaha, v. 5+0 idag alltså... Ytterligare en liten "milstolpe" måste jag nog säga. 3 veckor och 1 dag sedan inseminationen, men shit det känns ju mycket mycket längre sedan än så! Känns som att jag varit gravid skitlänge... säkert därför man hetsar så kring symptom, det borde ju liksom ha ökat lavinartat enligt min hjärnas uträkningar

Fortfarande har jag dålig aptit. Jag är inte särskilt illamående, men jag är liksom aldrig sugen på något, och om jag blir sugen på något så kommer tanken att "nä fy, vill inte äta..." upp lika snabbt. Bra på ett sätt, för då skippar jag småätandet... men trist att planera middagen när jag inte har någon särskilt lust att äta. I vanliga fall är jag hungrig jämt!!! ...men det kan nog också bero på att jag inte tränat så mycket de senaste 3 veckorna, pga. trötthet och förkylning.

Har för övrigt tagit Otrivin Comp tre kvällar i rad, som jag vet att man inte borde ta... så jäkla täppt i näsan att jag knappt kan andas. Och värre blir det ju med Otrivin (förutom just i stunden) så måste köpa nåt mildare idag...

Kolla Astrogirls inlägg ovan! Hennes BM tyckte att Kvinna-tabletterna var lite väl fyllda med vitaminer för det lilla fostret just nu och rekommenderade att bara ta folsyra. Det gör jag, jag käkar Tillval Folsyra en gång om dagen. Gör det! Viktigt särskilt nu i början när fostret utvecklas som mest, för att undvika ryggmärgsbråck och så.

Jag har haft mycket värk så påminner starkt om mensvärk, men något mildare liksom. Ibland vaknar jag på nätterna av det, och ibland känns det under dagen också. Jag brukar också ha mycket mensvärk i vanliga fall, vet inte om det hänger ihop? Alltså, om man är "känslig" i vanliga fall så är man det även som gravid?

Är också väldigt trött och har knappt något matsug.

Min mamma hade massor av äggledarinfektioner i ungdomen och tydligen halvt igenvuxen i äggledarna - men hon har ändå varit gravid tre gånger, aldrig haft utomkveds och aldrig några missfall

Och vi får inte glömma att vi bara varit gravida i typ 3 veckor än... symptomen kommer

Njaa, vet inte riktigt om jag kan hålla med dig! Extrem stress är förstås inte bra, men oro hör ju liksom till - och det finns väääldigt många som föder friska barn som är oroliga graviditeten igenom, och kvinnor som utsatts för våld och verkligen INTE vill vara gravida, men vars magar växer ändå. Missfall orsakas ju av kromosomavvikelser hos barnet, och såna "skapar" man ju inte av lite oro...

Men, däremot tror jag mer på det där med att man kan ha svårare att bli gravid under stress, absolut. Fast även där är ju folk olika... vi har det överlag bra här i västvärlden och är inte så utsatta av psykisk och fysikt stress, men däremot har vi desto mer tid och möjlighet att oroa oss för det ena och det andra, och det är förstås dumt

Men! För sin egen skull är det förstås allra bäst att glädjas, ta det lugnt, njuta och lita på att de där symtomen, de kommer! och sen när vi ligger där med svällande magar, halsbränna och foglossning lär vi önska att vi aldrig önskat oss symtom

Jag är 25 och blir 26 i höst, sambon fyller 29 i sommar. Vårt första barn.

Jag har lääängtat efter barn i hur många år som helst, och det ligger nog i släkten eftersom mamma var 20, mormor 18 och gammelmormor 17 när de fick sina första barn. Jag förstör lite i släktträdet Men, eftersom gammelmormor bara är 81 och väldigt pigg än så länge så lär vi bli 5 generationer igen när min lilla knodd tittar ut! (och hade min sambo haft spermier att tillgå så hade vi nog blivit gravida tidigare :-P)

Och... fortsatt ingen matlust knappt. Lagade middag igår och blev ändå sjukt nöjd över resultatet och älskade verkligen soppan jag gjorde, men idag när vi skulle äta resterna: bläärk. Åt en halv skål och sen var det bra. Haha.

Haha, exakt! Nu fick ju hon spruta in i alla fall, så det känns ändå som att det är hennes små frön! Är övertygad om att den kommer se ut precis som min sambo

...och vi har för övrigt varit tillsammans i två år och några månader, sambos i ganska exakt två år. Gjorde prover för att kunna ställa oss i inseminationskön när vi bara varit tillsammans i sisådär 10 månader

Åh pizza! Det är det som är så skumt, jag är typ inte hungrig alls men äter ju såklart ändå och när jag tänker på vad jag skulle kunna tänka mig - då är det 1. ostmacka eller 2. pizza som blir alternativen. Haha!

Vi säger Fröet, och ibland säger min sambo Fröna, eftersom hon gärna vill att det ska vara två små där inne