En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!

Ska på Muntlig Förberedande Förhandling i slutet av maj... orolig, men vid gott humör... Mitt ex hävdar att dotterns ( 4,5 år ) bästa är att vara med mig varannan helg, och dessutom ska exet mest troligt flytta en bra bit till sommaren. Jag anser att det bästa för dottern är vv boende. Jag är välutbildad, har bra ekonomi, fast jobb, skötsam på alla sätt, stabilt boende, med sambo... Exet saknar utbildning, inget jobb, ingen ekonomi och mycket skulder...

Vi har sen tidigare muntligt avtal om hur umgänget ska se ut, 5 dar på två veckor, som jag nu vill utöka till vv boende då jag nu har möjlighet (mitt jobb har hindrat mig tidigare), Exet vägrar, med hänvisning till att det bästa för barnet är en stadig punkt. Jag tror det enbart beror på att hon blir av med UH, och vill jävlas för att jag har en ny sambo, samt att exet vill ta dottern med sig i flyten. Jag erbjöd UH även fast det blir vv boende, men även det tackades det nej till...

Jag är dock försiktigt optimistisk på att få igenom det jag anser är det bästa för dottern, iaf vissa delar av det... VV boende och dottern skriven hos mig... Vårdnaden kommer nog att fortsätta vara gemensam...

Jag tror att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Men ifall han inte har någon uppbygd relation med sitt barn, då får han börja att bygga upp den, med kanske bara några timmar i stöten och gradvis mer och mer, provövernattning för att om det går fint, varannan helg kanske osv.

Har han flyttat 30 mil fr er, då har han ingen anledning till GV, hur ska han smidigt och lätt skriva på papper fr dagis, skola, läkare, pass ja, vad som nu kan behövas?  Tror det med det argumentet blir svårt för honom att få GV. Att ni ska dela resekostnad? Nej, det tror jag inte du behöver oroa dig för, han har flyttat så långt bort att det inte är rimligt att du ska stå för hälften och hur ska barnet resa? 8 månader, då får ju han hämta och lämna då!

Men samtidigt ska du vara glad för ditt barns skull, vill barnets pappa ha en relation med barnet så är det jättebra, man behöver båda sina föräldrar. För barnets skull, försök samarbeta och skriv som svar på advokatens brev att ni har inte ens varit hos familjerätten för att lägga upp ett umgänge mm, alltså föreslå att ni börjar där, skriv umgängesavtal, då blir det mindre att bråka om. Bryter någon av er det, då talar det emot er i en VT.

Låt honom dra det till FR då. Om han inte visar intresse för samarbete så talar det väldigt mkt emot honom. TR kommer skriva hur hans umgänge ska gå till väga etc och att han får delad vårdnad, när ni inte kan samarbeta och det är han som omöjliggör samarbetet. Den risken tror jag är liten. Han bor ju dessutom så långt bort, det praktiska blir ju väldigt svårt att lösa då.
Men som sagt, fredlig lösning hos familjerätten, i form av avtal er emellan vore det billigaste och absolut enklaste för er båda!
Boendeavtal? Han bor så långt bort så ni kan ju knappast ha VV. Hade jag varit som du hade jag yrkat på enskild vårdnad så länge han inte flyttar tillbaks, med hänvisning till både ert icke fungerande samarbete och det praktiska och sen nån bra plan för ett umgänge.

Jag förstår inte riktigt. Han åker 60 mil varannan helg för att bara träffa barnet nån timme, och om han själv har valt detta fast ändå vilja ha barnet varannan helg. Då är det kanske dags att utöka umgänget på helgerna till flera timmar och börja där.

Vart och hur har han umgänget på helgerna då han bor så långt borta?

FR har sina riktlinjer och dom går oftast efter 1 år=1 natt osv. Alla barn är olika och många barn även i den unga ålder ditt barn är i klarar av en natt borta redan innan.

Hur vill du att umgänget och sådant ska fungera? Du har mest skrivit om hur han vill ha det....men hur vill du?

Jag tror att det är tok viktigt att ha en egen plan för hur man vill ha det och hur realistiska ens egna plan är i själva verket.
Jag har också gått igenom en separation och med distans till det hela så kan jag själv se hur jag över reagerade på saker, hur väl jag ville barnen och ha kontroll över situationen. Mitt yngsta barn var yngre än ditt är nu när vi delade på oss, jag hade uteslutande hand om barnen medans vi bodde ihop. Han hade svårt att lära sig hur det yngsta fungrerade, problem med magen behövde lite extra koll konstant. Han hade barnen varannan helg från början, vi är/var ändå föräldrar till barnet. Under framför allt första året så satte jag nästan orimliga krav på honom, ville att vi skulle skriva en typ av dagbok för att ha koll på barnen osv. Vi var INTE vänner kan jag säga.
Med detta facit i handen är jag skitglad att han ändå hade barnen på helgerna trots att FR avrådde att vi skulle ha det för det yngsta barnet. Pappan behövde lära sig hur barnen fungerar och göra allt på sitt vis oavsett vad jag tyckte.

Nu är det ju bra att ditt ex har en lägenhet som han kan vara i med barnet, och göra sina framsteg när det gäller att vara förälder i sin egna takt. Som mamma är det lätt att tycka att det faktiskt bara är jag som kan.

Det gäller att ge och att ta. Har du en egen plan för det hela och han har sin så kanske ni kan jämka. Så länge barnet inte är rent misskött, typ inte bytt blöja på 10 timmar, har inte fått någon mat osv så får man ibland som mamma jämka även med sig själv.