Hur vet man när det är dags att lämna en relation och söka lyckan på egen hand? Vilka tecken tyder på att det kan vara svårt att reparera en trasig relation? Hur länge ska man kämpa för att det ska bli bättre när det känns som att det aldrig går åt rätt håll?
Allt det du frågar om är individuella frågeställningar, det finns inga klara svar.
Om du inte vill berätta mer så försök att följa magkänslan och huvudet!
Tja, att du spenderar mer tid att må dåligt och vara uttråkad än att vara glad och kär är ett ganska bra tecken att det är dags att bryta upp. Livet är för kort för att kompromissas bort.
Du ställer exakt samma frågor som jag har...
Tror inte det finns nåt generellt svar att ge. fast man önskar att det fanns en handbok för relationer oxå...
Man får se till sig själv och se till att man mår bra själv. När vi själva mår bra löser man mycket....
Jag vet att det är jobbigt, men försök börja ta hand om dig själv.
hej ts
Det finns några varningssignaler du kan ta i beaktning
När man startar en tråd som du gör, så är det en signal om att det inte är bra.
När man känner att det aldrig går åt rätt håll.
När man känner att man vill söka lyckan på annat håll.
Då är det dags att lämna en relation
kram
Tack för era kloka ord.
Om det inte hade varit för våra barn så tror jag att det skulle vara lättare att bryta upp, men det gör ju så ont att behöva utsätta dem för en separation.
Jag har haft dessa funderingar till och från under lång tid, säkert något/några år, men jag tränger hela tiden undan tankarna och inbillar mig att det kommer att bli bättre. Jag kan inte komma ihåg när jag kände mig riktigt glad och lycklig i förhållandet senast. Det känns som att min man varken ser eller hör mig. Jag känner mig ouppskattad, ointressant och väldigt ensam.
Jag har många gånger försökt få honom att prata med mig och spendera lite mer tid tillsammans med mig, men det känns inte som att han vill eller orkar anstränga sig. Nu känner jag att jag att musten börjar gå ur mig och jag börjar tappa viljan att försöka mer. Jag är livrädd för hur alla parter skulle klara sig igenom en separation, samtidigt som jag känner att jag måste göra någonting åt mitt liv för att jag ska kunna känna mig glad och lycklig igen.
hej igen ts
Jag tror att du gör mer skada för dina barn om du fortsätter leva som du gör. Jag tror att de vill se sin mamma glad och lycklig. Och då krävs det förändringar från dig.
Inse att det inte kommer bli bättre om det inte sker någon ansträngning för er båda två. Det blir inte bättre hux flux, hur ska det kunna bli det?
Känn ingen oro för framtiden ts, se fram emot ett nytt spännande liv, ett liv där du kan dra i trådarna och styra upp ditt eget liv. Faktiskt riktigt spännande...
kram
TS. Maila mig så kan vi utbyta lite tankar. Känner så väl igen mig i det du skriver
För ett par veckor sedan pratade jag med honom om hur jag känner, att jag inte är lycklig och att jag känner mig osäker på vad som kommer att hända med oss i framtiden. Nu känns det som att han har vaknat till liv lite och börjat försöka lite mer än tidigare, men för min del är jag rädd för att det kanske är för sent nu. Det känns inte som att jag har kraft kvar att kämpa. Varför ska man behöva hota med att lämna innan man får en reaktion? Borde inte viljan att prata och umgås med sin partner finnas där ändå, utan hot?
... Nu känns det som att han har vaknat till liv lite och börjat försöka lite mer än tidigare, men för min del är jag rädd för att det kanske är för sent nu..