Sovmetoder

Hej Hannah! Vilken kul grej ni har hittat på, jag är glad att jag hittade hit!

Jag har inga barn, så egentligen kanske jag inte ska tycka någonting alls. Jag får höra det ibland att jag vet ju inte hur det är eftersom jag inte har barn. Och visst är det sant, men jag har ju både varit barn, växt upp med barn runt mig och umgås mycket med barn då alla mina vänner har barn samt att jag och min sambo försöker få barn så en försiktig åsikt kanske man vågar sig på? :)

Jag har vänner som är extrema åt båda hållen. Det ena paret har två barn som sover mellan dem varje natt trots att den äldsta nu är sex år och den yngsta är två. Det är en kamp om att få sova eftersom den ena sparkar och den andra vill krypa tätt intill och ligga nära. Mamman i den familjen ångrar väldigt att hon inte var bestämd från början eftersom hon nu tycker att det är omöjligt att börja köra med metoder och annat på båda barnen samtidigt och hon vill ju inte låta en ligga kvar medan hon tvingar den andra att sova i egen säng. Dessutom säger hon att det har ju blivit mycket svårare nu med tanke på att äldsta dottern är såpass gammal att det är en trygg vana hos henne, hon har ju aldrig behövt sova själv och har redan börjat skolan! Så jag skulle säga att det är bäst att börja nu med en gång, medan Liv fortfarande är liten. Ni kan väl sitta i hennes rum medan hon somnar in och sedan flytta stolen eller liknande lite längre från sängen varje dag? 

Mitt motsatta exempel är min kusin som har tre söner som alla är under sex år. Hon har aldrig låtit pojkarna sova i deras säng annat än om de haft mardrömmar eller varit sjuka. Alla tre vet att när det är läggdags så lägger de sig i sin säng och sover hela natten. De är fantastiskt trygga och självständiga och inte alls mammiga eller otrygga. Dessutom tycker min kusin att grunden till att kunna vara en pigg och glad förälder är att kunna få sova utan att behöva vakna jämt och att kunna ha en stund för sig själv och även tillsammans med sin partner utan att barnen behöver vara med.

Kom just på ett annat skräckexempel, kanske ska dra det också så att ni blir sporrade att sätta igång :) 

Jag har en annan kusin som idag är 15 år gammal. När han var liten sov han alltid mellan sina föräldrar, jag tror att han gjorde det (helt ärligt) tills han var 12 år. Numera sover han i eget sovrum, men det sovrummet måste ligga på samma våning som föräldrarnas... Annars vågar han inte! Dessutom har han aldrig vågat gå till skolan själv så föräldrarna har kört honom till och från skolan varje dag sedan han började. Han vågar inte heller vara ensam hemma utan följer med mamman vart hon än går. Han har blivit extremt feg och räddhågsen eftersom föräldrarna hela tiden gjort det som var enklast för stunden istället för att tänka på The Big Picture :)

Kram till dig Hannah! Detta fixar ni :)