Lavish

Äldre 11 Jan 12:55

662 svar

Högt IQ.

Har ingen aning om vad jag har för IQ, är inte speciellt intresserad av att veta heller. "konstiga tankebanor" lider nog de flesta av... Är du säker på att du inte bara fått för dig att du är konstig för att du nu vet att du har ett högre IQ än genomsnittet?

Lavish

Äldre 11 Jan 12:56

#127

Anonym skrev 2011-01-11 12:44:03 följande:

Jag förstår dig TS. Jag fick 194 på Catellskalan. Gjordes under studietiden på universitetet efter påtryckningar från en professor. Jag får alltid pikar om att jag har det så lätt för mig och att jag får så mycket gratis. Jag anser mig inte vara särskilt intelligent, men jag har klart lättare att tänka logiskt och jag har det klart lättare med siffror. Däremot är jag riktigt usel på att hantera relationer med människor. Jag förstår mig helt enkelt inte på dem. Eller jag har svårt att förstå dem flesta i alla fall. Det leder ofta till att jag själv planterar ett utanförskap och jag känner såklart att jag inte passar in, men jag tror inte att det har med min intelligensnivå att göra.

Aspergers?

Lavish

Äldre 11 Jan 13:34

#147

Anonym skrev 2011-01-11 13:20:01 följande:

Nej det hoppas jag verkligen inte. Jag har bara inget större intresse av andra människor och jag känner att jag inte har så stort utbyte av dem så jag anstränger mig inte för att förstå dem.

Nej det behöver det ju inte vara. Men jag har flera vänner med aspergers och de stämmer in på beskrivningen om högt IQ men svårt för det sociala och att förstå andra människor. I synnerhet just det där med att inte vara speciellt INTRESSERAD av att förstå andra. Men å andra sidan har de jag känner fler problem relaterade till aspergersen än bara det.

För mig personligen är just den inställningen oerhört svår att greppa. Jag kan inte begripa hur man inte kan vara intresserad av andra människor. Har ju aldrig kollat IQ men jag tror nog inte jag är lågbegåvad iaf. Har alltid varit ett klassiskt MVG barn. Men jag har aldrig varit intresserad av matematik och dyl. Jag är intresserad av människor. Att arbeta med logik har aldrig intresserat mig, jag är mer faschinerad av det dubbeltydiga, där ett enda rätt svar aldrig kan ges.

Men jag kan förstå att man intresserar sig för matematik. Att man inte intresserar sig för människor har jag väldigt svårt att förstå däremot.

Lavish

Äldre 11 Jan 13:38

#149

Missimo84 skrev 2011-01-11 13:35:56 följande:

Ecthalia>>>
Är inte helt hundra men man har räknat på det och ngn stans ska det finnas en rackare med 250 iq, men skalan har nog inte ngt direkt stopp antagligen.
Men att ha över 200 som en treåring, låter underligt då treåringars hjärna inte är fullt utvecklad, detta blir hjärnan i senare puberteten.

Oj, ja DÅ kan man tycka synd om. Misstänker att det är rätt tufft att leva med IQ 250...

Lavish

Äldre 11 Jan 13:45

#156

Anonym skrev 2011-01-11 13:40:57 följande:

Människor har en tendens att vilja ha så mycket personlig information. De vill liksom gräva under huden på en och de vill gotta sig i andras hemligheter och olycka. De säger saker som de inte menar och de menar saker som de inte säger. En väldigt knepig djurart är vad människor är. Därför är det bättre att hålla lite distans och sätta upp tydliga markeringar för främmande människor. Nu menar jag inte rent generellt, utan mer för min egen del.

Ja för mig är det tvärtom. Det är just att människan är så komplicerad som gör henne intressant. Ett oändligt forskningsfält, så att säga. Sen tycker jag väl att det är svårt att undvika att lära sig mer om människor av ren självbevarelsedrift eftersom andra människor påverkar ens eget liv ganska mycket. Men mitt intresse går djupare än så.

Vill bara poängtera att jag inte menar något negativt mot dig (el andra) när jag skriver att jag inte begriper hur man inte kan vara intresserad av andra människor. Tvärtom, det är ju min förståelse som brister och just när jag inte kan förstå blir jag intresserad. Det är en utmaning.

Lavish

Äldre 11 Jan 13:51

#161

Missimo84 skrev 2011-01-11 13:41:50 följande:

Lavish>>
jag är ett typiskt igbarn, men jag har ett högt iq

Oftast har de med bra betyg snäppet högre iq än normalt ca 125-130 men bara en generell siffra. Undantag finns alltid.
Sen behöver man inte ha högt iq för att vara smart, Einstein ska ha haft lågt iq tex.Dysthymic disorder is a fairly common type of depression. It is estimated that up to 4% of people have dysthymia. Dysthymia can begin in childhood or in adulthood. No one knows why, but like most types of depression, it appears to be more common in women.
Alla med högt iq har inte aspbergers

Jag har högt iq och arbetar i högsta mån med att förstå och läsa av andra människor, och gör det med framgång. Givetvis använder jag mig mycket av generell fakta man kan läsa sig till, och erfarenhet ifrån att ha pratat med liknande personer.
Men jag finner inte människors personligheter över lag så intressanta. Det finns ett antal stereotyper med vissa avvikelser och olika "inriktningar" men sen hör det till ovanligheten att någon som då inte är sjuk avviker ifrån normen.

Ja det kan mycket väl vara så. Man får inte tänka alltför långt utanför lådan om man vill ha MVG

Sen beror väl skolresultat på fler saker än bara intelligensnivån, t.ex hur man klarar av det sociala och hur man trivs i skolmiljön överhuvudtaget. Inte för att jag trivdes så värst bra men jag klarade av att vara där iaf... Att få ett bra betyg handlar nog minst lika mycket om social förmåga som ren intelligens. Det kräver ju att man läser av vad läraren är ute efter, vad läraren vill ha, helt enkelt. Men är man ordentligt lågbegåvad blir det nog svårt att få toppbetyg ändå så därför har jag dragit slutsatsen att jag nog inte är det...

Nej alla med högt IQ har inte aspergers men i kombination med att inte förstå sig på människor och inte vara intresserad av att förstå dem är det väl värt att fråga iaf?

Däremot kan jag ju inte hålla med dig ang människors personligheter. Jag anser nog att de mänskliga variationerna är de största variationer universum har att bjuda på.

Lavish

Äldre 11 Jan 14:18

#170

Ecthalia skrev 2011-01-11 13:55:28 följande:

Vi satte tösen rätt tidigt på förskola eftersom det blev helt omöjligt för mig att stimulera henne tillräckligt här hemma. Hon behövde få ta del av andra barn och deras lekar i kombination med den stimuli som finns här. Nu verkar det däremot som att hon inte blir tillräckligt stimulerade på förskolan också... de säger att hon leker bättre med de äldra barnen. Det är skönt att de äldre barnen gärna leker med henne, men ibland undrar jag om vad som är bäst... det är så svårt det där... Nu avvaktar vi lite och koncentrerar oss på att hjälpa henne med att börja läsa. Något vi upptäckte förra vekan att hon försöker att lära sig själv. Rätt sött faktiskt... Där ligger hon på golvet bara två år gammal och försöker att ljuda bokstäver. Jaja... själv kunde jag inte läsa förrän jag var sju och min sambo var tidig med att intressera sig, men inte så tidig.

Det är väl jättebra att lära henne läsa så fort som möjligt? Då kan hon ju själv skaffa sig stimulans genom läsning på egen hand. Förhoppningsvis minskar det på sikt hennes behov av stimulans från kamrater och er? I början kommer det förståss krävas hjälp från er och omgivningen men på längre sikt verkar det väl jättebra. Jag kunde läsa hjälpligt i 4årsåldern så det är väl inte förtidigt att börja om hon är väldigt begåvad.

Lavish

Äldre 11 Jan 22:15

#237

Anonym skrev 2011-01-11 22:03:08 följande:

Ursäkta mig men vad är ditt problem, medelmåtta? Du känner inte mig så kom inte här och försök göra dig märkvärdig. Mina föräldrar kämpade hårt för att ge mig en normal uppväxt istället för att följa alla råd från experter som ansåg att jag skulle drillas i matematik, fiol och annat vid mycket unga år. Bara som exempel kan nämnas att jag vid knappt sex års ålder hade en intellektuell mognad och en vokabulär som en vuxen. Jag formulerade metaforer baserade på Homeros Odysseus och drog paralleller till skeenden i mitt eget liv. Däremot skulle jag aldrig sjunka så lågt att jag gick med i Mensa. Det är för människor som har behov av att bevisa någonting - det har inte jag.

Men varför måste du berätta om vad du åstadkom vid 6 års ålder om du inte känner att du har något att bevisa?

Lavish

Äldre 11 Jan 22:44

#252

Den här tråden fick mig att tänka på en händelse jag var med om på gymnasiet. Jag hade ju alltid haft det lätt för mig men kanske inte reflekterat så mycket över varför. Visst tänkte jag kanske att jag var smart men lika ofta tänkte jag nog att jag bara var duktigare. Iaf vi hade en tjej i klassen som hade det jobbigt i skolan. Svårt att bli godkänd i de flesta ämnen.

Vi satt och väntade på att gå in på historieprov. Hon hade med sig ett papper med instuderingsfrågor som hon skrivit svar till och pluggade på, hon bad oss förhöra henne. Ställde man bara frågan på pappret kunde hon svara rätt till sista ordet, hon hade uppenbarligen lärt sig allt utantill. Men så fort man vände på frågan begrep hon ingenting.

Ex "När skedde slaget vid Lutzen? Vilken svensk kung dog?"

Svar "Slaget vid Lutzen skedde 6/11 1632 och Gustav II Adolf dog"

Men vände man en stund senare på frågan och frågade henne "Vilket slag utkämpades 6/11 1632?" Så hade hon ingen aning. Hon förstod inte ens vart vi hade fått frågan ifrån. (Hon hade ca 15 instuderingsfrågor)

Det var iaf en ganska chockerande insikt för mig. Jag förstod inte, och förstår fortfarande inte, hur världen ser ut för en person som har såpass begränsad förmåga. Hur går deras tankar? Jag antar att en person med IQ 250 skulle känna på samma sätt inför mig om vi skulle diskutera någonting.

Lavish

Äldre 11 Jan 22:56

#261

Missimo84 skrev 2011-01-11 22:52:08 följande:

Lavish>>
det beror nog på hur man valde att plugga in lärdomen. Tex alfabetet, Om jag frågar vilka bokstäver kommer före och efter s, kan många behöva tänka, opqrs och sedan qrst. Ahhhaaa r och t, emedan andra kan säga på en gång och ha olika sätt för att komma ihåg.
Jag tex har hela alfabetet i form av ett pussel, som jag la när jag var liten. Jag kommer tex ihåg bilderna och positionen på bokstäverna i själva pusslet. Det samma med månaderna. Emedan andra tänker på ett annat sätt.

Ja givetvis var det ju så. Hon hade pluggat in det hon skrivit på pappret utantill helt enkelt. Utan att få in några sammanhang eller egentligen förstå vad kunskapen handlade om. Bara lärt sig orden utantill. Så brukade jag iofs själv plugga in till fysikprov. Formler och sånt. Men jag förstår inte hur man kan veta när slaget vid Lutzen skedde men INTE veta vilket slag som skedde 6/11 1632.

Högt IQ.

INNEHÅLL