Högt IQ.
Va dig själv vetja :) finns många utan högt IQ som inte heller passar in och många med normalt IQ som inte heller känner att de passar in. Jag tror det är en högst normal känsla.
Inlägg från: Ecthalia
|
-
-
Var kollar man sitt iq utan att måsta betala för det eller bli medlem på någon sida? hittar inte något som verkar vettigt
-
Oj det där låter som min sambos liv i ett nötskal. Jag har frågar några gånger om han inte kan göra ett test... menar. Han typ spikade högskoleprovet och öppnar inte ens böckerna inför en tenta... Jag vet nu att han har gjort ett iq test, men han vägrar att berätta vad han fick för poäng. Nåväl... Antar att jag aldrig kommer att få veta.Anonym (Lena) skrev 2011-01-11 13:01:50 följande:Jag känner igen mig i en del av ts. Har IQ 137 enligt Mensas test.
Under min tid i grundskolan kände jag ofta irritation över att det tog så lång tid för mina kamrater att fatta. Då förstod jag tyvärr inte att var smart (så smart var jag inte
). Gymnasiet gled jag igenom. Pluggade i stort sett aldrig vare sig i grundskolan eller gymnasiet. Utmärkte mig inte på något sätt utom att jag hade väldigt bra resultat på proven. Var ganska blyg och tyst. Men sedan när jag läste vidare på en högre utbildning ett halvår la jag på ett kol. Och nu blev en del av lärarna irriterade på mig! Jag fattade verkligen ingenting, det var ju inte så att jag ifrågasatte eller provocerade. Jag kom helt enkelt bara igång med att våga prata och svara på lektionerna. Mina klasskamrater noterade samma sak och begrep inte heller vad det var frågan om.
15 år senare gjorde jag Mensas test och fick ju ett högt resultat. Nu föll pusselbitarna på plats. Jag förstod varför jag kände mig udda under grundskolan. Och förstod att lärarna på den högre utbildningen förmodligen kände sig hotade av att jag fattade saker snabbare än vad de tänkt sig.
Idag har jag inte något problem pga mitt IQ, tvärtom jag utnyttjar det. Omskolade mig till en branch där det är till fördel. Väntar in folk i diskussioner, som flera andra här inne också gör.
För mig har vetskapen om mitt IQ gjort mitt liv lättare. Det handlar inte om att vara bättre än någon annan, det handlar om att jag nu förstår mig själv. Det hade varit bra om jag fått reda på det här när jag var yngre.
Har liksom ts dålig erfarenhet av att berätta mitt IQ. Så det gör ytterst sällan, och bara om det är relevant i sammanhanget. Till ts vill jag ge rådet att försöka hitta likasinnade och att acceptera att dina tankegångar skiljer sig från många andras. Det är nämligen helt ok. -
hur högt går den?Anonym skrev 2011-01-11 13:09:57 följande:Skalan går inte ens så högt.
-
ah... jag förstår.hedmanpazio skrev 2011-01-11 13:14:36 följande:Över 130, dvs två standardavvikelser (ur psykometrisk synpunkt) över medel blir en signifikant gräns eftersom endast 2,2% av befolkningen normalfördelat ligger över den gränsen. Därmed är det irrelevant och även svårt att uttala sig om värden över detta eftersom normeringen är mycket bristande i båda ändarna av normalfördelningskurvan....
något jag har börjat fundera på är hur barn med högt iq bör bemötas av föräldrar med kanske inte lika högt iq? Jag kan ju förstå att understimulerade barn kan antingen bli "bråkiga" ihopp om att få mer stimulans (inte för att de kanske förstår det själva) eller som min sambo (vilken egentligen var tänkt att hoppa över en eller två klasser) blev mer tillbaka dragen och tyst. Såsom hans mor beskrev det, så kunde han sitta hur länge som helst tyst och plita på med saker... hon visste knappt om han var hemma eller inte i vissa perioder. Hur ska man göra? Jag var på ett föräldra möte angående min lilla dotter som tydligen drar igångde andra barnen på rackartyg för att bli utslängd över till den andra barngruppen där de har lite äldre barn hon tycker är roligare att prata och leka med. Eftersom hon var så tidig med att prata så kom hon isär från de i hennes egen ålder rätt tidigt. På förskolan ansåg de att hon hade blivit stökig och jobbig, men då jag förklarade att hon endast beteer sig sådär hemma när hon behöver mer stimulans och andra mer utmanande lekar blev det lite bättre även där. Jag tror att de förstår läget bättre och hävdar att de tycker att det är skönt att hon kommunicerar så bra och kan säga vad hon vill bättre ju äldre hon blir... för att inte bli allt för långdragen. jag misstänker att det här inte är ett allt för ovanligt problem bland barn, men hur vet man egentligen när ett barn har högt iq och därmed behöver mer "tillsyn" med mer "utmanande" aktiviteter? Jag går själv på magkänsla och kunskapen om att hon är lik sin far, men med mitt humör och aktiva sinne. Hur bör jag som förälder bemöta skola och henne på ett positivt sätt? -
Bör man låta sitt barn hoppa upp ett par klasser eller är det bättre att låta dem få spendera tid med barn i sin egen ålder och låta dem utveckla sitt sk. eq?
-
jo tack det vet jag :) var bara osöker på hur högt skalan går.Missimo84 skrev 2011-01-11 13:29:43 följande:Ecthtalia>>
som sagt var, vanliga tester går inte över ca 130 med säkerhet, du kan få ett högre resultat, men det är bara upp till 130 som är säkert. Sen om jag förstått det rätt finna det sju olika kategorier man kan mäta. Men det är lite överkurs. -
nej hjärnan är ju inte fullt utvecklad förrän vid 20 ungefär...Missimo84 skrev 2011-01-11 13:35:56 följande:Ecthalia>>>
Är inte helt hundra men man har räknat på det och ngn stans ska det finnas en rackare med 250 iq, men skalan har nog inte ngt direkt stopp antagligen.
Men att ha över 200 som en treåring, låter underligt då treåringars hjärna inte är fullt utvecklad, detta blir hjärnan i senare puberteten. -
fick jag lära mig på neurologin på universitetet *skratt* det gjorde mig ltie deppig då jag är över 20 nu och plasticiteten inte är till min fördel längre.
-
Ingen som har några tips på hur man som förälder bör bemöta skola och andra institutioner på ett bra sätt om ens barn är begåvade? ;)