Min man och jag undrar: hur delar NI upp ansvaret under nätterna?

Vi delar upp det så att jag ammar och mannen fixar allt annat under natten: stora syskon som kissat i sängen, eventuella blöjbyten, gå upp m bebis om det skulle behövas av ngn anledning. Sedan tar han också bebis ifall han är orolig pga att han behöver rapa eller ngt sådant som pappa klarar lika bra.
Du jobbar också heltid, fast du gör det hemma!!

Första tiden efter förlossningarna har min man tagit hela nätterna för att jag behövde vila. Efter det har den som haft störst behov av att sova fått göra det, oavsett om man jobbar eller är hemma. Och eftersom min man klarar sig bättre än jag på upphackad sömn så har han tagit flest nätter. Men självklart har jag tagit nätter då han varit helt slut.

Har ni testat att lägga henne mellan er i er säng istället för att söva om i spjälsängen? Det är visserligen olika men många små somnar om lättare med den närheten som finns i dubbelsängen

 

Jag tog alla nätter så länge jag var hemma med sonen. Sambon steg upp med honom på helgerne och lät mig sova tills han skulle ammas uppåt förmiddagen, oftast runt 9-10 tiden. Jag tyckte det fungerade jättebra.
Nu när vi båda jobbar och jag inte ammar längre, har jag blivit lite latare... Sambon stiger upp och gör välling, jag ger den. Sen handlar det om vem av oss som reagerar först och orkar somna om sonen. Ibland somnar han själv om, ibland är det bara en napp. Helgerna fungerar fortfarande som i början, det är helskönt! Sambon är ändå morgonpigg, jag är mer kvällspigg det är inte han. På så vis jämnar det ut sig.

Den som har störst behov av att sova får göra det, för mig är det rena dansen på rosor att vara på jobbet jämfört med att vara hemma. Därför tog jag många nätter när sambon var hemma och var pappaledig. Han tog de nätter han kunde och ställde upp så mycket jag behövde när jag var mammaledig. Hans jobb involverar pendling på 30 mil dagligen och då vill man inte att han ska ha sovit dåligt i några längre perioder.

Utgå ifrån vad den som jobbar har för jobb, är han hjärnkirurg? ja då är det kanske viktigare för honom att få sova. Har han ett lugnt kontorsjobb? ja då kanske det är bättre att du har alla förutsättningar du kan för att göra ett bra jobb med barnen hemma.

Så har vi alltid resonerat, det finns inga regler och jobbet är aldrig så viktiga att barnen får bli lidande.

Vi har alltid gjort så att jag tagit alla nätter och i gengäld haft rejäla sovmorgnar på helgerna. Maken har i perioder haft 5-10 mil att köra bil till jobbet, och det har varit viktigt att han inte har sovit dåligt då på natten.

Vår yngsta är 9 månader. Har för en månad sen avvant henne från amningen nattetid.
Fram tills 8 månaders ålder tog jag henne alla nätter ,alltid.
När jag inte ville amma längre tog mannen nätterna och så har det fortsatt sen dess (en månad sen).
Mannen sover i gästrummet (som även är lillans rum där hennes spjälsäng oxå står) och jag sover i sovrummet.
Han klarar av att få sin sömn sönderhackad mer än vad jag klarar, hon vakanr allt från 5 till 15 gånger/natt, behöver nappen och ibland vil hon komma upp ch sova hos honom.

Dagtid går jag upp 6.30, tar upp alla tre barnen, frukost, påklädning mm, kör storan till skolan, mellan till dagis.
jag sköter all handling, städning och matlagning. Jag hämtar de stoa, jag har kompisar till dem hemma, jag fixar all tvätt.....

Jag gör defintivt mer än bara vara hemma o va föräldraledig och jag kräver minst 10 timmars sömn.
Min man jobbar mkt och reser en hel del, så då får jag ta allt, dagar och nätter. Nu åkte han idag och kommer hem fredag efter jobbet - då kommer jag att vara rätt slut

Nu börjar mina barn bli lite större, den minsta är 2,5 och den äldsta 5.
Men vi kör på samma som vi hade när vi delade på föräldraledigheten o både jobbade o var fp-lediga några dagar var varje vecka.

Jag har mån, ons, tors och lör natt...sambon har de andra nätterna.
För oss funkar detta bra, då vet vi att man har sina nätter men kan sova de andra.

med första barnet försökte jag få det lite mer jämnt fördelat men det var som pesten själv att få mannen att vakna. Höll på en halv timme eller så för få han vakna. Tills slut sparkade jag ner honom på golvet. Bokstavligen för att få han att vakna. Då var barnet så arg att det inte gick att få den tröstad på länge. Så sen des har jag tagit alla nätter med alla tre barnen.

Den som jobbar sover i eget rum, den andra tar barnet på natten.
 Sedan byter vi på helgerna och eventuellt någon natt i veckan om den som sover med barnet känner att den behöver det....

Så har vi det också. Jag ammar, han är uppe om bebisen inte somnar om. Sen brukar han få sovmorgon en dag på helgen o vissa gånger så delar vi på nattvaket (han jobbar skift så tex om han ska upp kl 05 o jobba 12 timmars pass) Men i vanliga fall så är det jag som ammar o han som tar övriga nattbestyr. Har funkat superbra för oss.

När barnet blir äldre o bara ammas ca 1 gång per natt o vaknar så är det oftast min man ändå som tar det på natten. Men är det mitt i en skiftövergång eller att han ska upp sjukt tidigt så tar jag barnet.

Vi har aldrig satt oss o pratat om detta utan det har kommit naturligt o vi har ju en dialog hela tiden, så så fort bebisen vaknar/inte somnar om osv så pratar vi ju o bestämmer för stunden. Vi känner av vem som ska göra vad kan man säga... Jag skulle aldrig orka amma OCH alltid gå upp på vaknätterna OCH sen vara en glad mamma hela dagarna.. Huvva! Medan min man får sova hela natten bara för att han jobbar? Självklart är det jobbigt att vara på jobbet, men inte så jobbigt att bara han ska få sova på nätterna