Högt IQ.

Har haft problem med mina mattelärare i grundskolan/gymnasiet eftersom jag aldrig skrivit uträkningar utan bara skrivit svaren direkt, då sa alla att jag ju måste visa hur jag gjorde, vilket totalt fick mig att tappa lusten att jobba med matte.

Det stämmer bra att det ingår i kursplanen, det har jag fått förklarat för mig många gånger.
Min mamma är lärare och även hon har försökt förklara.

Det som jag försökte förklara (vilket nog blev luddigt, uppenbarligen) var att jag oftast inte har en aning om HUR jag fått fram svaret, jag bara tänker, och sen kommer det. Har problem med att hinna med att skriva ner det, om jag börjar skriva så snurrar jag till det för mig själv. Nu är mina mattekunskaper löjliga eftersom jag hela tiden fått höra hur fel jag gjort när jag inte kan förklara, istället för att kanske ge mig hjälp att förklara hur jag tänker och därav komma på en lösning som passar för mig, ett system för att få ner det på papper.

Ja problemet är ju att lärare också bara är människor och ibland undervisar de även i ämnen de inte direkt brinner för eller har någon särskild talang för. Då borde det finnas någon expert att skicka barnen till inom ämnet, om läraren inte förstår hur barnet tänker men barnet ändå får rätt resultat.

Samtidigt kan jag ju tycka att det finns vissa fördelar med att ha detta problem i just matte. Har du fått rätt svar så har du ju fått rätt svar ändå. Rör det sig däremot om samhällsämnen kan man ju faktiskt helt enkelt ha en annorlunda åsikt än läraren i en viss fråga, och då kan man inte bevisa att man "tänker rätt".

Jag har ingen aning. Jag har följt de uträkningsmodeller man fått från läraren, även om jag föredragit att hoppa över mellanleden.

Men om ett barn systematiskt får alla svar rätt men inte följer den normala uträkningsmodellen så antar jag att barnets sätt att räkna också är rätt?

Jag har ett lästips till dig: "Surely You're Joking, Mr Feynman!"

en.wikipedia.org/wiki/Surely_You%27re_Joking,...!

Jag tror att nobelpristagarens roliga krönikor om sin uppväxt och studier skulle förklara för dig varför din inställning kan skada begåvade barn.

I övre tonåren förstod Richard att han trots allt nog var tvungen att redovisa trigonometriska bevis och integraler så att andra förstod om han ville att världen skulle ha någon nytta av dem, men han uppfann egna matematiska tecken under skoltiden och har sedan utvecklat matematiken inom flera riktigt viktiga områden.

Det barn som alltid har rätt svar men tidigt får höra att deras sätt är fel kanske tappar intresset på tidigt stadium och så mister vi en potentiell nobelpristagare.

men det handlar ju inte om att ju mindre uträkningar man kan redovisa, ju bättre är man på matematik.. Här diskuteras ju intressets varande eller icke varande när det gäller att bemöta BARN och dess olikheter gällande att ta sig an matematiska problem.