vad anser ni om skamvråer?
Jag ser skamvrå som ett misslyckande. När familjen trasats sönder för att föräldrarna totalt misslyckats med att hantera sina barn på ett vettigt sätt - då ser de inget annat alternativ än att införa skamvrån ...
Inlägg från: lövet2
|
-
-
Så där är 3-åringar! (Ja ja, nu snackar jag rent generellt! Jag vet att vissa 3-åringar skippar hela trotsåldern!)mini75 skrev 2011-02-06 22:06:42 följande:
JAg tycker att det är jättesvårt, har en 3-årig dotter som kan bryta ihop för "ingenting". Kan ge ett exempel på ikväll; Hon skulle gå och kissa och ville att jag skulle tända lampan till henne, menjag stod och lagade mat så pappa tände lampan istället till henne, men se det skulle han ej ha gjort... då brakade allt samman... när hon får utbrott så blir hon så hysterisk, hon bara skriker och är helt oresonlig.
Jag tycker ju faktiskt inte att det är ok att hon bryter ihop för att pappa hjälper henne och inte jag. Men det går inte att resonera med henne och det slutar oftast med att vi vill att hon ska vara på sitt rum och lugna ner sig men det funkar sällan - hon är ju så uppriven då. Men att prata med henne går inte heller. Man blir så frustrerad.
Att sätta sig ner och krama henne å lugna henne känns faktiskt väldigt "fel" för mig för det känns som man då uppmuntrar hennes beteende, eller? Skrik så släpper jag allt och kramar dig?!
Vad hade ni gjort i en sån situation? Är det så med "alla" 3 årstrotsare? Är det bara att gilla läget, för ibland undrar men ju om allt står rätt till om man kan bli så galen för en sån sak...
Usch ja, det är inte lätt...:(
De bryter i hop för ingenting, och i bland kan man som förälder bestämma sig för att förebygga genom att vara lite extra tillmötesgående, men i bland kan eller vill man inte - t ex för att man inte kan gå i från spisen just då. Det jag skulle gjort i den situationen är att behålla lugnet, tycka lite lagom synd om henne för att alltihop blev fel, men ändå stenhårt hålla fast vid att "nu gick det inte att göra på något annat sätt tyvärr!". Ja, det kan bli ett 2-timmars utbrott, för 3-åringar är mycket uthålliga, men det är liksom bara att vänta ut henne. Var i närheten, hindra henne från att skada sig själv eller någon annan, och öppna famnen när hon är redo för det. Det är jobbigt att vara 3 år!