En död kropp?

J den ändrar väl färg ock likstelheten har väl satt in

Kan nog tänka mej att färgen är annorlunda och att ögonen är insjunkna

Ändrar färg och likstilhet kommer långt tidigare än efter en månad...

Men ögonen sjunker in och då också ögonlocken. Även kinderna sjunker in lite.
Resten av kroppen vet jag inte, men den hinner nog också ändra sig lite.

Sen går det ju olika fort för olika kroppar.

Kroppen blir mycket blekare, eftersom det mesta av vätskan i kroppen försvinner "torkar den ihop" och ser skröplig ut. Detta om man dött en naturlig död vill säga.

Att den blivit grå då eller? Ja de med ögonen va ngt de nämnde. Kanske va bra att jag inte fick se honom då, hade nog inte velat ha den bilden som sista bild.

En död människa ser inte alls ut som en levande.... Det är jättesvårt att förklara skillnaden men man ser verkligen att själen lämnat kroppen. Färgen ändras och alla muskler är helt avslappnade så de ser lite annorlunda ut. Sen beror det också på vad dödsorsaken var. Hjärtinfarkt tex gör att ansiktet får en blå ton...

För mig var det jobbigaste att se att själen var borta! Det blir så definitivt då...

Det beror även på om personen var sjuk, i så fall vilken sjudom och hur fort kroppen kommit  i kyla.

det va en naturlig död. Fick se honom snabbt på sjulhuset samma dag som han dog. Men vågade inte gå fram. Sköterskorna sa att han såg väldigt fridfull ut, o att han inte lidit. Men då såg han lite gråaktig ut. Men men tack för svar!!

Min mamma dog pga av vad de sa var en massiv hjärtinfarkt. Vi såg henne samma dag på sjukhuset liggandes i sängen. Det såg ut som hon sov men ändå inte - hon var jätte fin och de försvunna rynkorna visade på att smärtan lämnat henne. 65 år blev hon..min kära mor.. Jag hade nog inte velat se henne ens en vecka efter hon dog faktiskt. Men då den förmiddagen, 4 timmar efter dödstillfället, var det en självklarhet. Jag är glad att jag har den bilden på näthinnan för hon mådde inte bra sitt sista år. Lugnet fann henne till slut.

Jag satt hos min mamma när hon dog (53) år gammal. Hon hade cancer och led mycket den sista tiden. Tyckte faktiskt att det finaste var att själen lämnade hennes sjuka kropp. Kände direkt att mamma inte var där längre. Att hon var någonstans där hon slapp ha ont och vara ledsen. Lite ot kanske men tyckte det var intressant att du också känt att själen drog iväg på nya äventyr...

Jo det var fint att se mormor som varit sjuk en längre tid och verkligen lidit. Hon såg så fin och framför allt smärtfri ut... Det var däremot inte alls lika fint att se min sambo utan själ. Han dog plötsligt i en olycka och borde inte ha behövt lämna så tidigt. Med honom tyckte jag att det var riktigt tungt men det var säkert mest för att jag inte ville att det skulle vara definitivt...

Ts var nog jättebra att du inte tittade på din pappa. Kan nog se ganska otäckt ut efter så lång tid.

Jag skulle rekommendera dig att inte titta efter så lång tid. Jag tittade på min pappa efter 2veckor och det var för länge. Kroppen förändras mycket efter döden. Förmultningen startar direkt.

Usch jag tycker det är så obehagligt det här med förmultning som sker nästan direkt när någon dör. Denne bara försvinner till ingenting. Det är så läskigt så det finns inte. Man tänker att en dag kommer jag också bara försvinna och bli ingenting. Får verkligen ångest för detta.

Likstelheten släpper efter ett tag, har jag för mig.

Jag har sett två döda människor.. Det är ingen vacker syn alls. Min morfar såg jag efter ca 2 veckor. Likstelheten hade satt in.. Ögonen var halvöppna och munnen var också halvöppen. Käken såg nästan knäckt ut..Det var en hemsk syn. Nu efteråt önskar jag att jag aldrig skulle tittat men som stöd för min mamma så följde jag med ändå.. :( Usch hemskt det där med döden...

sen beror det ju på om dom har haft han på bårhuset i ett kylrum så förmultnas ju inte kroppen lika fort...

Ett tips är att aldrig se en död släkting eller närstående. Bättre att bevara minnena som man har.. Nu ser jag bara morfars stela ansikte framför mig när jag tänker på honom. Eller min morbrors ansikte som liknade mer en skyltdocka.. :/

http://mammmmma.blogspot.com/

Förstår ni som säger att man inte ska titta. Men samtidigt kan det vara bra att titta om man tex inte var där när det hände. För att förstå det hela, göra det konkret. Svårt

Huden på den döda personen blir orangetonad i färgen men samtidigt sjunker huden in, särskilt i ansiktet, eftersom det inte finns något fungerande blodomlopp.

Ögonen kan svullna upp och ibland kan det se ut som om man ser ögonen genom ögonlockan, men det är sällsynt.

Om man känner att man orkar titta på en död person så råder jag att göra det, det är en naturlig del av livet och de levande minnena glömmer man inte bara för det.

Min man dog hemma. Jag och barnen var hos honom. Han var så vacker. Saknar honom så. Kan känna hans närhet. Kändes så markant att själen lämnade kroppen.

Det är så olika det där, att se sina anhöriga. Jag tror att det är bra för de anhöriga att se sin döda släkting en sista gång om man orkar.
Men det ska inte ha gått för lång tid.

När min farmor dog hade hon fått en blodtransfusion samma dag som hon dog. Hon hade en vacker färg i ansiktet, så jag trodde någon hade sminkat henne. Men det var ingen som hade gjort det. Händerna såg ut som på en vaxdocka. Alldeles gula. Det var precis en vecka efter att hon dog.

Mormor däremot var en månad efter att hon hade dött. Mamma och en vän gick in för att se henne innan jag ev skulle göra det. Jag var höggravid och de ville efteråt inte att jag skulle se henne, för hon var så förändrad. Det var knappt att mamma kände igen henne.
 
Men minnet av farmor känns fint. Hon såg många år yngre ut än vad hon gjort medan hon levde.