Längtar efter barn nr 2!

Har också fått svaret att psykisk stress över att vilja bli gravid kan påverka. Men hur ska man kunna sluta tänka på det? Mitt liv går som i 2-veckors cykler, innan och efter ÄL. Och när mensen väl kommer blir man helt förstörd och uppgiven. Denna månad var den nästan en vecka sen, var helt övertygad om att jag var gravid tills testet såklart visade negativt och mensen kom dagen därpå. :( Min sambo försöker övertala mig det som du skiver, att om det har gått en gg så måste det ju kunna funka igen. Eller kan den första gg bara ha varit ren tur? Har fått en tid hos gyn nu för utredning, 23/2. Längtar! Tror ju innerst inne att det inte är nåt fel på oss men isf så får man det ju bekräftat och kan släppa de tankarna.

Nej, ett halvår är ju inte lång tid i dessa sammanhang har jag förstått så turen kommer säkert snart till er. Håller tummarna!

Ja du har rätt i att det är skönt att få prata av sig. Känns som lite terapi för mig att skriva här och skönt på ett sätt veta att man inte är ensam. Många av mina vänner som har barn i vår dotters ålder har blivit gravida igen och ska ha barn till sommaren. Visst är jag glad för deras skull men innerst inne vill jag bara gråta. Varför går det så lätt för "alla andra" tänker jag då? Men tror att jag ska börja bli mer öppen med problemet och säga som det är när folk frågar, att vi faktiskt försöker och att vi fått missfall för ett tag sen. Då blir det mindre prat runtikring.

Sen är ju situationen en helt annan nu med första barnet, man planerar mer och vill ha en viss tid mellan barnen. Kanske är så att det är den pressen som gör att det låser sig helt istället?
Nu tänker vi på nåt annat tycker jag! :) Lättare sagt än gjort...

LillaPy: Å vad glad jag blir för din skull! :) Bevis på att man inte ska sluta hoppas.

Och till er andra, håller tummarna och hoppas att det blir vår tur snart!