Skoltrött 16-åring - vad göra?!

Egentligen så gör faktiskt tjat det bara värre, men samtidigt så måste man ju tjata. Jag vet att på mig funkade det med indragen månadspeng.

Jag har försökt föreslå sånna åtgärder, som att ta bort xbox och dator. Men tyvärr så tycker min sambo att det är för hårt, och han vill egentligen inte ha sånna konsekvenser... Och jag vill nu inte få stämpeln som "den hårda elaka styvmorsan"...

Nu vill sambon att jag ska försöka prata med sonen, och se jag kan få fram någon orsak till att han inte går i skolan.
Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt.
Min första reaktion är tyvärr att bli frustrerad och irriterad och har bara lust att slå näven i bordet och säga att du går till skolan punkt slut! Men jag vet att jag inte kan göra så...

jag va själv väldigt skoltrött i den åldern, hade precis godkänt så jag kunde söka till gymnasiet. Men iom att jag varken ville vara i skolan och inte visste vad jag skulle läsa till, så valde jag bara något. gick där i 3 månader och sen höll jag på att kolappsa! fanns verkligen ingenting som jag tyckte va kul då!
Jag hoppade av och gick på ett indeviduellt program, och därigenom hade jag praktik i 6 månader. Jätte skönt!
Sen började jag gymnasiet 1 år senare. dock va det lite samma stuk, jag va bara tvungen att välja något, iom att jag inte visst va jag ville bli när jag blev stor!
Även detta blev pannkaka! Visst jag gick färdigt, med ganska bra betyg faktiskt. men det va mycket pga skolan jag gick på och att vi även hade väldigt mycket praktik!

Hade jag nu inte gått gymnasiet alls, då hade jag kunnat välja på senare tid, och då vetat med större säkerhet vad jag ville bli! så nu ska jag börja läsa på distans, då jag inte är behörig att läsa på skola (gymnasie program) iom att jag redan gått gymnasiet. så jag hoppas att jag ska lyckas ändå!

Det jag menar är att det kanske inte behöver betyda "slutet" för killen! han kanske bara behöver komma bort från skolan ett tag och veta vad det är han vill göra! betygen kan han ju läsa upp!

Fler tips och råd?

Hej!

Jag är själv 16 år och går i ettan. Vart skoltrött redan i 8:an.
Hela min story finns i en tråd här och det var den jag var på väg till när jag hamna här, men iaf
eftersom jag vet hur det är så kan jag kanske hjälpa dig,

Att tjata är verkligen sämsta grejen, det går in genom örat och ut genom det andra och man blir bara ännu grinigare för att man får kännslan av att ni (vuxna) inte förstår.
Om han har hittat det programet han vill gå, åk till den skolan där han vill gå, ta reda på intagnings gränsen. Det gjorde mycket för mig, att få se vad det är man missar om man inte sätter lite fart.

Och även som jag skrev, tjata inte, ta reda på istället vad det jobbiga är och hjälp till med läxor med mera hemma. Det gjorde min pappa med mig (och även fort.), vi tog reda på vad det jobbigaste i skolan var, (i mitt fall bla engelska), sen gjorde vi dom tillsammans, så att jag aldrig behövde känna det här kan jag inte, utan körde jag fast, då förklarde pappa och peppade att jag visst kunde. 

Men som sagt, tjata inte och hota inte med att ta bort nått elr liknade för det fungerar inte, man blir bara ännu mer blockerad för att man är irreterad och sur. Peppa istället, ta reda på vad det aldra jobbigste är ch gör en del hemma med en vuxen bredvid som hjälper och pepper. Det får bli lite "lågstadie grej", men det fungerade iaf på mig...