• FloPow

    Förlorar mina barn..

    Vet inte vad jag ska säga längre, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vet inte hur jag ska reagera. Jag börjar fundera på om det är någon som inte vill att jag ska ha barn eller något. Kanske är det någon som straffar mig för hur jag levde innan, att förlora mina barn är min botgöring..

    Jag blev gravid 2006, min första graviditet och allt gick bra. I maj 2007 fick jag en helt underbar pojke som kom lite för tidigt efter ett kejsarsnitt. Jag fick havandeskapsförgiftning.  I oktober samma år gick han bort i PDS. Fanns inget jag kunde göra, det är jag medveten om. Men saknaden han lämnade efter sig var fruktansvärd...

    Sen blev jag gravid i sommar, jag var överlycklig. Äntligen skulle jag bli mamma igen, dock slutade det i missfall i vecka 5. Jag blev ledsen såklart men jag tänkte att det var vanligt att få missfall. Jag sörjde ett tag och sen hoppade jag upp på hästen igen. Ett väldigt dåligt uttryck men en bra beskrivning av det jag gjorde.

    Blev gravid igen i november, blev jätteglad igen.. Tänkte att det kanske skulle stanna kvar denna gången. Jag började blöda några dagar innan julafton, lite brunt och Barnmorskan sade att det inte var någon fara. Men på julafton började jag blöda färskt blod.. Och nu har jag gjort det i en veckas tid. Har inte haft ont eller nåt alls.. Läkarna trodde jag hade utomkvedshavandeskap, men nu misstänker dom ett helt vanligt hederligt missfall..

    Jag är så trött på allt.. Känns som om jag blir straffad, även om jag vet att jag bara har otroligt mycket otur. Undrar när det ska vända.. Varför förlorar jag bara mina barn?? Jag vet ockå att man knappt kan kalla det för barn när man får missfall så tidigt, men för mig känns det så.. Jag är trött på att bli gravid, och förlora det..

    Det blev ett destruktivt inlägg, men jag behöver få skriva av mig lite..


    Snart hoppar jag upp på hästen igen, och kämpar vidare
  • Svar på tråden Förlorar mina barn..
  • Cia o krabaten

    Beklagar att du förlorade din son och beklagar ditt mf (om det nu är det, man KAN ju faktiskt blöda utan att dte är ngn fara sägs det iaf...)

    Själv har jag haft 4mf (minst, 1-2 före BIM misstänker jag också) och det är ett helvete!
    Man blir så himla påverkad mentalt.
    Jag gick i terapi efter mitt 4e och i början av nästa graviditet (som tack och lov gick vägen tillslut) för att orka med!

    Håller tummarna för dig och hoppas du lyckas behålla en graviditet snart.

     

  • MissLove

    Jag förstår hur du känner dig!
    Jag har gjort foruminlägget "trebarnsmamma utan barn". Där hittar du min historia.
    Kom bara ihåg att prata om det som hänt, allt blir så mycket lättare då.
    Stor kram till dig!

  • supersnabben

    Stora många kramar till dig!!!
    Har också en son i himlen och flera MA/MF så jag kanske kan förstå dig lite i alla fall.(men vi reagerar ju alla olika)

  • Eldsjäl

    Ge inte upp hoppet. Har du varit hos läkare och kollat? Jag blödde (MYCKET) färskt blod och nu ligger min lilla ettåring här och sover intill mig. Så ge inte upp hoppet!

  • Odetta

    Vill börja med att ge dig en stor kram och beklaga dina förluster *KRAM*

    Jag förlorade 3 barn i en vårdnadstvist till USA och när jag sedan senare i min nya relation fick missfall på missfall så kände jag precis som du....att inte fick jag behålla de barn jag fött och inte heller de som flyttade in. Allt kändes så...ja, orättvist och sorgligt.

    Men ge inte upp!

    Efter våra första 2 mf blev vi gravida igen och denna gången stannade det lilla livet. Han är idag nästan 2 år gammal.

    Sedan hoppades vi på syskon och i hoppet om syskon så fick vi sedan 4 mf till (ett MA i v16 och 3 tidiga mf) innan jag ännu en gång blev gravid. Idag är jag i v35 (v36 i morgon) och peppar peppar så verkar det hittils gå bra också.

    Vad jag vill säga med mitt inlägg är att jag känner igen känslan du beskriver, du är inte ensam! Har du någon proffesionell du kan prata med? En kurator? Det hjälpte mig mycket. Och sedan...även om det är läskigt och jobbigt att försöka igen, så ge inte upp! Det är ovanligt med fler mf på raken och dem flesta får i slutändan en inneboende som stannar, även om det kan behövas lite hjälp ibland också (jag äter tex Trombyl denna gången). Du har inte gjort någonting att dina barn inte stannat, du har bara haft en överjävlig orättvis otur.

    *stora stora kramar*


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • mum27

    Hej
    Blödning behöver inte vara missfall. Har du kollat med u.l ?
    Mitt tips är att leta upp en läkare privat eller inom landstinget som är villiga att hjälpa dej att få en fullgången graviditet. Det är bevisat att tender love and care i form samtal, kanske varje vecka, uppmuntran och täta ultraljud ökar chansen att bära sitt barn tiden ut.  
    Sen finns det ju läkemedel att ta till om något felar ex progesteron om det är brist eller som "Odd" säger trombyl som du säkert skulle ha användning för. 
    Ge aldrig upp , det finns inget som är omöjligt det tar bara lite längre tid  
    Kram Ylva 

Svar på tråden Förlorar mina barn..