Skulle du kunna tänka dig att skaffa barn med din kk eller ditt engångsligg?
Själv är jag starkt emot detta och skulle aldrig kunna skaffa barn utanför ett förhållande. Jag tycker även man bör vara kär i personen då barnet blir till.
Undrar nu om jag är ensam om denna åsikt som kanske ses som gammaldags av vissa.
Nej jag vill helst ha en kärnfamilj. 
Men om båda är med på det ser jag inget fel i det.
Inte en chans...
håller fullständigt med dig! man skaffar väl sig ingen familj med nån man inte älskar...
har en f.d kamrat som har 3(!) barn med tre olika one night stands...Tycker det är otroligt fel mot både barnen och männen/papporna!
Jag tycker att det låter helt huvudlöst. Så gör man bara inte, anser jag. Eller som devisen en kompis mamma hade på väggen när vi var små: "Det bästa en far kan göra för sina barn är att älska deras mor". Detsamma gäller naturligtvis även omvänt.
Nej det tycker jag inte någon ska göra, det optimala är väl två föräldrar som älskar varandra och lever tillsammans. Men jag lägger inte så stor vikt i frågan många skiljer sig ju idag så det viktigaste i slutänden är ju två bryende kärleksfulla föräldrar.
Inget jag skulle vilja...
... men anser inte att det är principiellt fel så länge barnet får tillgång till båda sina föräldrar. Och jag förutsätter att båda vetat om att risk för graviditet förelegat.
Min mamma ville ha barn men ingen man...och min pappa gick med på detta. Vi hade ingen kontakt när jag växte upp. Jag kunde faktiskt inte ha haft en bättre uppväxt och har inte saknat någonting. Idag har jag och min pappa en jättebra kontakt och han är en fantastisk morfar till mina barn.
Så jag kan faktiskt inte riktigt vara emot att man går så...så länge båda är med på det.
Tycker det är skillnad om det är ett ons eller en kk. med en kk kan man planera tillsammans att båda vill ha barn, men ändå inte vill vara ihop. Man vet vem det är man skapar ett barn ihop med. Man vet också om man tycker om personen som person och kan tänkas vilja samarbeta med denna person fram tills barnen är minst 18 år.
Ett ons vet man ingenting om, inget om bakgrund, psykiska sjukdomar, ärftliga sjukdomar mm.
Kärnfamiljen i all ära, men med tanke på att hälften av alla giftermål slutar i skilsmässa så tycker jag det viktigaste är att den man skaffar barn med är nån man kan tänka sig att samarbeta med de närmaste 18 åren och som har hyfsat lika värderingar som mig.
Sen är väl drömscenariot att man får barn med den man älskar och så lever vi lyckliga resten av livet.
Nej! Men som ofrivilligt barnlös som enligt vissa "väntat" för länge med att försöka får man ju gång på gång höra att det hade varit bättre att knulla sig till ett barn med precis vem som helst och hellre suttit som ensam mamma med barn än som nu med en underbar partner som skulle bli en bra pappa,men barnlös.