Sabinas

Äldre 15 Feb 22:26

61 svar

Min 5 åriga son blir utstött..

Jag har en 5 årig son som gått på samma dagis/förskola sen han var 2 år..
I ungefär 1,5 år har han sagt att han inte har någon att leka med, men på något vis.. har vi inte riktigt trott att det är sant..
Vi har under denna period tagit upp det med personalen på de enskilda föräldramötena (de 2 vi har under loppet av 1,5år)men.. fått som svar att; - inte är han ensam! Han leker med flera andra barn..

Han har även alltid tytt sig till de äldre barnen men nu är han äldst och sen i höstas har det blivit värre för honom.. Han har alltid varit en go & glad kille, men nu är han en deprimerad kille..

De senaste månaderna har han protesterat och sagt att han trivs inte på dagis. Som svar av en ur personalen fick vi - De flesta 5 åringar trivs inte på dagis, de är för stora. Men snart får han börja skolan, ni ska se att det blir bättre då! DÅ!!

Nu när situationen nästan nått botten och vi pratat med personalen x antal gånger om detta, kom sanningen fram - Ja! Han är ensam för det mesta, han blir utknuffad från rum av andra barn. Och för att fixa detta - fick han ett nytt schema!!!(?)

Idag berättade han att han hade pysslat - visat stolt upp sitt konstverk och alla barn hade skrattat åt honom.. senare hade ett par tjejer i hans ålder gått till hans låda och rivit sönder pysslet, ljugit att det var en 1 åring som haft sönder det, men sedan erkänt..

Jag vill bara att han ska må bra..
Jag vill bara ha några kloka råd om hur jag/vi ska hantera detta..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-15 22:30
Han har "fått" stanna hemma ett par gånger och som tur är så är han bara på dagis/förskolan 15 timmar/ vecka eftersom jag är arbetslös..

Sabinas

Äldre 15 Feb 23:07

#11

Starkast skrev 2011-02-15 22:53:14 följande:

Det kan vara så att han behöver mer rutin?
Att "hattandet" med ökade tider vid tillfälliga jobb gör att det blir rörigt för honom. Att en jämn tid på fler timmar skulle få honom att må bättre och komma in mer i gruppen?

Men allt sånt kommer en barnpsykolog kunna hjälpa er med att reda ut. De vet ju hur man gör bäst.

Fast allt började när jag jobbade heltid.. :(
Men nog kan det vara så att jag har "daltat" med honom.. och låtit honom slippa "undan"... Men jag har nog trott att det var bättre än att "pusha på för hårt".
Det verkar kanske som om vi alla får gå hos en psykolog.... :)

Vi får se vad barnpsykologen säger imorgon
(fast jag är medveten om att vi kanske inte får en tid på direkten)

Starkast

Äldre 15 Feb 23:15

#12

Sabinas skrev 2011-02-15 23:07:59 följande:

Fast allt började när jag jobbade heltid.. :(
Men nog kan det vara så att jag har "daltat" med honom.. och låtit honom slippa "undan"... Men jag har nog trott att det var bättre än att "pusha på för hårt".
Det verkar kanske som om vi alla får gå hos en psykolog.... :)

Vi får se vad barnpsykologen säger imorgon
(fast jag är medveten om att vi kanske inte får en tid på direkten)

Då ändrades ju hans rutiner! (eller var det innan du vart arbetslös alls?)

Ibland måste man "kasta utför stupet". Det blir svårare om du väntar. När han börjar skolan blir det mer "gruppering" då de sköter sig mer själva under raster/fri lek än vad de gör nu på dagis. Det är inte så styrt.

Berättar du situationen kan du få en snabb tid.
Vi har haft ett liknande problem med vårt barn. Vi fick tid inom en vecka då det ansågs så viktigt.

Mamma 24 7

Äldre 17 Feb 20:59

#13

Svårt...hoppas det löser sig för er....vet inte vad jag ska skriva, har inga råd att ge...det kanske skulle lösa sig om han var där hela dagarna istället, nu kommer han säkert efter de andra och de har redan hunnit gruppera sig.....?

Puffy75

Äldre 17 Feb 21:09

#14

Tyvärr är det nog så att man kanske inte får en tid direkt. Så under tiden får du väl försöka stötta honom. Berömma, uppmuntra låta honom göra saker så han känner sig stolt och duktig.

Har ni några bekanta till er t ex med barn som han gillar att leka med? Bara så han får leka med barn o känna att det är kul. Gå till bibblan och låna böcker om hur du ska göra. Sen kan man kanske läsa Alfons o Mollgan, han kanske kan ha en låtsas kompis för sig själv. Vad som bara han är glad!

Sen hade jag definitivt begärt ett möte med personalen. DE ska ju STÖTTA! Blir galen när man hör att de inte gör det. De får väl prata om det i gruppen.

Starkast

Äldre 17 Feb 22:20

#15

Hur har det gått?
Har du fått tag i någon?

Hemmaföräldern

Äldre 18 Feb 23:09

#16

Tyvärr är det så att mobbingen börjar redan på dagis. Många tror att bara barnen går på dagis så lär de sig fungera i grupp med andra barn.

Det är bara ett problem... barn lär socialt samspel i samspel med en vuxen. Det behövs vuxna som kan vägleda och interagera med barnen. Men är barngruppen för stor och personalen för få, så lämnas barnen åt varandra och då blir det inte alltid så trevlig.

Nu verkar dessutom den här personalen vara inkompetent eftersom de länge har sett att din son är mobbad men har valt att inte göra något åt det. Jag tycker att du ska skriva ned vad han råkat ut för och anmäla till BEO på Skolverket att han blir kränkt... dagligen. Prata också med förskolechefen och fråga vad de gör åt problemet.

Eftersom så lång tid gått utan att han fått hjälp och stöd så är hans självförtroende nu i botten. Egentligen är det bästa att ta hem honom och hans bror och hemma se till att bygga upp hans självförtroende igen. Han behöver int fler aktiviteter just nu, han behöver en kärleksfull och närvarande mamma, så att han känner att du finns där för honom i vått och torrt och inte accepterar det han är med om.

När de vuxna runt honom inte heller agerar så blir det kanske ännu mer en bekräftelse på att han "förtjänar" det han är med om och det är inte bra alls.

Agera snabbt och du kan vara hemma även som arbetslös, bara du har någon släkting/vän som du skriver in som barnpassning om det skulle behövas. Kan du inte se om du kan hitta några hemmaföräldrar eller dagmammor som har mer lugna socialt välfungerande barn som din son kan få träffa för att bygga upp sitt självförtroende igen.

Starkast

Äldre 18 Feb 23:17

#17

Hemmaföräldern skrev 2011-02-18 23:09:39 följande:

Tyvärr är det så att mobbingen börjar redan på dagis. Många tror att bara barnen går på dagis så lär de sig fungera i grupp med andra barn.

Det är bara ett problem... barn lär socialt samspel i samspel med en vuxen. Det behövs vuxna som kan vägleda och interagera med barnen. Men är barngruppen för stor och personalen för få, så lämnas barnen åt varandra och då blir det inte alltid så trevlig.

Nu verkar dessutom den här personalen vara inkompetent eftersom de länge har sett att din son är mobbad men har valt att inte göra något åt det. Jag tycker att du ska skriva ned vad han råkat ut för och anmäla till BEO på Skolverket att han blir kränkt... dagligen. Prata också med förskolechefen och fråga vad de gör åt problemet.

Eftersom så lång tid gått utan att han fått hjälp och stöd så är hans självförtroende nu i botten. Egentligen är det bästa att ta hem honom och hans bror och hemma se till att bygga upp hans självförtroende igen. Han behöver int fler aktiviteter just nu, han behöver en kärleksfull och närvarande mamma, så att han känner att du finns där för honom i vått och torrt och inte accepterar det han är med om.

När de vuxna runt honom inte heller agerar så blir det kanske ännu mer en bekräftelse på att han "förtjänar" det han är med om och det är inte bra alls.

Agera snabbt och du kan vara hemma även som arbetslös, bara du har någon släkting/vän som du skriver in som barnpassning om det skulle behövas. Kan du inte se om du kan hitta några hemmaföräldrar eller dagmammor som har mer lugna socialt välfungerande barn som din son kan få träffa för att bygga upp sitt självförtroende igen.

Jag håller inte med.
Det är att fly från ett problem som kommer att återkomma inom kort.
Problemet måste lösas PÅ PLATS!
Men det finns som sagt stöd och hjälp att få, både för barn, föräldrar och personal. Så hoppas TS fått tag i en bra barnpsykolg som kan hjälpa till. Det finns både verktyg och goda enkla råd. Men det på dagis problemet är störst.

Hemmaföräldern

Äldre 18 Feb 23:22

#18

Starkast skrev 2011-02-18 23:17:57 följande:

Jag håller inte med.
Det är att fly från ett problem som kommer att återkomma inom kort.
Problemet måste lösas PÅ PLATS!
Men det finns som sagt stöd och hjälp att få, både för barn, föräldrar och personal. Så hoppas TS fått tag i en bra barnpsykolg som kan hjälpa till. Det finns både verktyg och goda enkla råd. Men det på dagis problemet är störst.

Och jag håller inte med dig. Den här personalen har låtit problemen fortgå så länge att barnet redan tagit allvarlig skada. De klarar inte sitt uppdrag och det kommer inte att bli bättre. Den enda som kommer hända är att det stackars barnet kommer att känna sig sviken av alla vuxna och även sin mamma.

Starkast

Äldre 18 Feb 23:26

#19

Hemmaföräldern skrev 2011-02-18 23:22:10 följande:

Och jag håller inte med dig. Den här personalen har låtit problemen fortgå så länge att barnet redan tagit allvarlig skada. De klarar inte sitt uppdrag och det kommer inte att bli bättre. Den enda som kommer hända är att det stackars barnet kommer att känna sig sviken av alla vuxna och även sin mamma.

Hur vet du det?
Får personalen hjälp med hur de ska hjälpa grabben är det högst troligt att det följs - och följs upp.
Särskillt om TS tar hjälp av en landstingsanställd psykolog. Rektorn måste då ta tag i det.

Löswer man inte problemet blir det ännu svårare sen. När man börjar skolan är man dessutom i en förpubertal känslig ålder och hur enkelt tror du det blir då om man har flytt från problemet? Det finns ändå kvar för grabben när han kommer tillbaka.

Hur tycker du de ska lösa problemet senare?
för du kan väl ändå inte tro att killen glömt bort det till skolstarten?

Hemmaföräldern

Äldre 18 Feb 23:33

#20

Starkast skrev 2011-02-18 23:26:35 följande:

Hur vet du det?
Får personalen hjälp med hur de ska hjälpa grabben är det högst troligt att det följs - och följs upp.
Särskillt om TS tar hjälp av en landstingsanställd psykolog. Rektorn måste då ta tag i det.

Löswer man inte problemet blir det ännu svårare sen. När man börjar skolan är man dessutom i en förpubertal känslig ålder och hur enkelt tror du det blir då om man har flytt från problemet? Det finns ändå kvar för grabben när han kommer tillbaka.

Hur tycker du de ska lösa problemet senare?
för du kan väl ändå inte tro att killen glömt bort det till skolstarten?

Som jag skrev. Ta bort honom därifrån, ta hem honom och syskonet, ge barnen tid, närhet och kärlek och träffa andra socialt välfungerande barn, där han under tryggt överinseende av mamman kan börja samspela med normala barn igen. Han behöver snabbt få lära sig att inte alla barn är som de här barnen och att om de är det så finns det vuxna som ser och agerar. Han är ändå så stor att man kan prata direkt med honom och förklara att det han har varit med om inte är ok. Han ska aldrig behöva ta skit från något barn.

Min 5 åriga son blir utstött..

INNEHÅLL