Beslutet fattat, men söker lite mod här. Försöker läsa igenom hela tråden men ställer ändå en fråga på vägen. Hur lång tid tog det för er att få tid för op efter första besöket (Sofiahemmet eller Ersta -eller rekommenderar ni något annat ställe i Stockholmsområdet?). Då tänker jag främst på de som betalat för sig.
Jisses. Har funderat och läst på om detta länge nu. När jag väl bestämde mig och kontaktade Sofiahemmet igår så fick jag direkt tid för konsultation. Ska dit nästa vecka och träffa kirurgen och lämna prover. Eftersom jag inte har en remiss utan måste betala själv så går det tydligen snabbt. Plötsligt ser sommarens planer lite annorlunda ut... Inte minst för att livet blir annorlunda. Men jag tror det är skönt att ha sommarens semestrar att komma ikapp verkligheten på. Men jag bör väl inte ta ut något i förskott, låt se vad kirurgen säger. Årets viktigaste vecka på jobbet börjar just så jag hinner nog inte bli alltför nervös...
Jag har fått ett datum på Sofiahemmet i mitten av maj! Nu ska jag jobba på att gå ner de begärda kilona. Bara fyra kg så det ska nog gå bra. Mer har jag tappat på kortare tid tidigare... men då har jag inte kunnat hålla det. Nervöst, men en otrolig känsla att det äntligen blir av.
Man får det på recept i alla fall... Har hela skåpet fullt av burkar nu. Får se det som ett billigare alternativ till den dagliga godisförbrukningen hittills 
LillemorR: Medeltalet på viktnedgång brukar vara mellan 60-75%. Jag har hört olika så läs det inte bokstavligt. Därefter måste man jobba för det precis som andra bantare! Dvs mer motion än man redan utför, nyttigare mat etc. Äter man 2-3dl mat kan man ju fortfarande få ner en massa kalorier beroende på VAD man äter. Vill man då gå ner mer får man fundera på innehållet och mängden precis som vem som helst. De som tror GBP är en enkel fuskväg vet inte vad de snackar om. Vi får jobba för det precis som alla andra, men vi får hjälp av open att känna mättnadskänslor vi kanske inte känt på många år. Vi får även hjälp av fysiska reaktioner från kroppen som ger oss en extra varning att nu jävlar äter du något du inte borde så du får magknip, yrsel, illamående (dvs dumpar) etc. "Skyll dig själv".
Som svar på en annan fråga så är det inte farligt att dumpa, men väldigt obehagligt! Så de som inte dumpar (det händer) brukar sakna det för att det är en varningssignal som vi sedan länge överviktiga kan behöva för att lära oss den hårda vägen vad vi bör äta. Andra som dumpar ofta bli alldeles matta och trötta på att de knappt tål något. Jag blev djupt besviken när jag dumpade på en dl apelsinjuice (osockrad). Särskilt som den stod med i min ordinerade meny direkt efter op (istället för hel frukt som magen/tarmarna inte kan bearbeta direkt efter op. Jag ha även dumpat på Fortimel som sjukhuset rekommenderade. Aldrig mer. Jag är så nyopad så jag har verkligen inte ätit något onyttigt ännu men ändå drabbats. Men jag lär mig vad min kropp tål, och det kan förändras med åren. Jag är inte sugen på sötsaker längre, men jag kan känna det gamla behovet av "stoppa-något-i-munnen". Men skulle jag försöka äta mer eller fel känner jag nu att jag skulle bli illamående. Denna vecka då en nära släkting åkt ambulans 4 ggr och är riktigt sjuk så har jag definitivt lagt märke till mina gamla vanor "köp en hamburgare på vägen..." men så fort tanken kom har jag hört hur fel det låter eftersom jag varit mätt. Inser vilken tröst/lugnande medel det varit tidigare i stressiga situationer. Men om man vägrar lyssna på signalerna så kan man definitivt vänja kroppen med fel kost igen och inte gå ner det man önskar! Så jag vågar inte ens testa sötsaker (som vissa kan äta måttligt av) för att inte väcka det behov som satte mig i klistret från början!
Naemi: tror det är mycket olika hur folk mår. Själv hade jag nog fixat att resa bort 2-3 veckor efter op (särskilt efter tre veckor) även om jag blev trött. Det jobbigaste är väl att följa matrekommendationerna när man inte själv styr mellanmål och måltider. Men med lite planering går det väl. Men alla är inte så förtjusta i att förklara för omgivningen så tidigt om varför de äter så lite och ibland har konstiga krav. En del har dessutom svårare än andra att få ner mat och dryck i början. Man brukar dessutom behöva lite tid för sig själv att komma underfund med vad man tål och hur man reagerar vid misstag. Vore trist att dumpa på en konferens och behöva gå undan och sova 2 timmar för att bli normal igen.
VPE: håller med dig om att bemötandet i ex butiker blir annorlunda när man inte är överviktig. Läste även en väldigt bra artikel av Rössner nyligen (?, han överviktsgurun som alltid är med i såna debatter, osäker på namnet) om just det dåliga bemötandet och fördomar mot överviktiga inom vården. Så jag tror er c-uppsats blir läsvärd!
Peter Loogna och Carmen (i team) på Sophiahemmet. Hela personalstyrkan ända från städare till kirurg var toppen när jag var där nu i maj.
Pequena: Kirurgen på Sophiahemmet sjukskriver dig som vanligt. Jag var där i maj.
J2010: 6 kg på tre veckor. Rätt lite för att vara med Modifast men jag slarvade halvvägs och åt ett par riktiga måltider (nyttiga) så nedgången saktade av.