Frågan vänder sig till er föräldrar som har valt att endast ha ett barn och till er som ofrivilligt endast fick ett barn, vad är för- och nackdelarna med att endast ha ett barn när man tänker på det vardagliga livet med lek, omsorg och diverse?
Ni får gärna också skriva om ni har ett barn frivilligt eller ofrivilligt.
Jag och min man har valt att bara ha ett barn. Innan jag fick barn trodde jag att jag villa ha 2 men ganska snart efter att dottern föds insåg vi att ett barn räcker.
Vår dotter är nu 5 år och livet känns skönt och avslappnat. jag känner mig sällan stressad utan hinner med både jobb, familj och fritid.
Dottern går på fsk (jag jobbar 75 %) och trivs bra och får sitt behov tillgodosett genom att träffa andra barn, dela med sig, visa hänsyn osv. Personalen säger att hon är en jättebra kompis och det tar jag som ett gott tecken eftersom många verkar tro att ensambarn är egoistiska och självupptagna.
Vi ser egentligen bara fördelar eftersom vår dotter verkar trivas med balansen mellan att vara ensambarn och den sociala biten hon får utanför hemmet.
Hon gillar att ta det lugn när hon är hemma och man ser verkligen hur hon kopplar av och njuter av stillheten.
Vår familj kan vara spontan, flexibla, känna oss utvilade och avstressade. Vi är liksom i ett annat skede i livet än många av våra kompisar som är mer uppe i familjekarusellen.
Vi skulle aldrig kunna skaffa ett barn till bara för att ge vår dotter ett syskon (som hon heller aldrig frågar efter). Vi är nöjda med vår familj och njuter av vår frihet.
Låter väldigt bra! 
Jag hoppas det fortsätter så att dottern är nöjd, men jag tror väl om föräldrarna mår bra så mår barnet också bra för då har föräldrarna tid&energi för barnet.
Vi har "bara" ett barn (än så länge) försöker få ett till, har försökt i 3 år. Vår härliga 4-åring kan vara ganska krävande och vill ha mycket uppmärksamhet. Han leker ju med kompisar, eller oss förlädrar. Men om han hade ett syskon så skulle kanske dom lekt tillsammans ibland och han inte behövt så mkt tid (nästan all, förutom när han er på tv) med oss föräldrar när vi är hemma. Vi älskar ju att umgås med vårt barn, men ibland behöver man städa eller göra annat nödvändigt.
Vårt barn har sett kompisar och förskolekompisar få småsyskon och undrat varför inte han fått det, och ett tag ville han ha det, men nu vill han inte det, går i perioder om han vill ha det el inte.
Fördelen med att ha ett barn är att vi inte känner att vi måste skaffa ny stor bostad, vår 3:a funkar bra. Bilen funkar också, ingen stor kombi behövs. När man reser bort blir det inte lika mkt packning och nu när han är större så tar det inte lika lång tid att komma iväg när man ska någonstans. Jag tycker det känns som att vi är lite friare än de med små blöjbarn (been there). Däremot priser på tex äventyrsbad mm så kostar det ungefär lika mkt med 1 barn som för en familj med 2 barn, eftersom de får familjerabatt.
Vi har ett barn, en kille som fyller fem i februari.
Tanken och "planen" från början har alltid varit att ha två barn men vi blev så överväldigade av föräldraskapet så det har liksom inte blivit av. Jag fick snabbt inse vilket stort behov jag faktiskt har av egentid och vad man får "offra" (om jag får använda det ordet) för att få livet att fungera i en familj.
I dagsläget är det så himla bra och bekvämt som det är, att jag är rädd för vad som skulle hända om vi fick ett barn till. Vår son är en ödmjuk och glad kille, inte bortskämd med saker men otroligt bortskämd med tid... för vi har ju bara honom. Inte så att vi måste underhålla honom men vad vi än gör så gör vi det ju tillsammans. Han går bara på dagis 2-3 dagar per vecka, resten av tiden är han hemma med sin pappa och de pysslar, går och badar, drar iväg och grillar och fiskar mm.
Samtidigt kan jag känna att det kunde skapa en bättre balans i familjen om vi hade ett barn till så att sonen inte var i centrum hela tiden. Det kanske låter flummigt Men jag har själv tre syskon och tycker att man lär sig väldigt mycket av det så jag tror att vi kommer att försöka skaffa ett barn till i framtiden. Lite bebissugen är jag också men när jag inser vad jag måste gå igenom för att FÅ den där bebisen så känns det inte lika lockande längre. Men man ska aldrig säga aldrig!
En annan sak som jag tänkt på är att folk verkar anta att om man bara har ett barn så vill man egentligen ha fler men eftersom man inte lyckats så är det synd om en. Vilket är helt fel! Vi är som sagt nöjda med läget som det är precis idag och det är helt självvalt!