Vår 6-åring blir retad

usch usch det är hemskt när ens barn råkar illa ut på något vis, och man vill som mamma (eller pappa) bara kasta sig ut och göra vad man kan..och det är förstås helt rätt! Här är ett par (förhoppningsvis bra) tips eller råd eller vad man ska kalla det för...

För det första; skolan är skyldig till att ha en plan mot kränkningar, mobbning och diskriminering. I den ska framgå vad de gör för att förebygga och förhindra att sådant här sker. Be att få se hur de arbetar, och be att skolan tar ansvar för att hantera detta. Om de inte gör något åt detta så är en anmälan till skolverket eller diskrimineringsombudsmannen rätt väg att gå. Det är barnets rätt att vara trygg i skolan. Se också till att få en kopia på den dokumentation som sker i ärendet, kan vara bra att ha om saker inte blir bättre.

För det andra: se till att ditt barn känner att det inte blir så att "mamma och pappa blir arga när jag berättar om saker" (även om det är enormt svårt att inte visa hur förbannad man blir på de skitungar som behandlar ens barn illa). Om hon ser att ni lyssnar på henne och försöker hjälpa henne utan att flyga i taket så blir det kanske lättare för henne att känna att det som händer inte är hennes fel och hon behöver inte oroa sig för att det kanske ska bli värre om hon "skvallrar".

För det tredje: Även om det är lätt (och naturligt) att flyga i taket, så tänk på att det inte är lätt att vara förälder och få höra att ens barn är en som mobbar. Så klart förstår alla föräldrar att det gör en förbannad att ens barn blir mobbat, men om ni kan försöka vara "vuxna" i kontakten med de mobbande barnens föräldrar så tror jag att det blir lättare att få igång en bra diskussion med dem kring hur problemen ska lösas..Det är nu ofta så att man hamnar i låsta positioner där det gäller att "försvara sina barn" (helt naturligt) men i längden kan ett bra samarbete i stället vara något som alla vinner på, inte minst ditt barn!

Hoppas att det går bra för er och att ni lyckas få skolan att verkligen ta tag i detta och reda upp det!

Gud vad hemskt! Min dotter mådde också dåligt i förskoleklassen. Dock blev hon inte retad men hon grät mycket och var orolig och då drog sig kompisarna undan. Jag pratade med läraren och ringde sedan både kurator och skolpsykolog. Fick träffa både två (efter lite tjat i och för sig, de var så fullbokade). Jag sa till kuratorn att hon fick prata med klassen och läraren helt öppet. Sedan var hon inne i klassen och pratade. Sen fick min dotter träffa henne själv några ggr. Nu är det helt bra och dottern har slutat gå till kuratorn. Det behöver ju inte vara så att din dotter är jätteretad men det är jättebra att ni tar tag i hennes mående på en gång. Usch jag vet hur hemskt det känns...vågade knappt läsa tråden för att det tar så hårt att påminnas.
Vet du vad hon retas för? Är det både killar och tjejer? Det är inte helt säkert att barnen själva är medvetna om att de retas och då kan det säkert bli helt bra på en gång bara de pratar om det i skolan.

usch å fy.. jag vet av egen erfarenhet hur ett liv med ständig ångest är å rädsla för skolan.. jag genomgick från förskolan till 9an.. pga några få som tyckte jag va ful, ja jag vet inte allt.. men oavsett jag klarade mig igenom det på nått vis men önskar jag skulle vågat säga det så kanske de slutat.. men återigen förstår jag inte att jag alltid gick t skolan..  jag tycker ni gör rätt... 

Jo just det... fritidspersonalen sa också att det inte var så ovanligt att tjejerna var taskiga i den åldern och att det brukade lugna ner sig i tvåan. Att de blev mindre intresserade av att ha en hackordning då och mer harmoniska över lag. Det kanske stämde... men det var en klen tröst då.

Lycka till imorgon!!!
Hoppas skolan tar er på allvar. Lägg fokus på att dottern mår dåligt, har så ont i magen att hon måste gå hem och inte vill gå till skolan alls. Egentligen spelar det ingen roll vem som gör vad,hur allvarligt det är etc...utan det viktigaste är att er dotter mår dåligt och att hon har rätt att må bra. Så låt dom inte bagatellisera. Påstår dom att det inte är ett problem så se till att dottern får prata med kuratorn.
Kram

Va? Vad menar du med att det är väldigt sant? Att hon är ful och kort?

Lycka till och kämpapå! Har hon några tjejkomisar som är schyssta?