Hej min älskling!!
Vad skönt o slippa va bakis... fast det som är bra är att man kan äta skräpmat utan samvetet som förstör det roliga.
Jag känner mig bakis trots nykter lördag...
La mig två o gick upp före sju....trött....
Men vad göra när man gjort bus..... 
Hehe!!! Berättar sen.... 
Jag saknar dig o tycker det är dags o träffas snart!!!
Förresten, jag vill testa Familjegeni.... När får vi komma?
Puss 
och kram!!!!
Virre o Tesslita: Angående tidigare snack om panikångest så vill jag berätta min syn o erfarenhet av det.
Jag fick diagnosen år -01. Nu är det dock mycket, mycket bättre.
Jag fick gå i en grupp tillsammans med andra i samma situarion för att prata o disskutera vardera persons syn på sjukdomen.
Jag insåg efter en kort stund att det finns grader i helvetet...
Min sitution som var totalt okontrollerad med sammanbrott jag inte visste om förrän jag vaknat upp ur dom, min hjärtklappningar som gjorde att jag skakade så mycket att jag darrade med hakan, att jag kunde ha sönder något i min ångestattack o sedan ångra mig djupt eftersom det tex var min mormors gamla vas, som sagt, min situation som var detta o mycket där till upptäckte jag snart till min förvåning var väldigt banal i jämförelse med de andra....
En del av de i gruppen hade personlig assistent eftersom de tex inte kunde ta sig ut genom dörren på över månaden, inte hade psykiska möjligheten att klä sig o tvätta sig på morgonen mm mm mm ....
Vissa personer var bokstavligen fånge av sin hjärna som styrde dom mot deras egentliga vilja...
Det är en fruktansvärd sjukdom som skall tas på allvar!
Många säger: "Åh jag fick en ångestattack imorse, höll på o bryta ihop när sonen inte ville klä på sig och vi som hade bråttom o allt". De personerna tror sig lida av panikångest men har man inte diagnosen av en läkare så är det bättre att ta reda på vad det är först, för de personerna underkastar de personer som verkligen LIDER av det!
Personligen så lider jag inte längre, visst har jag stunder då jag mår sämre men det kan jag gott o väl leva med!
Tesslita: Ta hand om dig så gott du kan, mer går tyvärr inte att göra... bra att du har en sambo som hjälper dig!
Hoppas det går bra när bebisen kommer oxå.
Det kommer nog vara jobbigt men det är det för alla... känn dig inte ensam.
Våga ta emot hjälp, det vågade inte jag (för jag skulle va så himla bra), det ångrar jag....
// Jess
Jag hade oxå dödsångest men tyckte faktiskt inte att den var värst eftersom jag i den stund till hälften ändå ville dö...
Du säger att det kom vid en snabb tanke exempelvis, för mig var det så att jag inte hade en aning... Jag kunde sitta med massa kompisar o skratta o må bra, så, PANG... låg jag där på golvet i vibration.... Det var viktigt att berätta för alla vad jag hade, en del trodde att det var epilepsi...
Tesslita: Jag kan inte i min värld försöka föreställa mig hur du har det!
Det är fullt omöjligt.
Vad märkligt att det inte går att göra något åt... men å andra sidan så, finns det fysiska sjukdomar som inte går att bota så är det väl inte jättemärkligt att det oxå finns psykiska med samma utgång...
Allmänt: Min panikångest var fruktansvärt jobbig för mig o jag vill inte jämföra mig med andra heller eftersom jag inte genomlidit någon annans smärta...
Jag kan tycka att det ibland nästan kan bli som ett spel, det mesta här i livet ska jämföras o värst vinner...
Själv tycker jag att man måste acceptera andra människor mer...
Acceptera att en del är ledsna, glada, buttra, mår psykiskt dåligt, vill vara ifred, har ont, skrattar för högljutt, har gröna kläder osv...
Tänk på hur mycket det finns att reta sig på hos en själv.... GOOD!!!!
Sen finns det ju en del människor som man ALDRIG blir klok på förståss....
Vill understryka det Tesslita skrev om att det är en himla skillnad mellan ångest o panikångest....
Det känns ibland som att jag vill jämföra o säga till nån meddubbelsidig lunginflammation att "jag har oxå varit rosslig i halsen..."
*Missförstå mig rätt*
Inget illa menat, vill bara att sjukdomen ska tas på allvar, för det är en sjukdom o inte en tillfällig attack av ångest!
Sköt hand om ER!!!!!!
Le ofta, det skadar ingen... 
Mjukt lego??
Vad är det??
...green Curry då?
Det är ju den bästa!!!
Vårflicka: Jag gick INTE över tiden. Jag hade väntat mig det eftersom det är det vanliga.... Med tanke på hur jobbigt jag hade det på slutet så är jag riktigt tacksam att han sköts ut 39+2.
Jag är lite nyfiken på din "ärta"!!
Nika: Jag följer gärna dit! Var där med båda barnen efter nyår.
Dom gillade det! Det va skönt o sitta o fika medans Linus lekte med Albin o alla andra barnen som var där!
Vi hörs om vår prommis! Börjar få rätt degig rumpa nu...
Kram***