skelögd!:-(

Jag opererades för skelögdhet när jag var liten, så jag minns inte jättemycket, men jag minns att ögonen klibbade igen efter att ha sovit så mamma fick hjälpa mig och badda bort geggan med vatten innan jag klev upp.

Det syns inte nu att jag skelade, bara när jag inte ser på mitt "friska" öga, exempelvis då jag bara har en lins i, då sticker det skelande ögat iväg, ser lite skoj ut

Jag är närsynt, dvs jag ser dåligt på långt håll, och har en lätt astigmatism, ett brytningsfel. Inte så stort att jag behöver speciella linser för det, men min optiker förklarade det som att hornhinnan är ojämnt tjock, därför ser man olika bra på olika delar av samma öga. Tyngden i linserna för astigmatism är till för att linsen, som har ojämn tjocklek motsvarande ögats, ska lägga sig rätt. Vad jag har förstått påverkar den inte skelning, som ju inte är ett brytningsfel, utan en fysisk åkomma.

Vad operationen kostar, och hur lång tid det tar vet jag inte, det bästa är nog om du kontaktar en ögonläkare och hör efter. Kanske landstinget kan betala?

/T

Som jag sa, det var så jag fått det beskrivet av min optiker, men för att bena ut det så googlade jag och hittade följande på Doktor Online (verkar som att vi båda nog hade rätt lill linda):

Vad är skelögdhet?
Synbanorna är normalt parallella, och bilderna på de saker man ser på möts på samma ställe på näthinnan i bägge ögonen. När man skelar är synbanorna inte parallella och pekar inte mot samma punkt. De områden där man ser skarpt i ögonen kommer därmed att uppfatta två olika bilder. Detta kan hjärnan inte hantera, och hos barn kommer den ena bilden undertryckas och ögats förmåga att se kan efterhand försvagas. Efter sju till åtta års ålder försvinner den här förmågan och den som skelar får då dubbla bilder, något som kan vara mycket störande. Antingen kan man vara skelögd konstant hela tiden (manifest), eller bara av och till (intermittent) eller dold (latent, det vill säga problemet kommer bara fram när samsynen bryts). Falsk skelögdhet är skenbar och beror på att breda hudveck in mot näsan ger intryck av att ögonen inte är parallella.

Orsak
Ofta ärftligt betingat, men även brytningsfel (överlångsynthet, olika brytningar i ögonen) och ögonsjukdomar spelar roll. Det gör även ögonskador och underliggande sjukdomar.

Förekomst
Spontan skelögdhet uppstår normalt i barndomen. Inåtskelögdheten är mest vanlig, (cirka 80 procent av fallen) och förekommer hos tre till fem procent av befolkningen. Några av dessa fall är medfödda på så sätt att de uppstår under det första levnadsåret. Utåtskelögdheten (cirka 20 procent) förekommer ofta hos lite äldre barn, där förmågan att se samma sak på samma ställe på näthinnan utvecklats. Uppåt- och nedåtskelögdheten är mer ovanlig och förekommer sällan ensam utan oftare i förbindelse med inåtskelögdhet eller efter skador och sjukdomar.

Symptom
Permanent skelögdhet hos barn ger sviktande djupsyn. Det leder till svårigheter med att beräkna avstånd och man kan till exempel ta fel på avståndet till bordet när man ska sätta saker på det. Det kan också leda till en ökad tendens att snubbla och stöta i saker och ting. Men hjärnan anpassar sig snabbt och barn lär sig snabbt att beräkna avstånd så många har inte problem med det. Barn anpassar sig också snabbt vid inåtskelögdhet och ser normalt inte dubbelt, då de snabbt lär sig att undertrycka det skelande ögat.
Överlångsynthet är i en rad fall kopplat samman med inåtskelögdhet. De barn som har skelar inåt kan därför få symptom som tyder på överlångsynthet (läströtthet, huvudvärk och oklar syn). Utåtskelögdhet hos barn upptäcks ofta i skolåldern då samsynen normalt är etablerad. Denna skelögdhet är ofta intermittent, det vill säga uppträder bara då och då. Ett diagnostiskt tecken är tendens till att knipa samman det ena ögat, speciellt i solsken. De här barnen kan få problem med läsning och skrivning för bokstäverna flyter samman, tendens till att se dubbelt förekommer också och barnet blir snabbt trött. Skelögdhet hos vuxna (vanligast efter sjukdomar och skador) kan ge en mycket irriterande dubbelsyn då hjärnan inte klarar av att trycka undan en av synbilderna.

När bör man söka läkare
Upp till sex månaders ålder kan skelögdhet vara normalt. Efter denna ålder bör alla barn där man misstänker att barnet skelar gå till läkare. Oftast är det föräldrarna som fattar misstanke men det kan även upptäckas vid hälsoundersökningar.

Behandling
Avsikten med behandling är primärt att uppnå en god syn på bägge ögonen. Hos barn kommer det skelande ögat ofta att trycks ner och förlora synen till en viss del, om man inte gör något. Genom att i perioder använda en lapp över det friska ögat (till exempel en halv till flera timmar om dagen) tvingas hjärnan att använda det skelande ögat, således får det träna och blir bättre på att se.
Brytningsfel (till exempel långsynthet vid inåtskelning, skeva hornhinnor, olika brytning i ögonen) rättas till med glasögon. Vid speciella former av skelögdhet kan också prismaglasögon bli aktuella. Vid skelögdhet i kombination med överlångsynthet kan åkomman i en del fall förbättras och försvinna helt vid glasögonanvändning. Om man inte uppnår målet med den behandlingen kan en kirurgisk behandling bli aktuell. Vid en sådan operation flyttar man ögonmuskulaturen på ett eller bägge ögonen för att få ögonen raka. Eftersom resultaten av dessa operationer är svåra att förutsäga kan det vara nödvändigt att genomgå flera operationer. I de flesta fall där det finns en etablerad skelögdhet klarar man aldrig av att få en samsyn mellan ögonen, trots optimal behandling.

Kontroll och uppföljning
Ögonläkare följer upp behandlingen ofta i samarbete med ortoptister, som har speciell utbildning inom skelögdhet och problem knutna till ögonens rörelsemönster.