Jag kan inte trösta med att säga att mina ammat mindre på nätterna med tiden. De har ammat tätt och sen har de käkat flaska när jag slutat amma tom tvåårsåldern. De har inte sovit bättre när jag slutat amma. JAG har sovit bättre och min man har sovit sämre 
.
Jag tycker det är suveränt numera att samsova och amma men det är ju nu det, med tredje barnet. De andra har fått göra det men jag har varit mer eller mindre störd av det. För mig tror jag det handlar om en blandning av kunskap, erfarenhet och vana.
Jag vet att lillan inte kommer sova själv än på många år. Jag finner ro i det. Jag struntar i vad folk anser är lämpligt eller normalt. Jag vet att min dotter har ett normalt sömn- och ätmönster. Jag tycker heller inte hon är stor vilket jag nog tyckte lite grann med min äldsta när hon var runt året. Jag gör säkert fortfarande felet att betrakta henne som större än hon är och det kommer förmodligen följa henne hela livet. Det jag vill ha sagt är att tre barn har lärt mig mycket om amning och småbarn och bebisar och sömn. Jag ser lillan som den lilla varelse hon är och vet att hon har och ger uttryck för de behov hon har. Jag känner mig bekväm med att följa henne och inte arbeta emot hennes uttryck. Jag arbetade mot min äldsta. Ja, hon fick amma, flaska, vi var uppe med henne och tröstade osv men vi var stressade av det och betraktade det som onormalt. Nu kan jag slappna av och känna hur jag njuter av att få ha en lite bebis intill mig. Jag blir inte stressad om hon har en orolig natt, jag vet ju hon kommer somna någon gång och att jag får vila någon gång. Allt det där är inte så lätt och självklart att kunna känna med första barnet.
Vill man amma, är nog det lättaste sättet att bara följa barnet och amma fritt och köpa läget att många ammade barn äter ofta. Jag tror det blir smidigast så, att försöka jobba med stressen och tröttheten kring det med sig själv och vila när tillfällen ges och försöka slappna av och känna att det åtminstone är normalt. Det kan hjälpa lite att bara känna det i alla fall. Men annars kan man ju försöka sluta och börja med ersättning istället. Det är ju inget fel att känna att amningen inte funkar för en själv även om det är normal 
. Det är inte fel att känna att någon annan, pappan, kan mata på natten. Det handlar nog mest om att bestämma sig och som utgångpunkt ha vetskap om vad som är normalt.
Om er lille kommer sova bättre om du slutar amma eller ej kommer ni inte få veta förrän i efter hand. Om mat kommer funka med magen, det vet ni lite längre fram. Det låter ju klokt att avvakta lite så magen slipper jobba på natten. Bröstmjölk är ju lättsmält och snällt mot magen.
Att jag frågade om nappen var att jag tänkte att han kanske velat amma lite till när han fick det och att det är det han lite återkommer till vid uppvaken... Bara en helt ovetenskaplig tanke, precis som alla andra råd kring sovandet är för det mesta 
. Jag märker i alla fall på min att om de inte får det de efterfrågar i närhet, tex en lång amning vid sövningen med lillan, vaknar hon snart igen och vill liksom ha det ändå . Precis som att man inte kan stressa läggning med de stor med att hoppa över en längre lässtund osv. Det blir liksom mer kläng av att arbeta mot deras behov om du hänger med . Så är min erfarenhet.
Vissa barn vaknar mycket, utvecklingsfaser, drömmar, magar, förkylningar osv osv. Det blir bättre för de flesta vid två, tre år. Det man kan vara säker på är i alla fall att nattamning är bra för mjölkproduktionen och att det är normalt för bebisar att amma på natten både för mat och närhet. Sen får man fundera på hur det passar ens vardag och familjeliv med amning. Min älsta slutader jag med vid tio mån för jag utgick från att jag skulle och att hon skulle sova hela nätter och att det blev bättre utan amning samt även med en föreställning om att jag hade det jobbigt med en nattammande ettåring - mentalt påverkade den inställningen mig negativt och jag blev tröttarea av att se hennes sömnmönster som onormalt. Denna gången ammar jag klart till hon växt från nattätandet. Mellanbarnet fick sluta för att jag trodde han skulle sova bättre han också men ickså så nicke - det blev sämre men maken fick ta det och för mig var det en kortsiktig vinst i alla fall.
Lycka till hur ni än gör
