ge bort pengar anonymt?

Jag hade tackat och bugat....

I första hand känns det ju spontant lite läskigt att någon bara gjort så, men sen tror jag man hade blivit glad. Vet personen att du vill hjälpa? Isf luskar h*n väl ut det ändå om denne skulle vara hälften så nyfiken som jag :)

Ja, kanske personen luskar lite
Hade nog jag också gjort.
Men det finns nog rätt många personer som skulle kunna gjort samma sak i personens närhet.
Inte hela världen för mig egentligen om det "kommer fram" att det är jag.
Men jag vill inte att h'n ska känna sig i underläge/behöva känna tacksamhet.
Däremot tänker jag att jag som råkar ha det lite bättre gärna vill hjälpa någon som av diverse orsaker har det lite sämre.
 

Det går inte att göra så att du, för personens skull, kan ge pengarna och vill h*n inte ta emot dem så säga att h*n kan se det som ett lån? Jag tänker att det både kan vara jätteskönt för vissa att få pengar men för andra kanske det känns som ett nederlag. Ett lån utan ränta däremot kan kännas lättare att ta emot.
Du känner din vän bäst. Kanske tar h*n tacksamt emot eller så skäms h*n.

Jättefin tanke av dig!

Vänner är vi men jag har inte tillgång till personens privatekonomi som räkningar, kontonr etc.
Det har jag nog inte med någon av mina vänner :) 
Det finns inte något missbruk alls med i bilden,
en skötsam person som haft det mycket tufft helt enkelt.
 

Kör i vind! Även om personen får reda på att det är du blir budskapet tydligare att du verkligen vill GE bort pengarna utan några återkrav. :)

Ni verkar övervägande positiva :)
Då går jag nog på den magkänslan och gör så.
Känns bra.
Tack för input! 

Tänkte tassa förbi personens lgh med ett kuvert. 
Vet när det är "fritt fram"  

Ja, jag bifogar ett kort med några rader.

Ni som känner er tveksamma. Jag förstår era tankar.
Det är därför jag har tvekat och funderat länge.
Men nu känner jag att jag vill göra detta och jag kan bara hoppas det tas emot på rätt sätt.

Det är en skittuff värld vi lever i och ALLA kan hamna i svackor.
Det har jag gjort och då har jag  haft bra vänner runtomkring.
Nu är det min tur att "skicka vidare".

 

Vi, min man och jag, har ett par vänner som hade det jäkligt tufft ett tag och hade det extremt knapert på många sätt och vis. På grund av ekonomin blev förhållandet mellan dem dåligt, de kunde inte komma ut att träffa vänner, bjuda hem folk på middag osv. För att de inte skulle förlora hela sitt sociala liv gjorde vi så att vi åkte hem till dem på helgerna och hade med oss mat (alltid i överkant så det skulle bli mat över), vin och någon detalj till deras barn. Till födelsedagar och jul köpte vi saker till barnen som vi visste de behövde.

Jag har en vän som gjorde som du tänkt göra. Åkte över med ett kuvert med pengar lagom till en vänninas födelsedag och lämnade det anonymt.

Jag hadde blivit enormt glad om nån gjort så för mig då jag behövt det som mest.

Hur tror du att era vänner upplevde er omsorg?? 
Tror du att de känner tacksamhetsskuld idag?
För mig skulle det också ligga nära till hands att göra på det sättet.
Har svårt för "sköt dig själv och skit i andra" mentaliteten.
Vi människor borde bry oss mer om varandra i vardagen och hjälpas åt.

 

Jag tror faktiskt att de tyckte det var skönt att vi kom över till dem, med glatt humör, god mat och att de fick spendera en trevlig lördagskväll med lite sällskap. De kunde koppla bort några timmar från den trista vardagen och alla "problem" och vardagsgnäll.
Frun i den familjen fick prata av sig i köket med mig medans vi lagade maten tillsammans, vi löste världsproblem och karlarna pratade om annat en stund (absolut inte relationer och ekonomi, de är ju män ).
Rent praktiskt så försökte jag ju inte visa att vi hade med oss så mycket mat, 2 burkar creme fraiche istället för en och kycklingfileer för 10 pers fast vi bara var 6 stycken, extra potatisar, sallad i överflöd, extra bröd etc. Det som blev över lämnade jag i köket hos dem.

Jag tror inte de känner tacksamhetsskuld, eller hoppas iallafall inte det. Vi har inte pratat öppet om den tiden nu senare. Nu går det mycket bättre för dem och jag har fått mycket tillbaks från dem. Förutom trevligt umgänge och en bästa vän, även praktisk hjälp med till exempel vårt bröllop förra sommaren, och jag vet att jag kan lita till 100% på dem. Och jag räknar stenhårt med barnvaktshjälp från dem någon gång i framtiden om vi lyckas bli gravida (vi har ingen familj där vi bor) hehe.

Jag tycker också att man ska hjälpa varandra efter förmåga. Vi hade själva ingen toppenekonomi då jag pluggade under den tiden, men vi hade inga barn, låg hyra och låga utgifter. Kan man så bör man tycker jag.

Lycka till!