Personlig Assistent för sitt eget barn?

hej hej jag har en kusin som har en PA och det fungerar jätte bra och precis som du nämnde så ska man inte jobba själv som assistent till sitt barn för det är viktigt att få komma bort ett tag lixom alla som har barn på dagis som fått komma bort lite ibland o det e samma sak som att man inte är dagmamma åt sitt egna barn.

jag har jobbat väldigt mkt inom vården och nästa bara som PA och det är verkligen ett arbete som man ska trivas med. Jag rekkomenderar att du inte ansöker om timmar hos kommun för precis som du nämnde så får man inte så många timmar, de är väldigt snåla med sånt, de tänker att man får timmar bara så att det nätt o jämt går ihop, de tänker inte att det ska finnas timmar till att hitta på något roligt o umgås oxå än att bara va hemma. För personen man arbetar för/hos är det också viktigt att få komma bort ibland från det jobbiga en stund o har roligt som alla andra och timmar för sånt får man inte från kommunen.

min patient jag har nu har haft kommunen tidigare men bytte väldigt snabbt till privat pga timmar bland annat. + att från kommunen fick hon endast gå på toa 3gånger om dagen och det är på bestämde tider och fan så kan man inte ha det, det vill ju ingen. Man ska kunna gå på toa när man vill o kunna duscha när man vill o aa kunna göra det man vill, det är sååå viktigt att kunna få leva så lätt o roligt liv som möjligt trots sina handikapp. + att nu när hon bytt till privat så har hon fått måååånga mer timmar o de tycker även att det är viktigt med allt runt omkring alla sjukvårdsgrejer man gör hela dagarna, så vi får ett kort varje månad som är påladdad med ca 2-3 000 på som vi kan hitta på roliga saker för varje månad elr aa grejer man behöver så som handskar osv. 

hoppas att du blev lite klokare iaf :) det är bara o fråga om det är något mer så ska jag försöka svara så gott jag kan. 

Vi har just fått beviljat ass.h från kommunen, från fsk fick vi avslag då de ej tyckte att vi komm i antal h för grundläggade behov (20 h). Kommunen kan oftast vara mer "generös" då de kan ta in andra aspekter än fsk.
Vi kommer inte att välja att ha kommunen som arbetsgivare utan ett ass.bolag som även hjälpt oss med ansökan.
Vi kommer själva att arbeta som ass till vår tjej, i varje fall till en början.
Jag kommer att gå ner i tid på mitt jobb till 50 %.

Vår tjej har svåra sömnstörningar som gör att hon sover väldigt ojämnt, vissa nätter kan hon vara vaken helt för att sen sova en hel natt ibland, det går inte att förutse eller se ett mönster.
Jag ser det som att jag "jobbar" med henne på nätterna.
För övrigt kommer jag att använda tiden till att "jobba" mer pedagogiskt med henne hemma, hinna göra scheman, ta fram bilder mm.

 Hon kommer vara kvar samma tid som tidigare på skola/fritids ev sluta efter skolan 1 dag i veckan, då ska vi använda den till att träna socialt hon och jag tex gå i en affär eller åka buss.
Hon har lite liknande problem som din dotter men hon fyller 9 år, har dock inga prolem med maten. Hon har tuberös skleros.
Tidigare hade vi 20 h avlösare i månaden, de timmarna är nu inbakde i ass.h så min syster som tidigare var avlösare kommer att ha 20 ass.h månaden på henne.
Hoppas det går bra för er och kämpa på med ansökan!

Hej Smuliz, låter som att ni har fullt upp i livet!

När det gäller personlig assistans kan man inte välja att ansöka till kommunen eller inte.

För att få personlig assistans handlar det om att man bedöms ha hjälp med de grundläggande behoven som är:

1. Personlig hygien
2. Måltider
4. Att kl på sig och av sig
4. Kommunicera
5. Annan hjälp (kan handla om bl a aktiv tillsyn för barn som autistiska och inte kan lämnas ensamma).

Om behoven för ovanstående är färre än 20 timmar får man ett beslut från kommunen, om det är mer får man ett beslut från Försäkringskassan. Oftast ansöker man till båda för att snabba på processen.
Bra intyg från läkare, habilitering etc är avgörande.

Om ni ska jobba själva som PA är förstås en senare fråga men jag tycker inte alls att man ska avfärda det. I ett bra bolag kan ni välja det helt själva och kan då arbeta vissa timmar för att få mer tid med ert barn och överlåta andra på utomstående för att få egen tid vilket förstås också är oerhört viktigt.

Tyvärr är det ofta så att det underlättar mycket att ha en jurist med när man ansöker.
Jag jobbar själv på ett assistansbolag och våra jurister kostar inget för kunden. För att inte göra otillåten reklam rekommenderar jag www.assistanskoll.se där du kan söka utifrån var du bor och se om företaget i fråga har jurister. De ska vara helt kostnadsfria annars är det inte ett seriöst bolag.

Mer om pa kan du läsa här http://assistansia.se/har-du-ratt-till-personlig-assistans.aspx

Det är en djungel att ta sig igenom men gör ofta livet såå mycket enklare om man bedöms ha rätt till timmar.

Lycka till!

Jonatan

Vår tjej 15 år blev beviljad PA genom kommunen i våras.FK säger att hon inte har de grundläggande 20 timmarna, men kommunen bedömmer att hon har mer än 20 timmar grundläggande.Vi har ett bolag som sköter detta.

Men att jobba själv som PA ska man inte alls avstå, vi har både utomstående och så vi själva.Iom att hon nu är 15 år så är brorsan en favorit,perfekt , han vet ju precis hur hon fungerar.

Tror inte man ska lyssna på andra för mycket utan gå på sin egen magkänsla.

De tips jag har att dela med mig är att tänka på att kommunikation faktiskt ingår i grundläggande behov och att man räknar tid för det. Tänk så här: om jag kommer in som okänd och ska kommunicera med ert barn, förstår jag henne då (som jag skulle ha förstått en treåring alltså) eller behövs eran "översättning". I så fall är det kommunikationshjälp.

Jag har jobbat som anhörigassistent, dock åt en vuxen familjemedlem. Det skulle jag aldrig göra om, men om det gällde mitt barn skulle jag göra det. Men man får prova sig fram och känna vad som känns bra för alla. Man kanske också ska tänka på att ju större tjejen blir, dessto mer behöver hon distansiera sig från sina föräldrar, för att kunna följa den normala utvecklingen där ( i sin egen takt).

Vidare är ett tips att verkligen räkna med alla småsaker. Hoppa inte över något bara för att det bara tar 1-2 minuter. De kommer antagligen skära i era beräkningar ändå.

Hos en av mina tidagare brukare (vuxen) förklarade FK att om man t.ex behöver duschhjälp i 30 minuter så är det bara den tiden som assistenten verkligen gör något (håller i duschen, tvålar, schamponerar, vänder, torkar o.s.v.) som räknas. "dötiden" emellan räknas inte, så det kan t.ex. bli 17 min fast man är uppbunden i duschen i 30 minuter. Försök att sätta ihop ett schema på det!

Visst kan man jobba som assistent åt sitt eget barn, iallafall så länge barnen är små. Men ju äldre barnen blir, desto bättre är det att låta andra ta över assistansjobbet. Trots allt kommer de en dag att flytta hemifrån, och precis som med alldeles vanliga barn är det bra att ge dem en ökad "självständighet" från föräldrar och familj.

Mitt barn är på väg ut i vuxenlivet, vi har börjat titta på boenden, vi pratar mycket om att flytta hemifrån. Allt för att underlätta flytten för P. (Och för oss, det kan vara svårt att släppa taget.) Vårt mål med assistaqnsen under senare år har just varit att släppa taget och lära både P och oss själva att kunna lita på att saker och ting fungerar utan att vi alltid är där.

Men under tiden barnen är små ser jag bara fördelar med att jobba som assistent åt sitt eget barn. Bara man ibland låter någon annan ta över så att man får vila. Krafterna är inte outsinliga, och det är många år man ska orka. Ingen tjänar på att man sliter ut sej i förtid. Och även om det känns avlägset, försök att lyfta blicken från nuet och titta framåt. Ju äkdre barnen blir desto mer input kommer de att behöva utifrån.

Man kan inte vara allt för sina barn för alltid. Inte ens för ovanliga barn.

TACK så jättemycke för alla fina svar!!

Det stämmer, att vi är mitt uppe i allting i livet nu känns det som... puh!

Det här är en cirkus och jag vet inte om jag orkar gå in i karusellen just nu. Är mycket ändå runt omkring. Men samtidigt är jag nyfiken på att se vart detta kan ta oss någonstans.

Eftersom jag skrivit att jag tänkt vara min egna PA till dottern, beror på att vi idag har stödfamilj beviljat genom socialen, 1 helg i månaden är fullhelg (fre-sön) och 1 helg i månaden är lör-sön (en natt). Och utan den avlastningen hade jag inte levt idag kan jag säja.

Så det är otroligt viktigt med avlastning. Vi har inga släkt/vänner som kan ta henne. Orkar inte, och vågar inte. Lite olika anledningar men så är fallet.

Jag vill ju absolut INTE ta bort dessa helger mot nånting i världen! Men samtidigt börjar man tänka att man kan faktiskt inte göra nånting annat "normalt vardagsgöra" när man är själv hemma med lilltjejen. Och storasyster kommer alltid i andra hand då... Det känns inte rätt.

En av er skrev om utomstående skulle förstå Amanda. NEJ! Hon har inget språk som man förstår, mer än ett 10-tal ord, men dom har ofta många olika betydelser för ett och samma ord.

Hon har börjat att försöka visa vad hon vill, men det tar tid och tålamod att försöka förstå henne. All samspels-träning, sjukgymnastikträning, kontaktövningar, sondmatning, passning tar all vår tid och kraft.

Tanken var att eftersom jag känner mej som en sjukvårdare/PA istället för mamma många många gånger, skulle jag vilja få "rätt till lön" för allt arbete man lägger ner på sitt barn. Men samtidigt är drömmen att ha en assistent som följer med på utflykter, affärbesök m.m. för att underlätta för mig.

En som är med ibland när man känner att man behöver.

Fast största delen var ju såklart att få beviljat LÖN för allt arbete som hon faktiskt kräver. För jag förlorar stora summor pengar på att jämt få vabba t.e.x. Lilltjejen har lågt immunförsvar och drar åt sig det ena efter det andra och blir då väldigt sjuk av minsta förkylning. Är mer borta på vab-dagar än jag är på mitt jobb.

Nu har vi ju fullt VårdBidrag, det försvinner sen om man blir PA va? Då måste man ju räkna på att man inte förlorar på det hela också...

Ja mycket med det här.

Och jag är extremt tacksam för alla era olika svar och tips och råd! Gärna från flera som har så pass unga barn som jag. Det är ju det som LSS avslog min funderingen direkt via telefon på, att hon är för ung för att få igenom PA-timmar. Hon måste vara "minst skolålder" var hennes förmulering.

Nån som känner igen sej?

Jag är mitt i processen nu...Min dotter är 6 år och har autism med utvecklingstörning och svår EP..hon kan inget själv...jag är hennes högra hand om man säger så..Jag har själv sökt som assistent till henne känns som min skyldighet hon är så liten i mina ögon och jag är van innan och vara med henne hela tiden så de känns tryggt för mig.
Har ett assistans bolagt bakom mig som jag anlitat och jag är faktiskt otroligt nöjd med dom han har hjälpt mig massor...och nu inväntar vi möte med FK och kommunen...
Kommer söka timmarna hos kommunen så länge tills FK är klara med utredningen det har man rätt till och min dotter kräver hjälp med allt som sagt och mer än 20 tim som kommunen erbjuder.
Jag tycker hellt klart du ska vara med din dotter
Nått du funderar på så fråga gärna

Vår dotter har myyycket mer timmar än 20 timmar av kommunen.
Hon har DS och så Autism.
Sen detta med ålder att man måste frigöra både sig själv och ungdom, men det finns tid då det absolut inte fungerar med en utomstående hos oss.Man får prova sig fram helt enkelt vad som fungerar.

Vår dotter kan inte heller göra sig förstådd hos utomståeende då är hon 15 år, men FK gav inte en endaste timme i veckan för kommunikation.Hon kan göra sig förstådd ändå anser de fast FK tanten som var här inte begrep ett smack, men vi har överklagat.

Tur att vi har hjälp med pappersarbete och yttranden och överklagningar, vi hade inte orkat annars.

Vår son fick assistans beviljad när han var 3år och 6 månader, vi började söka när han var 3 år. Han har autism, utvecklingsstörning och är ordentligt överaktiv och utåtagerande (fast hans utåtagerande beteende har blivit mycket bättre efter massor av träning). Jag och min man är helt slutkörda efter dessa år och överlämnar honom gärna till assistenter som orkar hänga med i svängarna. Däremot har vi svårt att finna personer som kan jobba med honom eftersom han och träningen är så krävande. Jag kommer inte vilja vara assistent till min son och jag blir en smula avundsjuk på er föräldrar som kan vara det. Jag önskar att jag skulle orka men det går bara inte.