Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Ja, fast nu är ju läsning "mjukare" än medicinsk forskning, jag antar att det är därför du anser det vara av mindre vikt att varna för negativa effekter hos barn som inte får möta tillräckligt många texter hemma? Att inte få möta böcker innebär ju bara personligt lidande, inget man hostar upp lungorna för...Är det så du menar eller?

Nu generaliserar du när du påstår hur alla uppfattar det. Det beror väl på hur man lägger fram det?

Det lustiga är att du inte tycks ha vidare insikt i hur det fungerar i skolan och så. Det görs kontinueligt läsförståelsekoll på alla barn när de börjar skolan, men det är inte bara skolan som ska frottera barnen med böcker, hemmet bör också uppmuntra. Och det är t.ex. där de extra insatserna kan komma.

Vi bordde förut i glesbygden där man på förskolan märkte att barn som fick lite högläsning hemma hade sämre språkutveckling. De började då satsa på språket extra (jättebra!) och bjöd in en föreläsare som sa att 15 minuter högläsning per dag hemma kan hjälpa barnen mycket. Och det var många t ex skogsarbetare som då suckade och himlade med ögonen. Det får inte att förneka att det finns (olika läs-)kulturer, vissa människor bryter igenom klassbarriärerna gällande läsning, andra gör det inte, men barnen är oskyldiga och beroende av föräldrarna för att kikas igång. Man behöver inte bröla ut att ni lågutbildade ska läsa mer, men atts amla alla på ett föräldramöte och försöka uppmuntra, är inte fel.

Förlorarna i dagens skola är enligt alla vetenskapliga undersökningar som gjorts arbetarkillar i glesbygd som läser lite. Vi ska inte förneka det för att inte trampa matchopapporna på tårna.

Men nu är det så att det ingår inte i skolans uppdrag att föra statistik och göra vetenskapliga undersökningar öht. Där ska tiden ägnas till undervisning. Men märker man att ett barn har stora bekymmer med läsning är det så att i den bästa av världar får den elevn extrainsatser. Däremot kan inte skolan påverka t ex bibliotekens verksamhet. Det sorgliga idag är dock att skolans resurser är knappa. Och att resurserna i de flesta kommunala skolor inte fördelas efter behov.

Nu blir du säkert upprörd, men forskning visar att mammmans utbildningsnivå är avgörande för barnets kunskapsinhämtning i skolan. Skillnaderna mellan barns skolresultat ökar med åldern. Forskning visar också att lågutbildade ofta bor i samma bostadsområden. En logisk slutsats man kan dra av det är att mer pengar till specialhjälp fär "svaga elever" (gällande läsning, matte osv)borde gå till skolor i områden där mödrar har låg utbildningsnivå och det görs i vissa kommuner (bra!).

Sedan är det beklagligt att din tro inte baseras på fakta. Ska man tro dig har alla forskare fel som säger att skillnaderna är stora och att det drabbar barnens språkutveckling negativt. vilket man borde ändra på. Du ser tydligen en fördel i att barn till lågutbildade ofta har sämre språk än andra. Det finns dock ingen forskning som stödjer din tro.

Fast att kunna se varje enskild individ blir näst intill omöjligt om man inte gör ett urval ur en grupp. Man måste ju veta (?) var man ska börja leta varje enskild individ med problem någonstans. Med din metod famlar man i blindo, för då säger man på måfå att det finns barn någonstans som inte får möta så mycket litteratur hemma och man får väl hoppas att den individen råkar hamna på rätt bibliotek soms atsar på icke-läsvana barn, får en bra lärare eller dylikt.

Chansen är mycket större att man hittar den enskilda individen om man vet att i en särskild grupp av människor finns det risk för att en viss andel t ex har en viss sjukdom, eller som i vårt fall, barn som får möta mindre och troligen sämre litteratur.

Om man vet att bland lågutbildade finns det ofta barn som får höra färre berättelser, ja, då kan man rikta in sig på den gruppen för där är chansen stor att man hittar de enstaka individer som behöver mer hjälp. Sedan att det då finns enstaka barn till högutbildade barn som då faller utanför den ramen, är självklart beklagligt, men hur du kan mena att det är bra att inte rikta in sig på någon grupp barn alls, utan famla i blindo är för mig obegripligt.

Men som lärare har man givetvis större chans att se den enskilda individen, men läsintresset kan inte bara uppmuntras ifrån skolan, och soms agt, skolan har inte alltid resurserna. Och de resursstarka föräldrarna väljer ofta friskolor...

Sedan är utbildning det som utvecklar samhället, det kan inte heller förnekas. Du påstår att du är emot klassklyftor, ändå förespråkar du en individualisering av skolan och samhället som de senaste 20 åren bara ökat klyftorna mellan hög- respektive lågutbildades barn? Det som sägs idag är att varje elev har eget ansvar för sin utbildning och så lämnas eleverna med en lunta fakta att själva leta reda på, eller en bänkbok att läsa. Det gynnar bara de barn som har resursstarka föräldrar som kan hjälpa dem. De andra barnen har inget individiellt val. Det finns ingen som frivilligt letar reda på dem och kollar om de får läsa mycket hemma och vad de läser - det är en utopi!!!

Samhället ställer allt högre krav på basutbildning och för basutbildning krävs goda läskunskaper och nyckeln dit är ett bra språk, utan ett bra språk är man chanslös i samhället. Vad du vägrar se är att det är i ett samhälle med stark individualism, som de starka tjänar på att de svaga ses som enskilda individer med eget ansvar för sin utbildning som går åt helskotta (t ex pga bristande läsförståelse).

Man får inte glömma att det finns lågutbildade föräldrar som faktiskt har det svårt med att läsa. Jag har alltid älskat när min mamma läst för mig men aldrig velat att min pappa läst för mig, han har klart svårt att bokstavera sig igenom en text och det blir rätt tröttsamt.

Tyvärr är det väl talspråket som skiljer sig mest beroende på utbildningsnivå.

Jag tror nog också på mer på teorin om mindre läsintresse och färre böcker, snarare än att de inte hittar till Astrid Lindgrenhyllan eller så. Det finns mer standardlitteratur för barn i Sverige än i många andra länder och den är relativt lättillgänglig.

Jag älskar att högläsa och att dela barndomens klassiker med mitt barn.

Min absoluta skräck som liten var en pappa i klassen som själv prenumererade på Kalle Anka. För sina barn läste han inget alls. Mamman var dagbarnvårdare och hade ingen utbildning heller och deras ungar var sjövilda eftersom de hela tiden fann sig utkonkurrerade av främmande barn i sitt eget hem. Klöstes, slogs och bets och kunde ingenting-de hade ju inte fått nånting med sig i påsen hemifrån.

Dottern växte upp, blev barnskötare och fick själv barn vid 18...inte alls förutsägbart...

Men varför är det så kontroversiellt att säga att lågutbildade generellt läser minde när undersökning efter undersökning visar att så är fallet?

nej, jag fattar inte

Du går omkring och är tyst mest hela dagarna då, eller kanske talar du i skriftspråk? Det senare hade varit klart roligast

Det var jag som skrev ursprungsinlägget och poängen var att det är föräldrarnas talspråk som påverkar barnens språkutveckling mest, alltså hur man pratar och vilka ord man väljer att använda. Att den spännvidd som de vuxnas ordföråd har reflekteras i hur väl barnen pratar och hur många/vilka ord de kan.

Men det hade varit kul om någon pratade skriftspråk

Jo, man använder alltid talspråk när man talar. Det är ordförrådet i talspråket som kan variera. Exempelvis har vi en liten granne som använder ors som "EKG", "ortoped", "magnetkameraundersökning". Gissa vad färäldrarna arbetar med!? Mina kusiner har tvillingar som mycket tidigt kunde skilja på en "rundballastare", "skördetröska", "såmaskin" osv när mina barn i princip kallade allt för "traktor". Man påverkas helt klart av föräldrarnas inriktning, och ett sätt att få ett större ordförråd är just att läsa böcker .

Aha, då fattar jag vad du menar!

Nej, jag skulle inteh eller lära mig stora maskiners namn bara för sakss skull, men tveklöst har ju vissa föräldrar ett bredare ordförråd som de för över på sina barn (är en dinosaurie "cool" eller är den ibland även "realistisk", "magnifik" eller "grotesk"),

De flesta som har studerat på högra nivå har väl ett hyfsat ordförråd och talar och skriver okej. Det krävs ju i alla fall på C och D-nivå att man kan uttrycka sig.

Jo, tyvärr har du säkert rätt. Personligen tycker jag kraven på ffa högskolorna i landet är för låg, men även på universiteten slinker det genom endel riktiga tabbar.

Staving och grammatik tycker jag personligen är extremt viktigt. Inte när man skriver för hemmabruk, på nätforum, privata anteckningar osv. Men när det handlar om jobbansökningar, powerpointpresentationer, olika PM etc så gällerdet att det är korrekt skrivet för annars tappar man åhörare och läsare direkt. Sen finns det ju sekreterare och stavningskontroll på datorn till hjälp. Jag har undervisat på universitetet några år, och där ordnade vi ibland muntliga tentor för studenter med dyslexi. Det var på apotekarprogrammet och min tanke både d och nu är att om man ska bli apotekare är det förbaskat viktigt att läsa rätt...

Det är inte lätt att inse sina begränsningar, man behöver bara gå till sig själv ;)

Jag har försökt förklara det tidigare och gör ett nytt försök: Du får inte bara ett bredare ordförråd av att studera, man får också ett annorlunda, mer specifikt ordförråd, då varje kunskapsområde har sina särskilda ord och begrepp och det är termer som sällan letar sig utanför de akademiska väggarna...men man kan t.ex. strössla med dem på finmiddagarna och hålla minaföreläsningar Framför allt har man användning för dem när man t.ex. läser kultursidorna på DN, eller i andra textsammanhang, när man plötsligt förstår t ex hur man implicit refererar till ett särskilt område, helt enkelt därför att man genom att kunna vissa ord, kan läsa mellan raderna.

Visst kan man ha ett omfattande ordförråd och vara beläst även utan vidareutbildning, men det är lite märkligt: Jag tror inte jag hört någon lågutbildad säga att den personen minsann inte är dåligt besläst, utan man har minsann lika god beläsenhet som vilken akademiker som helst och språket är det sannerligen inget fel på. Men det är ju inte sant. Jag har läst fem år humaniora på universitetet och jag är inte tillräckligt beläst. Ärligt talat skäms jag över att jag t.ex. vet vem Hegel är,  men det skulle bara ta mig fem minuter att redogöra för hans filosofi. Och mitt språk är okej, men det är intr tillräckligt bra, det blir det aldrig, men det är tusen gånger bättre än när jag började på universitetet Visst lär man om livet och språket när man läser, men man får ut mer av böckerna, ifall man vet vad man läser om och ifall man har ett rikare språk...

Grejen är väl det att om man har ett brinnande intresse för att förkovra sig så har man en utbildning. Utbildning här är ju gratis så det är tillgängligt för alla med stort intresse.

Så klart de flesta kan massor om sina intressen. Men de flesta har ingen möjlighet att på sin fritid fördjupa sig på samma sätt som man gör under heltidsstudier, det är helt enkelt en fråga om tid. Om man utbildar sig inom ett område (eller flera) kan man fördjupa sig i det åtta timmar per dag eller mer och även på kvällarn, samt helgen.. Som arbetande kan man förkovra sig på kvällar och helger (om man orkar).that´s it- Det är självklart så att man befinner sig i ett kunskapsmässigt underläge gentemot folk som studerat ämnet konstant under flera år. Du gör ju som du vill, men du kan knappast övertyga mig om att studier är onödigt