Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Nej, det är inte självklart. Det finns många som inte gör det. Personligen tycker jag att ett muntligt berättande är väl så värdefullt som innantilläsning men det är ju inte heller så att den som inte läser böcker automatiskt skulle berätta utantill för barnet.

Utan att ha sett siffror på saken tycker jag det verkar rimligt att anta att läsvanorna hos föräldrarna speglas även i deras bokläsning för sina barn.
Skillnaderna i läsvanor bland vuxna är _mycket_ stora, och då talar jag om enbart om hur mycket som läses, inte alls om vilken typ av /kvalitet på/ litteratur.

Visst. Men vad man är intresserad av styrs i viss (ganska stor) mån av hur man är uppvuxen, precis som så mycket annat. Det finns  högutbildade som inte läser (träffat doktorerade naturvetare, iofs med arbetarbakgrund, som max klarade en Kalle Anka frivilligt) och lågutbildade som läser mycket. Det vi talade om här var - beklagar att du inte gillar generaliseringar - generella samband, inte individer.

Om man är medveten om vad en generalisering är så vet man ju också att det inte  handlar om individnivå. Visst finns det en risk att generaliseringen präglar den förutfattade meningen gentemot individen men detta är ett generellt ( ) fenomen i så gott som alla sammanhang och snarare större där man inte  diskuterar saken.
Det kan förstås finnas en risk att förutfattade meningar förstärks men det finns risker även med att sopa problematik under mattan. Om man nu tycker det är ett problem att personer från olika samhällsgrupper får olika förutsättningar med sig alltså.

Ändå reagerar du vad jag kan utläsa negativt x flera på uppgifter om generella skillnader, även när det uttrycks på det senare sättet. Jag inser att generaliseringar , manipulativt, omedvetet eller av den okunnige, kan tas som fördomsklubbor att slå i huvudet på folk men hur ska man kunna diskutera samhällsskillnader om man av rädsla för detta inte kan ta upp påvisade gruppskillnader? (Givetvis mot bakgrunden av att grupptillhörighet i sig handlar om perspektiv och generaliseringar och inte om individer.)

konichiwa girl: I princip håller jag med dig om att låta barnen läsa vad de tycker är roligt. Sedan utesluter olika genrer iofs inte varandra. Själv tror jag att jag läst de flesta Kitty-böckerna; det hindrade mig inte från att läsa en massa annat också, gärna i mammas bokhylla. På gott och ont vill jag säga. Somligt förstörde nog vuxenupplevelsen för mig, annat var otäckt, somt missförstod jag och flerbandsversion av Tusen o en natt en favorit) hade nog behövts problematiseras en smula vad gäller sexualmoral o annat

Jag tycker iofs (med risk att svära i kyrkan) inte att läsning är ett självändamål även om jag själv gillar och gillade det skarpt. I ett samhällsperspektiv tycker jag det är viktigare med språkutvecklingen men den språkutveckling som behövs i väldigt många sammanhang, och speciellt om man vill ha möjligheten att läsa vidare om man får för sig att göra det, gynnas väldigt starkt av just läsning.

Jag tycker också det är tråkigt när folk inte läser. På samma sätt som den som älskar modern dans,  klassiska bilmotorer, lindyhop, scrapbooking  eller opera beklagar den som inte förstått det fina i kråksången En bristfällig språkbehandling innebär dock i vårt samhälle ett större handikapp än att inte ha tagit sig igenom någon valfri litteraturkanon.

Bootwalker: Generaliseringar är dock ett mycket mänskligt drag. Du möter dem varje dag använda tämligen oreflekterat. "Muslimer är fanatiska." "Glesbygdsbor är lågutbildade." "Ensamma mammor är fattiga." "Stockholmare är dryga." "Raglande människor är fulla." Mfl, m fl. Ibland har de mer fog för sig, ibland mindre, men utan dem är det svårt för oss att organisera vår varseblivning på ett sådant sätt som vår själ kräver i sitt törstande efter förutsägbarhet. I fallet läsvanor har man åtminstone ett gediget faktaunderlag som ev generaliseringar bygger på.

Men jag får återigen intrycket att du känner dig provocerad inte bara av ev generaliseringar utan av själva det faktum att man diskuterar gruppskillnader vad gäller utbildning/samhällsgrupp, vilket du - säkert delvis riktigt - anser kan tolkas som en sanning (av dåligt pålästa människor kanske ). Borde det inte vara mer provocerande att skillnaderna finns än att de diskuteras?

Det finns de som försöker, till följd av missuppfattningen att detta skulle vara "finare". Men detta är snarare mer utbrett bland åttiotalister i servicesvängen än bland akademiker.