Högt IQ.

Jag har en IQ över genomsnittet och hade en tonårsperiod där man kände sig lite som ett UFO.

Emellertid tycker jag många med IQ över genomsnittet är otroligt patetiska och högfärdiga. Man utropar sig själv till martyr och rättfärdigar sin sociala inkompetens genom att man är "smartare" än andra. Jag har träffat på många sådan fjantar som utropat sig själva till "missförstådda genier" med noll social kompetens fastän de intelligiensmässigt inte imponerat. Många fastnar också i rollen som de fått i grundskolan som klassens "smarthuvud" och försöker hela tiden imponera på sin omgiving genom massa namedropping. Trams, detta beteende bottnar först och främst i dåligt självförtroende och omognad.

Det går alldeles utmärkt att kombinera hög IQ med social kompetens.

Förövrigt tycker jag att min höga IQ givit mig flera för delar tillsammans med mitt goda minne. Jag har en mycket stark förmåga att kategorisera detaljer blixtsnabbt och bygga upp mönster för att applicera detta på olika problem.

Ni med högt IQ borde testa detta i er sociala träning, så gjorde jag. Kategoriserade alla sociala regler, responser, värden och konsekvenser. Byggde upp ett mentalt schema för vilka handlingar som ger vilka konsekvenser och genom lite trail and error så förvandlades jag från "hyperintelligent kuf" till "festens sociala mittpunkt". Det gick givetvis inte över en natt och allt eftersom tiden går så förfinades min teknik och min strategi. Efter detta hände någonting intressant, mitt sociala schema som jag använt till att dechiffrera "vanliga" människor med införlivades fullständigt i mitt känsloliv.

Har ni gjort Baron-Cohen testet? Jag fick 65 i empatisering och 71 i systematisering. Under gymnasietiden hade jag säkert haft lägre än 20 i empatisering.

http://www.handikappupplysningen.se/gn/opencms/web/AF/Generella_sidor/interaktivt_test/index.html

Jag kan helt klart säga att denna strategi är väldigt väldigt bra, många IQ-kufar har en mycket hög systematiseringsförmåga men låg empatisering. En annan intressant upptäckt som jag gjorde är att majoriteten av alla gamla minnen av händelser som "vanliga" har beror på att de i sammanhanget upplevt någon form av förhöjd emotionell stimulans. Medans utpräglade systematiseringsmänniskor som jag minns istället "detaljer" som på något sätt är spännande. Misstaget som alla systematiskeringsmänniskor gör  - vilket ger dem epitetet smart - är att de kommunicerar genom att dela med sig av detaljerna. För "vanliga" människor låter det mest "kufiskt" då vanliga människor kommunicerar genom att dela med sig av emotionella minnen.

T.ex.

Systemmänniska:"Har du kvar den tröjan du köpte i den grekiska kedjan XX som du tyckte hade så fina kläder?"

Vanlig:"Ööh, nej det minns jag inte?"

Systemmänniska:"Du hade den på dig för 7 år sedan, när du precis hade blivit befodrad till projektledare. Du hade visst varit i Athen på konferens."

Vanlig:"Haha, nu när du säger det så. Nej, jag har ingen aning var den är".

Systemmänniskan tyckte det var spännande med ett grekiskt klädesmärke (detalj) och minns händelsen som igår. Den vanliga människan hade ingen emotionell koppling till sammanhanget och antagligen så var tröjan bara ett uttryck för spontanshopping - därav inget minne.

Ni har säkert hört talas om "the game" av Neil Strauss. Jag har inte läst den, men uppenbarligen så finns det en man som har lagt upp ett smart systematiskt sätt om hur man raggar på kvinns som går under pseudonymet "Mystery". Hans M3 - method är ett brijant exempel på hur man systematiserar socialt spel.

Ja, stalkeraspekten är faktiskt det största problemet. Ett annat problem är att man kan dra upp detaljer som andra finner t.ex. sårande/stötande utan att mena det.

Jag tror inte heller på fotografiskt minne, men systemmänniskor med bra minne har ju mycket lättare att klara sig i skolan eftersom att skolan är till stor del utformad efter dem. Undantag gymnastik och till viss del estetiska ämnen.

IQ tester bygger ju väldigt mycket på systematiseringar och logik så jag tror de flesta systemmänniskor presterar bra på dem. Emellertid finns det ju fler intelligienskvoter än bara IQ. T.ex. EQ.

Jag tycker förövrigt att IQ-tester är ofta trams. Har man gjort ett antal så är det rätt enkelt att förstå hur de fungerar. Att de en person som aldrig gjort ett IQ-test kontra en som känner till deras logiska uppbyggnad kommer med största sannolikhet prestera bättre.

En ännu mer pinsam sak är alla dessa pseudovetenskapliga tester som ofta utförs av olika konsulter (ofta vid t.ex. rekryteringar). DISC eller Thomas eller vad de nu heter. De är ganska enkla att genomskåda och leverera den personlighetstyp som företaget vill ha. Jag har ibland träffat på några som är lite mer intelligient utformade med "kontrollfrågor" som fungerar som fällor för lögnhalsar. Men i regel kan jag verkligen inte förstå att HR-avdelningar betalar multum för sånt skit.

Haha, känner igen detta. Jag tyckte alltid det var så motsägelsefullt när tanken var att vi skulle gå i skolan för att "lära oss" men samtidigt fick man inte lära sig för bra. Jag var verkligen förbryllad när vi hade gått ett halvår i ettan och fortfarande var det vissa som inte kunde räkna längre än till tio? What? Eller vissa som tyckte de var duktiga när de löste superenkla tal.

Beror på vad du menar med bra/dåligt. De handlar inte om prestation utan om vilket personlighetsfack du landar i. Om HR vill t.ex. ha en dominant person för en ledarskapsställning så är det bara att manipulera testet så att man verkar så dominant som möjlig. Vill de istället ha en ingenjör som är kritisk så manipulerar man testet åt det hållet.

Pseudovetenskap.

Problemet med den socialistiska utopin att alla ska mötas i skolan över klassgränser är att den kräver att alla elever är medelmåttor. Det som presterar för bra måste hejdas och de som presterar för dåligt hamnar utanför. I bland drar man till och med ned på takten så att alla (läs:underpresterarna) ska också vara med.

Vore det inte bättre att man kunde dela upp skolan som t.ex. i Kina med hög/medel/lågpresterare så att alla fick sina behov tillgodosedda? Och självklart kan man byta mellan prestationsklasserna beroende på om man hamnat fel.

Problemet blir väl att det kommer stigmatiseras om man nu hamnar i lågpresterarklassen eller att det kommer ses som en förlust i fall man flyttast från högpresterarklassen till medel osv.

Vi bor i ett land med en lång socialistisk och ännu längre lutheransk historia. Inte konstigt att elitklasser är paria i moder Svea. Jante kort och gott.

Intressant att du säger detta, det finns några sociala normer som säger att man kan inte ha elitklasser/skolor för då kommer andra barn känna sig dumma medan fotbollsgymnasiet är helt ok. Men alla kan inte bli duktiga på fotboll heller. Jfr Zlatan, även om man verkligen tränat, andats och levt fotboll hela sitt liv så är det väldigt få som kan bli lika duktiga. Och Zlatan tjänar ju mer än vad 90% av alla med tunga examina gör. Ändå är det ingen presitigeförlust att inte kvala in i fotbollsgymnasiet.

Håller verkligen med dig!!!!

Haha, det kommer aldrig att hänta. Jante är det som sitter djupast i svenskars själ.

Beror på, vissa föräldrar försöker driva på sitt barn istället för att motivera. Det brukar få motsatt effekt.

Att vara jante ingår i den svenska sociala kompetensen. Ibland kan det vara väldigt befriande med icke-svenskar helt befriade från jante.

Det har till och med gått så långt att jag börjat tänka jante *skäms*

Oavsett vad innebörden av ADHD egentligen är så är det stigmatiserat. Emellertid behöver inte ADHD-personer vara lågintelligienta, jag har träffat några med ADHD som varit varit oerhört analytiska.

Hur definierar ni smart?
Hur definierar ni intelligient?

...och hur definierar ni streetsmart?

Läste emellertid att de med lägre IQ oftare begick självmord då de hade svårare att hitta lösningar på sina problem.