Hur tänker föräldrar som skriker och utövar makt på sina barn?
Jag blir lika chockad varje gång jag ser föräldrar som inte tar sin uppgift på allvar.
Såg senast idag en förälder som drog iväg sin skrikande son från parken och höll honom hårt i armen och vrålade åt honom att sluta skrika (bra exempel att själv skrika). Ett par meter längre bort stannar föräldern och böjer sig framåt och stirrar honom i ansiktet, håller hans arm i ett hårt grepp och skriker "Tyst! Tyst! Tyst!" varje gång han försöker ge ett ljud ifrån sig och gråtande försöker säga "mammaaaaa", tills han sakta tystnar. Då slappnar föräldern av, och börjar gå igen.
Jag mår så jävla illa av att se föräldrar utöva sin makt över sina barn och riktigt njuta av att höra barnet gråta och skrika så de själva kan vråla ut sin ilska. Hur i helvete är man funtad när man gör så?? Finns ingen empati? Älskar man inte sitt barn eller vad är problemet? Hur kan man sakna förmåga att se och höra att barnet ångrar sig när det vädjar till sin förälder och ropa "maaaammaaaa"??!
Kan inte låta bli att tänka på vad detta gör med barnen i förlängningen 
