Tråden för socialsekreterare

Jag är oxå socialsekreterare ( i en barn och ungdomsgrupp)
Jobbar i ett hyffsat stökigt område i Sthlm men tycker det är jätteroligt och intressant, den största nackdelen är att man överöses med ärenden och att man ALDRIG hinner reflektera över sina utredningar. Allt rusar på i högsta tempo.
Kommer att få barn under 2006 och vet inte hur detta kommer att påverka mitt yrkesval och mitt yrkesliv men jag hoppas att jag har nytta av mina erfarenheter.
Som alltid finns det vissa ärenden som berör mer än andra....

Rolig tråd by the way!

TS... Det kommer säkert att gå bra. Än så länge så har du ju privilegiet att få lämna till pappan och inte dagis. DET tyckte jag var kräkångest. Men man tar ju sig igenom det. När man väl får lite facit och utvärdering och ens lilla visar sig trivas, så kan man andas ut. Men vägen dit är ganska jobbig tycker jag.
Lycka till på jobb och hoppas att pappan håller ihop tillvaron därhemma ...

Hej alla,
har varit en jätteintressant tråd att sitta och läsa som snart färdig socionom. Hoppas ni vill svara på en fråga jag har? Skulle gärna vilja veta hur ni resonerar kring att jobba som soc.sekr i en lite kommun med ca 10-15.000 invånare, samtidigt som man bor i kommunen och har bott där i hela sitt liv. Kan det fungera? Jag menar senare i livet kommer barn, det finns 4 lågstadeskolor, bara två pubar att gå till när mannen vill gå ut och ta en öl etc. Hoppas ni förstår vad jag menar......

Jag jobbar och bor i en liten kommun. Det fungerar bra, och jag upplever inte att det krockar med mitt privatliv. Ska jag på krogen så väljer jag dock en krog i nån annan kommun... Kanske får jag byta nisch när mina egna barn blir äldre, för jag jobbar ju med ungdomar. Men såvidare det inte krockar så kommer jag att fortsätta så länge det går.

Tack, fler får jättegärna svara. Som ni kanske listat ut, finns det chans att jag kommer att få jobb i min hemkommun men vet ej om jag vill.

Anonym (student): jag har också jobbat i min lilla hemkommun (15 000 inv) och tyckt att det fungerat ganska bra. Gick t o m på krogen ibland i samma stad. Det kunde iofs bli jobbigt om någon klient fanns på samma ställe, men de flesta undviker sin soc sekr när de är ute och festar. Vill man bli riktigt kalasfull någon gång bör man kanske inte bli det på en av stadens två pubar, utan åka någon annanstans...

De allra flesta klienterna respekterar att man är ledig när man är ledig och hoppar inte på en på stan med frågor. Naturligtvis finns det en del gränslösa typer som stoppar en på fritiden, men man lär sig snabbt säga "du får ringa på tel.tiden" alt. "jag har inte de uppgifterna här, du får ringa till kontoret" eller dylikt. Man kan avspisa folk med en trevlig ton och ev. lite skämtsamt om man skulle stöta på dem på fritiden.

En sak som är viktig är ju att man inte tar gamla klasskompisar osv som klienter. Det måste man få sina kollegor att förstå. Men det gör de säkert. De har ju själva grannar mfl som de inte vill ha som klienter. Jag råkade få en fd klasskompis (från mellanstadiet) som klient en gång eftersom det var semestertider och ont om folk. Det kändes inte bra. Jag borde ha sagt ifrån, men jag var bara sommarvikarie, så jag orkade inte riktigt.

Aha, ja ca hälften av alla på kontoret bor i kommunen o de verkar ju funka för dem, har pratat lite med dem. De ser ju till att ta ärenden från andra orter än där de bor. Men ändå jag vet inte, känns bara som att det krävs mer av en om man ska bo på samma ort. Alltså att man mer måste "vara på sin vakt" eller vad jag ska säga, se upp vad man säger eller går. Men jag vet ju inte förrän, jag provat, kanske måste jag prova för att kunna bestämma mig? Kan tillägga att jag jobbat på biblioteket innan så jag är liksom ett bekant ansikte för många.

ingen mer.. vill verkligen veta hur ni resonerar och hur det är

Ännu en socialsekreterare, jobbar med ekonomiskt bistånd. Skönt med en tråd för oss, med tanke på mediavseriges misshandel av yrkesgruppen... Jobbade tidigare med barnutredningar och trivdes bra med det, dock var min dåvarande arbetsgrupp dysfunktionell, vilket för min del innebar att för mycket av min energi hamnade på fel saker, vilket i sin tur ledde till att jag sökte nytt jobb. Trivs otroligt bra där jag är nu, och känner en otrolig yrkesstolthet.
Hur är det ute i resten av Sverige, ser man olika status beroende på vad man arbetar med? Som socialsekreterare på försörjningsstöd har jag märkt att man ofta får ett annat mottagande hos myndigheter och liknande när man inte arbetar med barnärenden, precis som att man gjorde ett mindre viktigt arbete. Även inom kommunen märks en viss... hierari, kanske man kan kalla det för.
En annan sak som stör mig lite här på tråden, är hela diskussionen med socionomtiteln. Jag är socionom, men jobbar med ytterst kompetenta människor som har andra utbildningar, tex socialpedagoger, beteendevetare och de som gått socialt omsorgsprogram, och tycker att det skulle kännas som snobberi om vi som gått socionomprogrammet skulle få högre status bara i och med en fånig titel. Räcker det inte med att tituleras som socialsekreterare eller kurator, eller vad man nu jobbar med...?

Tess, har också upplevt det så att om man jobbar med ekonomi så är man "sämre" än om man jobbar med barnutredningar! Why? Jag menar, jobb som jobb?