Nape skrev 2010-12-30 13:55:43 följande:
Uh, jag är hundrädd och livrädd för pit bulls- och- alla andra större hundraser. De enda hundarna jag inte är skraj för är sådana jag kan brotta ner med en arm. *s*
Får allvarligt talat nästan ett tryck över bröstet när jag ser bilden på hunden och barnet, även om jag rent mentalt förstår att hunden är en snäll familjehund.
Allra, allra mest är jag faktiskt rädd för pit bulls. Inte pga media utan pga att en "snäll familjehund" försökte äta upp mitt ansikte för ett antal år sedan. Ena sekunden en snäll hund, andra sekunden ett monster. Alla var lika chockade som jag (som kom undan med blotta förskräckelsen och en trasig läpp- ägarna tog snabbt tag i halsbandet).
Min sambo vart totalt livrädd när jag träffade han och jag sa att jag hade en pitbull-blandis hemma,jag trodde nästan han skulle svimma! Första gången dom träffades så satt sambon,stel som en pinne på en stol medans vovven undersökte,och glatt viftade på svansen,sen satte vovven sig ner brevid honom,helt lugn,och lade huvudet i hans knä,då såg jag hur han tinade upp lite! =) Efter att vi umgåtts massor en hel helg så var även han helsåld på vovven!
Min mamma fattar inte hur jag kan vara en sån hundälskare i dag,vart jagad av 2 dobberman när jag var jätteliten,blev nått år senare biten av en schäfer över armbågen,och när jag var runt 10 år vart jag biten av en golden i ansiktet,och har ett ganska stort synligt ärr. Endå så älskar jag hundar mest av allt på denna jord!
Det är otäckt att bli biten,och det kan sitta i många år efter,har många vänner som är totalt hundrädda, och det accepterar så klart jag,om dom kommer och hälsar på så får naturligvis vovven sitta i en annan del i huset.