Ångest över resultat på universitet

Jag har precis som du haft mycket som hänt i livet parallellt med studierna. Har läst 5 år på universitet, snart 6år.

Under de tre första åren häde följande:
Kämpade med ätstörningar samt (då okänd) sjukdom med krampanfall.
Hade en vän som föföljde mig och vägrade lämna mig ifred.
Mina båda föräldrar fick cancer åren efter varandra och bara den ena överlevde.
Läste dubbelt 1.5 terminer för att ta igen det jag missade under ena förälderns sista tid i livet.

Jag är nöjd över mina G:n för jag har verkligen fått kämpa för att få dem, under de förutsättningar jag hade. Jag är yberstolt över mig själv som klarat detta trots alla motgångar jag hade under studietiden. Det är ett under att jag gjorde klart studierna över huvudtaget.

Tycker du ska vara stolt över dig själv som lyckats göra så bra ifrån dig trorts din livssituation.

Jag bannade mig hårt under tiden jag pluggade för att jag inte klarade av att prestera bättre. Det var inget jag accepterade bara så där. Det är först nu flera år senare som jag ser saker på ett helt annat sätt. Mycket förändrades när båda mina föräldrar blev sjuka och jag har omvärderat mycket i mitt liv efter det.

Att acceptera att man inte presterat som man önskar är inget man gör på en handvändning, det tar nog lite tid.