Inlägg från: Anonym (också testad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (också testad)

    Högt IQ.

    Anonym (IQ Fiskpinne) skrev 2011-01-10 14:04:58 följande:
    Detta gjordes via parnpsyk för många år sedan. Jag vet tyvär inte just vad den "diagnostiken" heter, men jag minns att det tog flera dagar och att jag tyckte det var en läskig upplevelse.
    Testet gjordes alltså i omgångar och gjordes för att skolan ville ha papper på att jag var för dum för att gå där. 
    Det fungerade inte som planerat.

     
    Sådana test har jag också gjort, fast som vuxen och av en annan anledning. De bestod av många olika moment uppdelade på flera dagar och sedan tog det någon vecka av analyser innan jag fick resultatet - det var mycket högt!

    Visst kan jag tycka att en del människor tänker lite trögt ibland (men å andra sidan påstår min man att jag associerar och spinner vidare på olika ämnen så att ingen annan hänger med), men jag går ju inte omkring och berättar för folk hur högt IQ jag har - det är ju som att bädda för att bli utanför. Det är ju "bara" att anpassa sig till de personer man umgås med och sedan söka mental stimulans någon annanstans. Jag får stimulans i mitt arbete, av att läsa, av att se dokumentärer och sedan ta reda på mer om ämnet, att lösa tankenötter (TV-programmet "På Spåret" är ganska kul med sina ledtrådar), etc. 

    Visst känner jag mig udda och utanför ibland, men det är inget unikt för den med högt IQ. Den som hör mig pladdra på när jag inte tänker mig för känner sig säkert lika udda. Jag tror du tänker för mycket på ditt IQ och det gör att du omedvetet förstorar problemet.
  • Anonym (också testad)
    Anonym (läk) skrev 2011-01-12 00:08:52 följande:
    Men att man fattar litet snabbare betyder väl inte nödvändigtvis att man fattar mer eller bättre? Blir man mindre intelligent bara för att man behöver grunna ett par minuter längre, om man nu kommer fram till samma smarta lösning?
    Skillnaden är inte så mycket att man fattar snabbare, utan att man snabbt kommer på alla vinklingar och sedan den slutliga lösningen. De andra kommer oftast på en synpunkt var och måste sedan diskutera eftersom de själva bara har tänkt på en eller två av dessa saker.
  • Anonym (också testad)
    Anonym (smartass) skrev 2011-01-12 01:53:24 följande:
    Jag har fått svaret att jag har en IQ på mellan 145 och 150 när jag gjort tester, dock har jag nog aldrig riktigt ansett mig själv som smartare än andra, däremot vet jag att jag har talets gåva.

    Det är inte ovanligt att jag kan prata folk till att hålla med mig, även om dessa personer till en början suttit och försökt komma med motargument. Jag har en enorm social kapacitet, och därav har jag aldrig känt mig som "annorlunda", jag har fått känslan av att smarta personer oftast inte är speciellt socialt begåvade. Men varför är jag då som jag är? Är jag inte smart egentligen? Eller kan man vara både smart och social?

    Jag har även enormt lätt för att irritera mig på personer som inte förstår logik, inte kan dra slutsatser lika snabbt som jag. Fast jag har lärt mig med åren att istället för att irritera försöka "leda" deras tankar åt rätt håll, jag måste erkänna att när personerna väl kommer fram till det jag redan vetat en längre stund, så känner jag mig enormt nöjd. Att jag lyckades leda tankarna på personen åt rätt håll.

    Har tyvärr även en dålig egenskap som kommit av det här, jag är ibland otroligt manipulativ, jag kan inte låta bli helt enkelt, Jag vet om att jag kan få vissa människor att göra nästan vad jag vill, det blir som en utmaning för mig.
    Vad har du gjort för tester? *nyfiken*
  • Anonym (också testad)
    deus ex machina skrev 2011-01-12 12:27:58 följande:
    Emotionell intelligenskvot, ett mått på en individs förmåga att förhålla sig till egna och andras känslor.

    Skolan gick inget vidare för mig. När jag gick i förstaklass, var matematik det roligaste jag visste. Jag gjorde klart 1:ornas bok på några månader, och fick därefter 2:ornas och sen 3:ornas.
    När jag nästan var klar med 3:ornas, frågade jag lärarna om mer material, men fick till svar att jag fick räkna långsammare, att jag inte fick svårare material. För vad skulle dom andra barnen tänka och känna? Om jag var bättre än mina klasskamrater, så kunde de ju må dåligt, alla är lika!

    Efter det, tappade jag intresset för skolan helt, och tycker än idag att skolsystemet i Sverige är fruktansvärt.
    Precis så var det för mig också! Jag fick sitta och lägga pussel när jag var klar med det material som fanns och när jag hade lagt alla pussel tillräckligt många gånger la jag dem med bilderna neråt för att det i alla fall skulle bli en liten utmaning. Skolan var jättetråkig och tyvärr lärde jag mig aldrig plugga vilket gav problem när jag började på universitetet - jag visste inte hur man gjorde! Tidigare hade jag bara gått på lektionerna, läst igenom det jag skulle och gjort proven. Helt plötsligt skulle jag själv leta upp information och hade ingen som talade om för mig hur/vad jag skulle göra. Nu gick det bra ändå, men det var ett hårt uppvaknande.
  • Anonym (också testad)
    Anonym (alla är unika) skrev 2011-01-12 14:26:06 följande:
    Jag är glad . Samtidigt som jag suttit här har jag ritat upp hur vi ska lösa det problem som jag tog upp igå,r som exempel, så att alla kan göra det utan att det blir fel mätvärden och alla som tittar på ritningen kan förstå den typ oavsett utbildning, nästan i varje fall.

    Låt mig nu få vara det
    Det borde finnas en gillaknapp!
  • Anonym (också testad)
    John D skrev 2011-01-12 16:31:15 följande:
    Det finns ingen "fast" definition, då det är omöjligt att beskriva ett komplex koncept som intelligens med exakta värden, men vetenskapen i stort har en bra definition av vad intelligens anses vara.

    Logiskt tänkande är bara en liten del av vad som anses vara intelligens. Vad du menar med att det är en del "som dom flesta klarar ganska bra" förstår jag faktiskt inte, så det får du gärna utveckla.
    När man gör ett IQ-test så består det av många olika moment. Logiskt tänkande är en av dem. Det test jag gjorde hade både praktiska och teoretiska delar och var inte alls likt de tester man gör på internet där man ska fylla i nästa figur i en serie bilder eller nästa nummer i en rad siffror. Jo, det fanns en liten sådan del, men den var långt ifrån hela testet. Jag fick göra ordförståelsetest, jag fick bygga saker efter att ha sett dem på bild, jag fick hitta lösningar på problem (och DET var intressant, för tydligen fanns det en standardlösning till varje problem, men jag hittade andra fungerade lösningar på flera av dem) och en massa annat. Det mesta gick på tid eftersom intelligens också har att göra med hur snabbt man kan räkna ut saker.

    När testet var gjort var det tre personer som bedömde resultaten och jag fick en siffra + en möjlig felprocent. Alla har ju bättre och sämre dagar och de som bedömer är bara människor och kan missa något, så gör man ett riktigt IQ-test får man inte en definitiv siffra.  
  • Anonym (också testad)

    Tänk på IQ 100 som 0% (normalt - varken bra eller dåligt). Lägre IQ blir minusprocent och högre plusprocent där IQ 180 = 300 %.

  • Anonym (också testad)
    deus ex machina skrev 2011-01-12 17:18:18 följande:
    Om en person har 100 i IQ, och kompisen till denna har 150, innebär det inte en ökning på 50%.
    Jag får det till 187,5 %
  • Anonym (också testad)

    Jag hittade en intressant IQ-test... Sen när har färgseende och intelligens ett samband?


  • Anonym (också testad)
    Anonym skrev 2011-01-15 17:46:44 följande:
    Att det bara är tre personer som förstår den tror jag inte det minsta på. En liten del av relativitetsteorin ingår ju i Fysik B på gymnasienivå...

    Jag tror inte att folk i allmänhet vill veta om dysik, men om någon nämner att dom inte förstår det d'r med relativitetsteorin så har jag tyckt att man kan försöka förklara den. Inte direkt så att jag tar upp ämnet själv.

    Jag vet att folk inte gillar en besserwisser då min bror är en sådan... och så är jag definitivt inte... tycker bara det är svårt att hitta samtalsämnen då jag inte gillar folk som skvalrar om andra och folk som gnäller på allt...
    Det finns ju massor att prata om som varken är gnäll eller skvaller - något intressant man har läst eller sett på TV. Har du tur så har personen du pratar med läst samma bok eller sett samma TV-program. Väder fungerar alltid.

    Du måste väl ha andra intressen än relativitetsteorin? Jag gillar historia, språk, matlagning och inredning och det är ganska lätt att komma in på i ett vanlig samtal. En annan strategi för att bli accepterad (och t.o.m. omtyckt) är att inte prata mycket alls och lyssna på vad den andre personen säger. De allra flesta tycker väldigt mycket om att höra sin egen röst.
  • Anonym (också testad)
    Anonym (133) skrev 2011-01-15 20:43:22 följande:
    Högt IQ är inte lika med begåvning.
    Om man har högt IQ har man en förmåga att lösa viss sorts problematik. Själv respekterar jag bättre dom som har en bredare kunskapsbas än så och de som har en förmåga att se saker i ett större sammanhang. (I motsats till flera som skrivit i tråden.)
    Fast det ena utesluter inte det andra, många har både hög intelligens och begåvning.
  • Anonym (också testad)
    Anonym (133) skrev 2011-01-15 23:16:59 följande:
    Det sa jag inte. Men jag undrar över varför en del sätter sig över andra bara för att man har ett högt IQ-värde. För mig är inte det så intelligent.
    Nej, definitivt inte! Det lönar sig (nästan) alltid att vara uppriktigt ödmjuk och trevlig. Den som ser intelligensen eller begåvningen som en gåva istället för något som gör en överlägsen andra är säkerligen trevligare att umgås med än en översittare.
  • Anonym (också testad)
    Anonym skrev 2011-01-17 19:08:57 följande:
    Om man ska jobba med något som kräver stor logisk förmåga är det helt ointressant hur ödmjuk man är. Världen har inte utvecklats genom smörande trevliga människor, då hade vi varit kvar på stenåldern om det var det enda som räknades.
    Fast nu pratade jag inte om arbete utan om hur man är att umgås med. Du får vara precis hur otrevlig och logisk du vill när du jobbar, men om jag skulle träffa dig privat så skulle jag mycket hellre vilja prata med dig om du är trevlig mot mig. 

    Jag tar aldrig upp min intelligens i samtal med andra och jag lyckas nästan alltid bita mig i tungan innan jag rättar någon annan. Jag gör mitt språk så enkelt som möjligt när jag diskuterar och försöker förklara saker på ett lättförståeligt sätt, om jag skulle behöva förklara något, eftersom jag inte ta för givet att andra är dumma i huvudet om de inte förstår när jag förklarar invecklade saker med svåra ord. Det är 1000 gånger bättre att vara trevlig och ödmjuk än att vara en snorkig översittare. Jag har inga som helst problem med att lösa logiska problem i mitt jobb och samtidigt vara trevlig mot andra.

    Att vara trevlig är en helt annan sak än att smöra för andra. Jag är mycket stolt över att vara en av de bästa i min bransch och jag är mycket tacksam över att just jag har fått förmågan att bli det. 
Svar på tråden Högt IQ.