Inlägg från: Anonym (IQ Fiskpinne) |Visa alla inlägg
  • Anonym (IQ Fiskpinne)

    Högt IQ.

    Jag har IQ på närmare 160, det märks på många sätt i min vardag och har alltid gjort. 
    Speciellt när det kommer till min arbets/inlärningsförmåga. 
    Jag berättar det inte för folk, jag har tidigare blivit otroligt hånad för det. 
    Men jag håller med Candra, IQ är ingenting ifall man inte utnyttjar det på bästa sätt och ser till att utveckla det.
    Det är ju som att ha en förutsättning för en förmåga, så att säga.

    I övrigt har jag alltid varit ganska eccentrisk, rastlös, en "outsider" helt enkelt. 

    När det gäller tankebanor TS, så är det i inte din IQ tror jag som ställer till det,
    utan helt enkelt det faktum att du är en individ i en värld med många.
    Vi är alltid främligar för varandra,
    och det är nog där främlingskapet grundar sig.

  • Anonym (IQ Fiskpinne)
    John D skrev 2011-01-10 13:59:06 följande:
    Oj, det var inte illa. Vilka test har du gjort?
    Detta gjordes via parnpsyk för många år sedan. Jag vet tyvär inte just vad den "diagnostiken" heter, men jag minns att det tog flera dagar och att jag tyckte det var en läskig upplevelse.
    Testet gjordes alltså i omgångar och gjordes för att skolan ville ha papper på att jag var för dum för att gå där. 
    Det fungerade inte som planerat.

     
  • Anonym (IQ Fiskpinne)
    John D skrev 2011-01-10 14:09:20 följande:
    Du har inte funderat på att ta något seriöst test igen? 160 är väldigt högt, inte många i Sverige som kommer upp i det.
    Är du så intelligent ska du vara stolt över det! Menar givetvis inte att du ska springa runt och skryta eller rama in testresultatet och sätta upp på väggen eller något, men jag ogillar verkligen när folk med riktigt bra talanger gömmer undan det och bara försöker vara "som alla andra".
    I ärlighetens namn har det inte slagit mig att göra det igen. 
    Den processen jag och min familj fick få igenom den gången har satt sina spår,
    och jag personligen ser inte riktigt värdet av att ha den bekräftelsen, då den för mig inte har lett till någonting annat än en stämpel och ytterligare utanförskap. 

    På den tiden var det till och med snack om, efter att testet gjordes, att ta mig ifrån min hemmamiljö för att jag inte stimulerades nog. De ansåg altså att ett barn som jag skulle stimuleras på ett speciellt sätt, och bästa sättet att göra det det var att ta mig ifrån min familj. En tanke som för mig verkar lika asburd nu som den gjorde då. 
    Låt mig då påpeka att jag växte upp i en aldeles vanlig familj, med helt normala förutsättningar. 

    Jag vet ju själv att jag är smart, att jag lär mig fort och att jag kan utnyttja den förmågan på många sätt, som jag också har gjort hittils i mitt liv. Jag har alltid varit eccentrisk, som jag påpekat tidigare och vare sig det är resultat av mitt IQ eller min personlighet så är detta ingenting jag skäms för. Och hur jag än skulle försöka, skulle jag aldrig kunna bli "som alla andra". Inte ens alla andra, är som alla andra. 
Svar på tråden Högt IQ.