Men herregud. KÄR!!
För ett tag sedan träffade jag en tjej på en konferens..Vi började prata och jättesnabbt umgås.. Jag kände att något var galet speciellt med henne, och hon signalerar enligt mig utåt att hon är bisexuell...Senaste tiden har vi umgåtts mycket, vi skriver att vi saknar varandra och att vi inte vill vara utan varann... När vi ses så blir vi som fastklistrade i varann.. Vill inte släppa varandras händer och det är helt galet..
Dilemmat här: Jag har sett mig själv som bisexuell, med en dragning till tjejer då och då.. MEN. Har sambo ( man ) och två barn.. Men jag är kär. I henne. Behöver inte direkt fråga hur hon känner för det märker jag,... Aldrig i hela friden att det är en normal vänskapsrelation..
Jag smälter av henne. Hon gör mig som gummi, smälter av hennes beröring och hennes ögon är det vackraste jag sett..
Dilemmat är väl egentligen inte vad jag ska göra med detta.. Kommer ändå aldrig släppa henne. Men är nog mest chockad då det är första gången jag blivit KÄR i en tjej.. Jag är verkligen helt nedsyltad i henne...
Vi är såå nära att kläcka ur oss för varann att det är mer än vänskap. Men ingen av oss har ännu vågat ta steget..
Någon som har tankar och kanske upplevt liknande? Hur hanterade ni det?