Extremt rädd för att dö

Tror inte du behöver oroa dej, även om de är jobbigt med panikångest.
Har själv haft de och de finns vissa knep för att kunna hantera dom lättare.
Försök och tänk inte så mkt på döden.
Tror man är väldigt rädd för den när man inte är redo för den.
Är oxå rädd för döden men vet att vi alla kommer komma dit nångång =/

jag försöker att inte tänka så mycket på döden, men det är svårt. Jag antar att min väns bortgång gjorde mig påmind om min egen dödlighet. Och just för att hennes död var så tragisk och chockartad. För mig är det orimligt att dö så som hon gjorde. Det får mig att tänka att jag vilken sekund kan bara falla ihop på en sekund och dö.
Jag vill att obduktionen ska vara klar nu då svaret kanske kan lugna mig lite. :/

kan förstå att du vill veta, men de är väl inte så långt kvar tills du får veta?
klart man blir chockad när nån man känner bara går och försvinner, men samtidigt kan de vara en klocka för en själv, som gör att man uppskattar livet och allt man har mer ist.
tror inte du kommer falla ihop bara så där.

vi alla kommer att dö!!
men att tänka på det hela tiden hjälper inte dig utan jagar upp dig till max. Skillnaden mellan mig och dig är att du är rädd för döden och jag längtar att dö.

Hur som helst, du behöver som sagt bearbeta din väns död och hoppas efter Obduktionen så vet du vad hon led av. Om du är kristen läs i biblen så kanske du får hopp och stöd.

Du lider av panik och dödsångest! Det gjorde jag med innan jag började på sjuksköterskeutbildningen. Jag med av det i flera år och kom till slut fram att det var osäkerheten som orsakade detta. Jag kände mig inte ens säkert i min egen person. Med tiden som gick träffade jag en underbar man som gav mig hoppet om den lyckliga livet. Livet ugn rädsla. Jag fick en enorm energi för att kämpa för mitt liv. Det gick bra på utbildningen och jag blev mer och mer säker på mig själv. Sen började jag träna, proffscykla. Jag utsatte min kropp och den klarade av mkt. Vilket jag trodde aldrig på då jag hade så ofta hjärtklappning och mådde dåligt, så som att jag " skulle dö". Svag, svimfärdig, osv. Jag bekämpade till slut ångesten och fick enorm stark tro på sig själv. Tänk gärna på din barndom, på föräldrarna, där kan svaret ofta hittas.

Det som hänt din kompis är otroligt tråkigt att höra om, men varför skall du lägga så mkt energi på att vara rädd? Det hjälper inte. Du kan inte förebygga saker och ting genom att du kollar din puls. Jag gjorde likadant och ibland fick jag ont på halsen, där halsartär sitter. Inget av det kan hjälpa. Du måste bekämpa dessa tankar. Det är inte lätt men när man " står på sin vakt" så är risken att du drabbas av panikångest av lilla minsta sak och den blir häftigare. Kroppen är på spänn hela tiden.

Jag har en bra tips på en väldigt bra bok. Maila mig så mailar jag titlen tbx. Har den nämligen inte med mig.

Min mail: marikabialas@yahoo.se

Stor kram från en som genomlidit samma

P.s.
Vi alla blir konfronterade med egen dödlighet. Det var jag också när patienterna dog men nu tänker jag måste vara stark för att jag räddar liv. Det byggde jag upp i många år nu annars skulle inte bli kapabel till de jobbet.

Jag har två barn och en underbar man jag vill och lever för. Har också patienter som behöver mig. Det ger mig enorm styrka.

TS, jag har vart rent tekniskt "död", men hade lyckat att komma tillbaka till dom levande, tack vare modern teknik och underbar vårdpersonal... och ja. Det finns faktiskt inte så mycket att vara rädd för i själva "döendet". Det är inte så hemskt isig faktiskt. Det gör inte ont, man plågas inte, och det är inget ångestfyllt ögonblick, man mer "kopplas av" bit för bit, fast mycket fortare än man upplever det. Uppfattade tidsrummet blir ganska långt. Det är som en variant av att svimma, faktiskt. Däremot är det ju deffenitivt trevligare att få komma tillbaka och leva vidare, än eviga vilan. Men rädd för, ser jag ingen anledning till. Tänk så mycket kul du ska uppleva på vägen?? Det enda vi säkert vet, är att vi kommer hit, vi har en levnadssträcka, och vi ska härifrån. Det du ska fokusera på, är vad du vill att den ska innehålla. Inte vad som händer när du inte längre har möjlighet att påverka eller minnas.

Livet är för kort för att grubblas bort och vara rädd för en massa saker. Det viktiga är att man uppfyller "sig själv". Faktiskt. Jag tycker du ska söka hjälp för din ångest, för det finns så fin hjälp att få idag, så DU kan få leva DITT liv fullt igen, för det tycker jag att ALLA ska göra, så länge dom har möjligheten.

Stor KRAM!! och lycka till ;)

Jesper: jag är faktiskt inte så rädd för själva döden.. För jag vet att jag inte kommer att lida av den. Det som skrämmer mig är vilken sorg jag skapar hos mina nära och kära. Jag vill inte utsätta någon för den sorgen. Efter min väns bortgång ser jag hur alla lider av detta och tanken på att utsätta den enorma sorg till tex min pappa gör mig nästan nervös. Jag vill inte ha det såhär, jag vilö leva mitt liv utan att ha något att oroa mig för. Jag har kontakatat min psykolog och ska träffa henne den 3/jan. Varje kväll när jag lägger mig ned för att sova kommer denna rädlsa för att dö, en speciell känsla som jag inte önskar någon annan. Känslan är som att jag verkligen bokstavligen dör. Jag har haft de såhär förut och det försvann när jag gjorde ett ultraljud på hjärtat. Läkaren hitta givetvis inget fel och det gjorde mig lugn. Men nu är jag i samma tankebana igen. Rädd för att hjärtat bara ska sluta slå. Jag hoppas att min psykolog kan hjälpa mig med detta. För det här önskar jag inte ens min värsta fiende.

Jag tycker bara att det är synd att du ska behöva jaga upp dig själv med denna känslan men jag förstår det till max. ALLA människor är rädda för döden oavsett vad de än säger så é de rädda för döden. Man är alltid rädd för de okända. Just nu tänker du på det eftersom de har precis hänt en nära vän till dig men tro mig, om en månad så kommer du inte känna sås om du känner och efter en månad till så kommer de släppa mer, det jag vill säga é ju längre tid det går desto bättre kommer du må.

De jag kan råda dig med är att du ska försöka arbeta med din själv att bli av med din ångest för de kommer bara göra dig sämre, lycka till med allt. Hoppas du mår bättre snart.