Högt IQ.

Jag har, och det har gjort att jag under hela grundskolan +  gymnasiet aldrig pluggade, för det behövdes inte. Det behövs fortfarande oftast inte (jag går en svår uniutbildning) men de gånger det behövs så är jag lite handfallen, hur gör man liksom? =P

Jag är INFJ

Jag har inte gjort något riktigt IQ-test, men är faktiskt riktigt lockad att göra ett. Har iallafall fått >126 på mensas internettest (vilket förmodligen inte är över huvud taget något att gå på). Med det sagt skulle det iallafall vara riktigt intressant att få veta hur det ligger till.

Vill nog kalla mig smart, dock vet jag ju inget specifikt om min egen hjärnas kompetens, vet att jag har enormt lätt för att lära mig saker, både praktiskt och teoretiskt, jag har ett bra minne, har aldrig behövt plugga, irriterar mig på folk som inte kan se logiska förklaringar på problem utan att ha ställt upp en problemlösning i 20 minuter när svaret var solklart från början.

Har haft problem med mina mattelärare i grundskolan/gymnasiet eftersom jag aldrig skrivit uträkningar utan bara skrivit svaren direkt, då sa alla att jag ju måste visa hur jag gjorde, vilket totalt fick mig att tappa lusten att jobba med matte.

Nu får jag väl ris utav bara farten eftersom jag inte ursäktar mig själv för att jag anser mig bra på någonting. Men det här är jag, jag är stolt och anser mig smart. Deal with it :P

återigen, det är absolut inte givet att högintelligenta människor har större sociala problem, snarare tvärtom, visar studier som gjorts nyligen.

"American gifted girls especially, have been found to be more depressed than equally able boys, often underestimating their abilities because of conflicts between of success and 'femininity' (Luthar, Zigler, & Goldstein, 1992). Yet at least as much evidence provides the entirely opposite picture; the gifted being at least as emotionally well balanced as any others. For example, a recent study of over 220 gifted and non-gifted American children in their first year of high-school concluded that the gifted saw themselves as being more intimate with friends, took more sports-related and danger-related risks, and felt that they were at least as good in social-skills as their non-gifted peers: their teachers agreed (Field, Harding, Yando, Gonzalez, Lasko, Bendell and Marks, 1998)."

Jag kan rekommendera www.joanfreeman.com. Där finns en väldig massa studier att läsa i detta ämne, nedladdningsbara. Joan Freeman är en världsledande forskare i ämnet.

Det stämmer bra att det ingår i kursplanen, det har jag fått förklarat för mig många gånger.
Min mamma är lärare och även hon har försökt förklara.

Det som jag försökte förklara (vilket nog blev luddigt, uppenbarligen) var att jag oftast inte har en aning om HUR jag fått fram svaret, jag bara tänker, och sen kommer det. Har problem med att hinna med att skriva ner det, om jag börjar skriva så snurrar jag till det för mig själv. Nu är mina mattekunskaper löjliga eftersom jag hela tiden fått höra hur fel jag gjort när jag inte kan förklara, istället för att kanske ge mig hjälp att förklara hur jag tänker och därav komma på en lösning som passar för mig, ett system för att få ner det på papper.Jag förstår att för den som är intresserad är det kanon att sitta och jobba och skriva ner uträkningar, men för en annan som tyckte matte var roligt ända tills man fick höra att jag gjorde på fel sätt.

Man får nog påstå att jag är en sån person som behöver få beröm när jag gör rätt och få en försiktig konstruktiv kritik, annars åker självförtroendet i backen och jag skiter i det.

Otroligt tråkigt att vara sån, men det är jag..

Högt IQ är inte lika med begåvning.
Om man har högt IQ har man en förmåga att lösa viss sorts problematik. Själv respekterar jag bättre dom som har en bredare kunskapsbas än så och de som har en förmåga att se saker i ett större sammanhang. (I motsats till flera som skrivit i tråden.)