barnpsykologen margit skrev 2011-02-23 19:18:45 följande:
Hej!
I din beskrivning av all kamp som förekommit mellan dig och flickans pappa fanns en mening som är jätteviktig.
"När vi är hemma har vi det hur bra som helst, och jag tycker att det verkar som hon trivs hos honom också"
Jag tror att det är det du ska ta fasta på.
Det som du kan påverka är ju hur ni har det ihop och då är det bara att jobba på att det blir så bra som möjligt. Det innebär bland annat att vad du än tycker om vad pappa gör eller inte gör så håll inne med det inför henne. Försök inte försvara dig eller tala illa om honom. (När det rinner över kanske du kan prata med en kompis eller någon i din familj.) Bli helt enkelt världens bästa mamma till henne.
Att du dessutom tänker att hon har det bra hos honom är en bra hjälp. Du kan lita på att hon inte far illa eller att du skulle behöva kompensera henne för vad pappa inte gör.
När hon säger dumma saker som du förstår kommer från honom så svara bara sakligt. Tex Du har världens bästa mamma. Dra inte in pappa i det. Du kan ändå inte påverka vad han gör.
Det du ska akta dig för är att försöka motbevisa saker du tror att han har sagt. Det är nämligen ett sätt att hålla striden vid liv. Och det vill du väl inte?
Du har säkert rätt i att det kommer att komma en massa saker som skulle behöva motbevisas framåt i tiden också.
Försök att inte bry dig. Då får de ingen effekt. I bästa fall avtar de så småningom.
Ta gärna stöd i din omgivning . Det behöver man i sådana här situationer. Om du själv känner att du behöver mer professionellt stöd av en barnpsykolog så gör det för att inte dra igång krig med pappan igen.
Lycka till!
Nu har det hänt igen och han har denna gången anmält mig för socialen, dom var hos mig och mötet gick bra. Jag bad själv om möte hos mig och pappans anmälan lade dom under näsan på mig direkt, och det va helt otroligt va han fått ihop. Vår flicka är apatisk enligt han, då hon kommer från mig!
Hon går på dagis, och dagispersonalen säger att hon är en glad och pigg tjej som inte behöver psykologisk hjälp, det pappan vill att hon ska få pga att jag som mor "påverkar" henne så att det märks i hennes lekar att alla är arga på henne, ..... dockorna säger -fy fy, inte göra si och så !
Han påstår att jag är depprimerad och klarar inte av att ta hand om vårt barn.
OCH ALLT ÄR LÖGN!
Hon har lekt sådana lekar varken hemma el på dagis. Och ordet apatisk. Apatiska barn klarar inte att vara på dagis el ha ett social liv är min mening.
Jag har aldrig stämt el kontaktat varken tingsrätt el socialen, men idag känns det hopplöst att kunna komunicera med pappan.
Socialen ska kontakta mig om dom ska starta utredning, och jag har absolut inget emot det, jag har inget att dölja och jag hoppas dom kan inse att pappan är kapabel att komma med vilka farliga anklagelser som helst, och jag ser det som allvarligt det han anklagar mig FÖR. Och detta kommer påverka oss mer än han anar, och avsikten ÄR inte av hjälpande mening NEJ...
Dom som arbetar inom socialen har väl mött på människor som verkligen av ondo vill framstå som en bättre förälder och smutskasta den andre föräldern för att nå ett uträknat mål, att succesivt bryta ner mamman och bearbeta barnet psykoskt för att manipulera barnet till vad han tror sin egna fördel !
Har socialen inte den kundskapen/ erfarenheten / personkännedomen/ och med i beräkningen då dom får in anmälan, träffar vederbörnade och inser det... eller är det deras jobb att bearbeta och åstakomma vad dom tror ett bättre samarbete, hjälpande insatts så barnet får vad DOM HAR RÄTT TILL, nämnligen lika mycket umgänge med båda föräldrarna, MEN till vilket pris då ??????? och för vem BARNET??
Inser dom inte att det kan vara till mer skadlighet för barnet att utsättas för psykologisk manipulering av i detta fallet fadern själv.
Bara för han är den som stämmer eller nu i detta sista han hittat på ringa socialen, bara för HAN gör det är inte han mer trovärdig för det !
Och dessutom kostar det inte han ett öre, tingsrätten kostade han närmare 80 000 kronor, tror du inte det är ett genomskinnligt skäl nog att smutskasta mig som mor inför en annan instans. Vad tror du är hans mål.?
Jag är inte en mor man hunsar med eller låter sig skrämmas eller tillåter att han får vårt barn att känna kluvenhet inför denna situation, det finns gränser och man måste visa det tydligt.
Tycker du det är rätt av han att smutskasta mig inför vår dotter och myndigheter !?
Jag är inte arg på dig alls men... allt för många mödrar anses som hysteriska, egoistiska och stridsfyllda mödrar, men det finns själ för det. Att beskona våra barn att få höra och se ett vidrigt vuxen beteende och som dessutom påverkar dom. Det syns inte utanpå, men det KÄNNS innuti, och det kan vara nog så illa för barn att tvingas delta i om inte mödrarna ska tystas ner
