Hur mycket amorterar ni på ert bolån?

Och hur stort är lånet just nu?

Min man är galen rent ut sagt och kräver att vi (han)
ska amortera 10 000 kr varje månad!!!

Vi har lån på 850 000 kr kvar. Köpte huset för 1,5 mån sedan, betalade då 125 000 kr kontant i insats+pantbrev. Pengar vi sparat ihop.

Vi har två små barn (4 & 6 år) och jag ska föda tredje barnet inom 3 veckor.
Jag är arbetslös och har ingen inkomst... Får enbart ut garantibeloppet på föräldrapenningen.
Han har fast jobb och tjänar väl en "genomsnittlig" lön.

Nu är han så sjukt låst vid att vi ska betala så mycket på lånet varje månad så att vi inte skulle få köpa en ny bilbarnstol för 1100 kr ens.... Utan ist en begagnad för 500.
Kan säga att vi aldrig haft en ny första bilstol till barnen förut, utan lånat dem ist.
Barnvagn köpte jag en superfin Brio för bara 350 kr t ex.
Vi har inget skötbord än, när(om?) det blir så blir det det billigaste på Ikea, samma med blöjor osv.... Han vill att vi snålar på allt - utom amorteringar på huset.

Jag känner att det här har gått för långt alltså.........
Vi ska när som helst få ett nytt barn: Det om något kan väl vara värt att iaf införskaffa det nödvändiga?? Vi slösar ju inte på något som helst sätt!

Jag känner mig så j-a ledsen nu och har tappat lusten för allt.
Ser inte ens fram emot att barnet ska komma längre.....
Hemskt. Ingenting är ju roligt om man inte ens har det man behöver hemma...

Vi har ju pengar till det. Bara att vi måste prioritera det som behövs till bebisen nu i början. Vi kan ju forf amortera mycket, men kanske inte 10 000!!!

Han tycker inte heller att våra barn ska få gå på barngymnastik för det kostar för mycket!! Han är ju sjuk....... Kan säga att de har inte ens dagis nu, har varit utan i 1,5 mån och ska vara i 1 mån till (står i kö) så de behöver ju verkligen få komma ut och träffa andra barn och göra ngt kul ngn ggn!
Inte får vi gå till frisören, inte köpa amningskudde, inte någonting alls.........!

Pga att då kan vi inte betala 10 000 på lånet varje månad.

Och jag har ingenting att säga till om heller.... För det är hans intjänade pengar...

Alyana

Äldre 5 Feb 11:01

#8

Argo skrev 2011-02-05 06:49:39 följande:

Problemet är ju inte hurvida ni amorterar eller inte. Problemet är att ni inte är överens - oavsett vad ni blir överens om.

I sak har ni alltså 850.000 i lån på ett hus ni köpte för 1,5 månader sedan för 975.000?

Det är en skyhög belåningsgrad i sådana fall.

Vi vet inte vad ni har för räntor och vi vet inte exakt vad ni har för inkomster, men skulle det vara rörliga räntor och relativt låga inkomster så kan jag fullt ut förstå hans önskan att amortera ner skulden så forts om möjligt nu när de rörliga räntorna sägs vara på väg upp rätt snabbt och högt.

Att inte få nåt annat skötbord än IKEA:s kan inte vara en katastrof jämfört med vad som skulle hända (om det nu är så) med er ekonomi om ni inte klarar av huslånen helt plötsligt.

Jaså, har vi så hög belåningsgrad...?
Huset kostade en mille, vi betalade 125 000 direkt.
Jag är helt med på att komma ner i skuld fort första åren... Men just denna månaden kanske man kunde vara liiite flexibel på en 500-1000 kr...??

Hur stor skillnad är det eg på 10 000 och 9000 under en enstaka månad.........?

Det är ok för mig med det billigaste på allt möjligt.... Bara det att det känns faktiskt lite sjukt när det ska gå ut över säkerheten för barnet t ex! En begagnad bilstol för 500 eller en helt ny för 1000? - ja jag tycker helt klart att det är viktigt att vi får en stol som vi vet är oskadd iaf.

Verkar som att de som känner lite lika som mig är mestadels kvinnor, medan män antagligen är ffa mer ekonomiskt inrikttade...??

Har att göra med de "gamla ansvarsområdena" kanske....??
= Mamman alltid ser barnens bästa.
Pappan ser främst till försörjningen.

Jag vet inte, men j-t jobbigt är det iaf när det känns som om jag har inget att säga till om......

Alyana

Äldre 5 Feb 11:14

#9

Butterscotch skrev 2011-02-05 09:51:56 följande:

Skyhög är den väl inte - ca 87% blir det.

Jag tycker personligen att det är bättre att spara de där pengarna (kanske inte alla 10.000, beloppet får ni komma överens om själva) på ett vanligt bankkonto istället för att använda dem till amortering. Om det skulle bli knapert av någon anledning är det lättare att kunna använda sig av en buffert på ett bankkonto än att behöva gå till banken och försöka öka på bolånet (och det är absolut inte säkert att de ens går med på).

Vilken belåningsgrad försöker din man nå, ts? Blir han lugn om han kommer ner till 75%? 60%? Eller har han tänkt sig bli skuldfri inom de närmsta 10 åren?

Prata om det tillsammans måste ni absolut. Bara för att det är han som jobbar och du som tar hand om barnen betyder väl inte det att han är ekonomiskt allsmäktig i familjen?

Han vill ner så lågt som möjligt så fort som möjligt!
Han har nog absolut tänkt sig att bli helt skuldfri inom 10 år - JA..............!!

Förstår ju varför så klart, men samtidigt får jag ont i magen av att tänka på att vi nog i stort sett måste snåla på allt under alla dessa år.

Givetvis vill och ska jag också ha jobb och regelbunden inkomst from nästa år
(I really hope!!) men jag fattar inte detta att så många minsann betalar bara pyttelite, en hel del inget alls (

) - bara för att kunna leva ett bekvämt liv - medans vi i vår familj ska behöva måsta betala på huslånen så till den grad att vi i praktiken inte har något liv alls......................

Visst det är ju skitbra om vi är skuldfria när barnen börjar bli stora osv.
Men å andra sidan; ska vi inte kunna ha ett någorlunda okej liv med barnen när de är små då?

Och jag talar inte om guldkantstillvaro nu!
Jag syftar på: fika, lite inredning till hemmet, god helgmat, en elr ett par enklare resor under semestern, nya kläder ibland te x. Vanliga saker bara....

Det går inte att tala med honom om detta.
Han tjänar in pengarna = han bestämmer över dem.

Punkt slut.

Alyana

Äldre 7 Feb 23:14

#42

Alltså, det är ju så här att vi vill ju faktiskt äga vårt hus själva till slut. Att det är vår familjs egen egendom.
Vi vill att barnen och/eller barnbarnen så småningom ska kunna ärva huset, utan lån kvar.
Där är jag helt med min man i tankarna.

Men: Det måste finnas gränser!
Dvs har man två små barn, ska få ett tredje när som, och faktiskt behöver inköpa nödvändiga prylar - ja då får man ju ta och lugna ner sig lite med avbetalningar under åtminstone en kortare period.........

Sen så behöver man ju, barnen behöver, få kunna leva ett sas normalt liv, utan att ständigt varje dag tvingas spara och snåla och aldrig kunna unna oss någonting trevligt/roligt = som om vi tvingades leva på existensminimum pga försörjningsstöd eller nåt. I ett sådant läge; ja då har man ju inte särskilt mycket att välja på. Men saken är ju den att det har vi....nu äntligen efter många års pluggande, snålande och enklaste livet så har vi faktiskt det! Och som jag har längtat efter detta..... Som vi har uppoffrat oss vareviga dag - och så får vi ändå iaf fortsätta att snåla och spara på allt..........

Ja det går till sanslösa överdrifter, det är det!

Jag vet att han planerar som så att på detta sätt så kommer vi att befrias för varje år som går, med att kunna betala mindre och mindre på lånet. Jag bara hoppas att så kommer att bli också och att vår familj faktiskt ska kunna märka det med i form av att kunna leva lite mer av det "goda livet" på sikt.....

Alyana

Äldre 8 Feb 10:39

#48

Butterscotch skrev 2011-02-08 09:55:52 följande:

Ts, jag tycker att ni ska göra så här:

Bestäm tillsammans hur mycket ni tycker att ni kan lägga på boende varje månad (räntor+amortering), så att ni båda blir nöjda. Din man blir nöjd med amorteringstakten och du får så pass mycket pengar över att leva för, så att ni inte behöver fejka att ni lever på svältgränsen när ni faktiskt inte gör det.Säg att ni kommer överens om att 9.000 per månad är ett bra belopp. Månad 1 blir då räntedelen av detta belopp 2.125 kr (3% ränta, lån på 850.000), och amorteringsdelen blir alltså 6.875 kronor. Månad 2 har lånet minskat och räntedelen av 9.000 blir 2.108 kronor och amorteringsdelen blir 6.892 kr. Osv, osv.... då blir ni skuldfria efter drygt 9 år (drygt 10 år om räntan är 5%).

Om vi antar ett totalt månadsbelopp om 7.000 tar det istället 12 år (drygt 14 år vid 5% ränta).

Jag tycker personligen att alla exempel ovan är fantastiska - skuldfria på 14 år är det inte många som lyckas bli!

Om det hade varit jag som var i er situation skulle jag välja ett något lägre belopp nu, och sen öka det beloppet i takt med att du får jobb och ni båda får löneförhöjningar. Och så skulle jag lägga en del sparande i en lättåtkomlig buffert istället för att "binda" sparandet till huset.

Grejen är den att vi har sparande förutom alla amorteringar!!
Han har x-tra konto för "oförutsedda utgifter".....
Och jag vet inte hur vi klarar oss egentligen.

Det är ju bra att vi har trygghet så sett. Men jag mår ju dåligt av att känna att vi inte har någonting att röra oss med, dvs till det "dagliga"!

Han kan tex tom säga att "nu har vi bara 500 kr kvar till mat och det ska räcka tills vi får pengar nästa gång", när det är 10 dagar kvar till vi får pengar..........!

Och jag kan inte säga "emot" för just nu har jag inga egna pengar - allt är från hans lön + då barnbidraget, som vi delar på... Men anser han att kan bestämma om det ska gå till mat, eller t ex om vi har köpt ngt "extra"(dvs utöver mat och regelbundna räkningar) som nu till bebisen - då räknar han av de pengarna från matkontot så att är det bara 300 kr kvar då så är det liksom!!

Då är det liksom mitt "fel" att det blivit så och att vi inte har någonting över till annat än ren mat.

Hela tiden amorterar han 10 000 kr på lånet + alla räkningar betalas direkt (aldrig delbetalning) och har ett sparkonto med mycket pengar på...........

= Vi kan inte gå ut och fika, inte köpa ngt litet, inte nånting verkligen!!!

Han tror faktiskt att detta är helt normalt och vettigt. Jag har försökt att förklara att knappast ingen svensk kvinna idag skulle stå ut med detta.... så jag är inte konstig..... men han "skiter i vad andra gör och tycker"..... de är idioter - han tjänar pengarna = han har ansvar över dem......

Vet inte vad jag ska hitta på faktiskt....

Väntar på FP som dröjer skitlänge på att komma också.... När den kommer ska jag skaffa ett hemligt konto tror jag där jag ska ha lite pengar till sånt som barnen och jag behöver för att kunna leva.

För det är ju faktiskt mina pengar då - ska säga samma som han säger till mig!

${#emotions_dlg.djavulsk}$

Hur mycket amorterar ni på ert bolån?

INNEHÅLL