vart försvann romantiken
Alla dessa jävla småtjafs gör mig galen :( jag blir så ledsen så ledsen!
jag och min sambo har en dotter på snart 2 månader, helt underbar., Hon är jättesnäll. Hon gråter på kvällen innan läggdags men annars är hon helt underbar och lätt.
Jag och min sambo älskar varandra verkligen. Men det har i stort sett inte gått en kväll utan att vi blivit osams eller tjuriga på varandra sen vår dotter kom.
Känner mig gråtfärdig var kväll och somnar med en klump i magen. Vart tog romantiken vägen?
jag kan tycka att vi ska mysa när vår dotter sover, men istället ser vi på tv, diskar, sitter vid datorn eller viker tvätt.
vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg förutom att skriva av mig, liksom lätta på trycket.
Jag vlir dessutom irriterad varje dag på honom för småsaker, som egentligen kanske inte spelar någon roll, som hans strumpor på golvet toll exempel, eller att det inte är skottat utomhus.
Blir också JÄVLIGT irriterad på att han somnar så fort han lagt ner sitt huvud på kudden och låter mig ta hand om en skrikig bebis. han kan inte ens fråga om han ska göra något, utan ligger i stället och snarkar. han säger att, det är ju bättre att en sover och en är vaken, än att båda är vakna???!!
sömnbrist är något jag har också, sover mellan 2-3 timmar i taget, varje natt!!!!!!!!!!!!!!! åkte häromveckan bort till mina föräldrar för att min sambo skulle få vila upp sig, VILA UPP SIG. men vem är det som är tröttast, JO han!!!!!! fattar inte!
men ingen ide att ens diskutera, jag ska fortsätta att gå som en zombie, som inte hinner äta, kissa, sova, skotta, eller duscha.
qwqefgrbgn
