Högt IQ.

http://hdl.handle.net/2043/9032

http://epubl.ltu.se/1652-5299/2009/044/

http://hdl.handle.net/2043/3244

Högbegåvade människor har inte större sociala problem än andra, snarare tvärtom. Läs gärna även uppsatserna ovan.

”Den som är annorlunda åtminstone i den utsträckningen att denne inte företer särskilt uppskattade  och avundsvärda egenskaper fryses ut ur den sociala gemenskapen. Den särbegåvade blir ett hot mot det social status quo. Även för särbegåvade personer är det sociala viktigt men på grund av sin benägenhet att vara annorlunda råkar många ut för sociala katastrofer. Den särbegåvades dåliga passform beror ofta mer på omgivningens okunna intolerans mer än den särbegåvades brist på social kompetens.”

(Roland S. Persson, Annorlunda Land, Särbegåvningens psykologi)

”De flesta särbegåvade barn, i synnerhet de med måttlig iq, har inte fler sociala problem än vad barn i genomsnitt har, men för de exceptionellt särbegåvade blir det svårt att relatera till de andra barnen.” [för att de är så olika och har så olika referensramar dvs, inte för att de är socialt okunniga.}

Och självklart är det många i tråden som är anonyma, eftersom nästan alla duktiga barn blir retade/mobbade mer eller mindre under sin skoltid. Och många låtsar att de är dummare än de är för att bli accepterade socialt. Det kan man ju förstå när man läser hur arga folk blir här i tråden.

Den situationen har jag själv levat med i hela mitt liv. Jag skulle aldrig få för mig att tala om min IQ – på direkt fråga har jag vid två tillfällen berättat att jag är med i Mensa, men jag gömmer alla tidningar etc om jag har besök, just för att folk blir så arga och får en massa fördomar. Jättetrist.

En del frågar vad det är man löser mycket snabbare än alla andra. Ett exempel:

På jobbet diskuterar vi att vi bör lösa ett problem genom att göra x. Då kan någon ha invändning y. Jag kan redan från början se vad som kommer hända: någon kommer komma med motargument z, någon kommer med argumentet a, som bygger på invändning y. Det leder till att någon drar slutsatsen c – och vi kommer gemensamt fram till att vi trots allt måste göra x. Det inser jag på en sekund, medan alla andra måste prata om y, z och a en lång stund, för att därefter komma till c. Där har jag redan varit i 5-10 minuter för jag fattade genast att diskussionen skulle sluta där. Så är det ständigt – jag tillbringar en stor del av min tid på att vänta att alla andra skall fatta.

Och det handlar inte om att det bara är jag som vet om existensen av y, z och a; alla vet det, men för alla andra tar det längre tid att processa vad som kommer hända om z, a, c etc, medan jag gör det omedelbart, utan att ens reflektera över det.

Varför ska alla skrika asbergers så fort en människa har problem med den sociala biten? Bara för att man är introvert och har svårt att förstå varför vissa människor agerar som de gör, innebär det inte att man har asbergers eller någon annan bokstavskombination.
Dessutom, för att det ska vara asbergers, ska personen ifråga inte kunna förstå varför människor KÄNNER som de gör (blir ledsna, sårade, arga, upprörda etc etc).

Att känna sig annorlunda TS är aldrig särskilt kul och jag förstår dig faktiskt, även om jag kanske inte är i samma sits. Att se ned på andra människor för att man rent ut sagt tycker de är dumma är heller ingen rolig känsla. Tvärtom!

Har 100 i IQ

Jag möts också av ilska och förutfattade meninger ibland. Men av andra orsaker än min intelligens. Sånt är livet helt enkelt. 

Ang Deus ex machinas kommentarer om att h*n inte fick några svårare böcker – det var otroligt vanligt, och är fortfarnade vanligt tyvärr.

Ang Echtalia: ”Det jag menar är... visst är väl jag som förälder också ansvarig för att ge mitt barn utmaningar och inte bara blint tro på skolsystemet?”

Visst är det så, så de som lider allra mest är de som är högbegåvade med föräldrar som inte har erfarenhet/intresse/kunskaper att motivera barnen hemma. Men: att tillbringa 5-8 timmar om dagen med att vänta på alla andra och lära sig skriva bokstaven O när man helst vill skriva uppsatser är direkt skadligt för ett barns utveckling och självkänsla.

Echtalia: ”Jag undrar om barn med högt iq med högt utbildade föräldrar får bättre stöd, uppmuntran och utmaningar?”

Tveklöst ja. I en del amerikanska skolor har man infört/talat om att införa obligatorisk sommarskola, där man går på muséer och vidgar vyerna på roliga sätt. Skillnaden mellan högbegåvade föräldrars barn och lågbegåvade föräldrars barn är annars enorm efter sommaren, de förstnämndas barn har förkovrat sig under sommaren, de sistnämndas har tittat på TV. (Ja, självklart en generalisering!)

En engelsk undersökning påvisade att högbegåvade arbetarbarn efter ett år i skolan kunde mindre än medelbegåvade medelklassbarn, just beroende på den stimulans de får hemifrån.

Ang. de som tycker att man kan lära sig intelligenstest av Mensas typ och att det därmed inte är svårt: Problemet är att du inte kommer ha tid att göra det. Ena delen av Mensatestet var ett häfte med kanske 20-25 sidor med logiska problem av samma typ som man ser i IQ-test på nätet (”var skall pricken sitta i rutan för att passa i den logiska följden”, ”Vilken fyrkant saknas” etc). På varje sida var det kanske 10 olika sådana. Du har ungefär en minut på dig per sida. Om du inte omedelbart ser vad som fattas eller vad som skall läggas till så har du inte en chans att sitta och fundera på det. Jag klarade testet med mycket god marginal, men hade inte en chans att göra alla uppgifter, de sista sidorna fick jag bara panikkryssa (har aldrig hänt för att jag inte har hunnit med något på ett test så det var en intressant upplevelse i sig!).