När lär man "aj aj"???

Gör man inte det redan från början? Du signalerar hela tiden vilket som är ok och vad som inte är. Tror vi började direkt när barnen var bäbis, när de drog i underhåret så tog man ju deras lilla hand och sa lugnt o stilla aj-aj.. Inget mer med det liksom.. Vi sa bara ajaj, och tog sedan barnet ifrån det som var ajaj och visade vad barnet skulle göra istället. Lugnt och stilla, man behöver ju inte gorma för att de ska börja fatta liksom..

När dottern började röra på sig, hon ålade runt vid 4½ månad och tog tag i papper osv. under bordet och då började vi med aj aj. Har aldrig behövt plocka undan grejjer när hon sen ställde sig upp utan hon lyssnade på aj aj och gör än idag. Hon blir snart 2 år.

min son är 6 1/2 månad och lyssnar väldigt bra när jag säger nej till honom. Jag brukar inte använda ordet ajaj, för till hundarna säger jag NEJ så då blir det lika för alla. Tror visst dom förstår tidigare än vid 2 år.
En hundvalp förstår ju tonfall, så varför skulle inte bebisen förstå det då?

Förstår inte varför man ska säga aj aj? Varför inte bara använda sig av ordet "Nej"?
Nej säger jag från början i princip. Min 5 månaders drar i håret ibland, då tar jag bort handen och säger "nej, dra inte i håret" och så leker vi något annat. Han förstår det inte men varför inte prata med sina kids från början?

Ett litet barn kan man inte lära vad de får göra och inte och lita på att de gör så sen. De har ingen impulskontroll ännu. Men man kan säga nej, plocka bort barnet och ge det något annat att göra istället. Slår barnet t ex så säger jag nej, man får inte slåss, tar deras hand och visar hur man klappar =) Till slut sjunker det in!

Lycka till!

Jag har ingen aning eftersom jag egentligen inte tycker ajaj betyder något. Däremot förstår min ettåring instruktioner som sitt ner och kom. Jag finner inget behov av att lära dem reagera på något särskilt sätt vid uttryck som ajaja. Jag tycker det fungerar förträffligt att tala om vad jag vill de ska göra. De lär sig då snabbt då situation och ord ger ett språk!

Vi säger också ajaj och nej, nej, som alla andra använder det i språkbruk med småbarn men på skoj, inte med någon förväntan att det ska betyda något för barnet. Om bebisen gör något "farligt" så säger jag kanske, "nänänä nu kommer jag och tar dig din lilla busa" och så lyfter jag ner henne från soffan eller sätter mig hos henne så hon kan klättra en stund under säker övervakning. Om hon slår på tv:n med en leksak kanske jag säger ajajajaj den där tar jag och så ger jag henne en annan leksak som hon kan leka med på golvet istället.

Jag är helt övertygad om att regler och konsekvencer ska man starta med från dag ETT!

Hur ska ett barn annars lära sig?