Personlig Assistent för sitt eget barn?

Har inte tagit mig igenom hela tråden men vill bara berätta lite kort om baksidan av att vara assistent åt sitt barn. Har nyligen (i flera omgångar innan oxå) varit med om föräldrar till mina elever vars föräldrar varit assistenter åt sina barn där FK/kommunen bestämt sig för att delvis eller helt dra in timmar för barne pga ändrat behov. De hänvisar då ofta till att de grundläggande behoven inte är så stora längre och man ställer hela familjen på backen. Barnet blir utan assistans och föräldern utan jobb. Detta är barn med stora behov och där man inte kan förstå hur myndigheterna tänker. Som små har barnen varit i behov av fysiskt stöd för att klara sig och ju äldre de blivit och skola med familj tränat barnet mot självständighet ju mindre stöd får de. Strävan mot barnets självklara självständighet i vardagen motarbetar deras rätt till stöd. Ungdomarna behöver fortfarande massor av stöd min inte fysisk hjälp och då räknas det inte .
Nyligen har jag försökt hjälpa ett föräldrarpar som fått hela sin assistansersättning indragen och nu står arbetslösa. Min självklara fråga var då men ni är väl anställda på det privata assistansbolaget, men icke! De var anställda så länge deras barn behövde dem inte längre (FK/Kommunens åsikt!) dvs noll anställningstrygghet! Jag blir förtvivlad när jag gång på gång hamnar i dessa situationer och ser dessa förtvivlade föräldrar. Dessutom sker detta med väldigt kort varsel. Kommunen vill ersätta assistansen med ex fritis, kortis etc Vissa av föräldrarna kanske varit anställda i närmare 20år och då är det inte lätt att komma ut på den öppna arbetsmarknaden och bara hitta ett jobb för att kunna försörja sig. 

Vill inte vara pessimist men känner att jag bara måste dela med mig av mina tråkiga erfarenheter.