skorpionen80 skrev 2011-01-13 17:46:59 följande:
Klarar man av att sköta ett jobb ändå? Eller anpassar man jobbet efter ens egna sovtid?
Usch, jag tycker synd om er... Det sociala måste väl också ta lite stryk?
Det som var värst var den starkas mannen. Fy fan va han fick höra. Varje morgon och varje kväll. Allt han sa var bara sånt han skulle skällas ut för. Jag har än så länge bara varit student men skolan går. Jag nickade av ofta och mycket i skolan, vaknade av att jag slog i pannan i bänken och så.. men det gick. När jag väl somnade så hann det inte bli någon sömn så det var inte så svårt att gå upp.
Men nu medicineras jag sen över ett år tillbaka så idag har jag det inte så förutom de dagarna mina tabletter är slut. Då går jag från en fast rutin på halv 12 - halv 7 till att somna halv 6 på morgonen bara över en dag.
janniahlholm skrev 2011-01-13 17:40:53 följande:
Ja det du beskriver är kronoterapi, när man skjuter fram "läggdags" 1-2 timmar per dygn, tills man till slut efter runt 13 dagar eller något är på "normal" läggningstid.
Men det fungerar tyvärr inte mer än en-två dagar på mig. Det är ju en mycket osäker behandling för DSPD tyvärr.. likadå melatonin.
Jag dricker också ofta kaffe för att "stilla tankarna" och kunna lugna ner mig, då får jag ju riktig energi istället för överenergi.
Jag ska be om att få någon slags insomningsmedicin nu så jag iallafall får lite djupsömn.
Rakad Apa skrev 2011-01-13 12:25:33 följande:
Jag har sömnproblem, men hur vet man att man har DSPD?
Jadu, säg det, man får en diagnos av en läkare, oftast genom att sova på ett sömnlabb med såna elektroder överallt som mäter djupsömn och drömsömn osv.
De flesta som har DSPD har Aspbergers eller någon form av Autism, det har dock inte jag. Däremot har jag mycket gemensamt med människor med ADHD/ADD och liknande.
Koncentrationssvårigheter, lättirriterad, aggressiv (kort stubin), hyperaktivitet.. listan kan göras lång tyvärr. Har även svårt att lita på folk och fysisk närhet när det inte är på mina villkor, kramar och liknande av folk jag inte känner att jag känner tillräckligt väl.
Ah jag ber om ursäkt, då förstår jag, klart det har ett fint namn, hehe. Jag lider med dig, det fungerade inte alls på mig heller. Förde även en såndär dagbok i några veckor och min läkare bara stirrade på den sen började hon skriva på insomningstabletter istället. Det var så hopplöst. Men dom biter inte alltid heller, vissa kvällar (mer ofta nu för tiden) så känner jag inte av dom och måste ta en andra dos lite senare. Det börjar kännas lite oroligt. Oftast tar jag då en paus på två dagar utan medicin så är det okej igen men nu finns inte tid till det riktigt.