Jag har inget emot att det föds barn med mina gener. Har egna barn, men dock inga egenfödda.
Orsak till att jag inte har donerat ägg är att det inte är en helt enkel process. Om det hade varit llika enkelt som att donera sperma, hade jag inte tvekat en sekund.
Dessvärre har det också med åren visat sig att jag har en sjukdom som är ärftlig så även om jag kommer över min äggdonerarsmärtfobi, så är jag troligen ingen drömdonator längre.
Fy sjutton, aldrg! KAn inte fatta att det ens är tillåtet att kontraktera bort sina barn.
Eh så om kvinnan inte funnit den rätta och har en stor barnlängtan så ska dom alltså låta bli?
Jag har fött tre friska barn, och haft kanonlätt för att bli gravid, blivit gravid första försöket alla tre gångerna. Skulle kunna tänka mig donera om jag vet till 100% att det är riskfritt för min egen del. Vill gärna hjälpa andra, men vill inte riskera min egen hälsa... Någon som vet om det finns några risker för donatorn?
Jan kan tänka mig donera :)
Jag är själv på väg att göra det, men jag tycker inte man ska se så lättvindigt på det.
I mitt fall donerar jag inte för mitt goda hjärtas skull, utan för egoistiska skäl. Min syster är barnlös och behöver ÄD och det går fortare om man har en egen donator (vi ska göra något som kallas korsdonation) Det är inte världens enklaste beslut, även om det var min syster så funderade jag lääääänge innan jag bestämde mig för att göra det.
Man måste ta med i beräkningen att en dag om typ 20 år kan det ringa på dörren och där står en främmande människa....och vill veta vem man är. Eller bara en sån sak som att gå på stan och undra om man ser något barn som liknar en själv som barn.... såna saker måste man fundera på om man klarar av....
sen är hormonbehandling alltid en framtida risk för cancer etc. men jag valde att ta den risken men man måste ändå fundera över det.