Mamma har dött och pappa dricker

Min mamma dog i sömnen helt oväntat för snart en månad sedan och det har varit en chock för hela min familj. Mamma var en av de snällaste och omtänksammaste människorna jag någonsin träffat och hon var den som höll ihop hela vår familj. Jag pratade med henne varje dag och nu när chocken har lagt sig så börjar det verkligen tära på mig att inte få prata med henne. Jag saknar henne så extremt mycket och det här är en oerhört svår sak att hantera.

Min pappa har haft alkoholproblem så länge jag kan tänka tillbaka. Han dricker inte hela tiden utan normalt kan det vara 1-3 ggr per månad och ibland inget alls på ett jättelångt tag. Han dricker då oftast bara en dag. Problemet är att han blir provocerande när han är onykter. Sedan mamma dog har jag förstått anledningen till varför han dricker. Han trycker ner sina känslor till det extremaste och sedan får han ångest.

Jag har kommit till en punkt när det gäller pappas alkoholvanor där jag låter han ta helt och hållet ansvar för sig själv. Han är en vuxen människa, om han vill dricka så får han dricka men jag vill inte vara delaktig i det utan då håller jag mig undan under den tiden och umgås istället när han är nykter.

Ingen i våran familj hade någonsin trott att mamma skulle ha gått bort innan pappa, inte ens han själv. Och visst har tanken kommit någon gång med fasa men man har intalat sig att det inte är troligt vilket är oerhört dumt. Alla vi kan dö närsomhelst det har man verkligen förstått nu.

Pappa har nu haft en "supar period" och det tär på oss barn. Min bror har bott hos honom en period nu och tydligen har han druckit sig så redlös att han knappt ens kunde gå. En morgon hittade jag en uppbränd cigarett på golvet och jag har även hittat aska på papper vilket gör att jag blir extremt orolig för att han ska sätta eld på huset.

Han är inte helt och hållet bortom kontroll - innan denna "suparperiod" har han varit relativt lugn och haft många nyktra dagar men ångesten kommer ikapp honom.
Dessutom ville han att de slutligen ska få begravas tillsammas så mamma ligger nu i en familjegrav. Mamma har sagt flera gånger till mig att pappa har en extrem dödsångest och i den situation vi är i nu så har han i stort sett valt sin egna grav och ska välja sin egna gravsten, han har även börjat tänka på sin egna begravning och det är inte sannolikt att han har så många år kvar i livet.

Han är inte en sån person som skulle gå till en psykolog eller liknande för att prata ut. Vi barn är de enda han har i hela världen, han har ingen släkt, inga vänner ingenting. Han älskade verkligen mamma och vi förstår att sorgen är extremt svår.

Ville väl egentligen bara skriva av mig.