• Anonym (Orolig och rädd)

    Hemska utbrott av äldre syskon

    Hej Margit,
    Jag vet inte vart jag ska vända mig med min fråga och hoppas att du kanske kan hjälpa mig.
    Vi är en familj på 6 personer, två vuxna (min man och jag) och 4 barn (2 från makens tidigare förhållande, 14 och 17 år och 2 gemensamma 2½ och 6 månader).
    Makens äldsta dotter 17 år bor hos oss heltid och har anorexia och ätstörining, är deprimerad och instabil i sitt humör (hon går på BUP). Det händer ofta att hon får hemska utbrott då hon skriker, gråter och fäktas. Vid dessa tillfällen blir de små barnen rädda, framförallt hon som är 2½ år. Hon får pankík, börjar gråta och vi går då in i hennes rum och hon stänger dörren, hon har sedan väldigt svårt att somna på kvällen.
    Den äldsta dottern behöver ibland bara sucka eller ojja sig litet för att 2-åringen ska bli orolig, rädd och vilja vara i famnen.
    Jag vet inte vad jag ska göra, det känns som om boendemiljön inte alls är bra särskilt inte för de små. Vad ska vi göra? Den äldsta dottern vägrar att bo hos sin mamma vilket annars hade varit ganska naturligt att dela på boendet. Kan de små barnen ta skada av detta? Är det bättre att vi (jag och de små) bor själva under tiden den äldsta dottern tillfrisknar? Jag börjar bli desperat.
    Skulle bli så glad och tacksam för din hjälp och dina råd. Har du några tips var man annars ska vända sig?
    Stort tack på förhand från en orolig och rädd mamma

  • Svar på tråden Hemska utbrott av äldre syskon
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Du säger att den äldsta dottern går på BUP för sin anorexi och sina humörsvängningar. Är ni på något sätt medtagna i den behandlingen? Jag kan föreställa mig att ni skulle behöva en hel del stöd och hjälp i hur man hanterar henne överhuvudtaget. Och där känner de ju henne.
    När det gäller 2-åringen som blir rädd är detta kanske inte så konstigt. Hon/han kan ju inte förstå de här utbrotten, och kanske inte ni heller.
    I den akuta situationen, när utbrottet kommer, är det säkert bra att göra som ni gjort, ta undan de små och låt pappa ta hand om 17-åringen som säkert också behöver hjälp då.
    Försök visa och förklara för 2-åringen att detta inte är något farligt och att det inte är 2-åringen som är orsak till att 17-åringen är arg.
    Det bästa vore om ni kunde be 17-åringen om hjälp att både trösta och förklara att hon inte är arg på 2-åringen. Om det inte kan ske då så kanske nästa dag. Det skulle kunna undanröja en del av rädslan. Annars är det som sagt bara att ge 2-åringen det han/hon ber om, nämligen kontakt med en trygg vuxen just när det händer.
    Ta kontakt med BUP för att diskutera sådana här frågor tillsammans.
    Lycka till!
    Margit 

  • Anonym (Orolig och rädd)

    Hej Margit och stort tack för ditt svar.
    Varma hälsningar från mig

Svar på tråden Hemska utbrott av äldre syskon